Från Göteborg till Bangkok på cykel

LESHAN - KUNMING

Vi har följt väg 213 från strax utanför Lanzhou i centrala Kina och när vi trampade ut ur staden Leshan 16 mil söder om Chengdu stötte vi på vår gamla favoritväg igen. Väg 213 är en landsväg och även om den inte är särskilt stor har den alltid varit i fint skick och funnits med på kartorna. Några dagsetapper söder om Leshan visade väg 213 tydliga tecken på att ha blivit rejält åtgången i den stora jordbävningen som skakade delar av Sichuan för ett antal år sedan.

Vi följde en biflod till Yangtze-floden. Efter en litet samhälle skulle väg 213 via ett gäng serpentiner ta oss upp 1500 meter. Det var vägarbete i korsningen och vi visste inte riktigt vilken som var väg 213 så vi frågade en polis. När han förstod att vi ville åka på väg 213 pratade han en lång harang på kinesiska som verkade handla om att det var en dålig idé att fortsätta på väg 213. Vi låter oss dock inte skrämmas så lätt och trampade iväg på den utpekade vägen. Snart förstod vi dock vad polisen menade - väg 213 hade helt plötsligt blivit till en riktigt kass grusväg.

Tidsplanen sprack genast men det plötsliga äventyret gav oss ny energi. Att trampa på grusväg högt uppe i bergen mellan små byar gav ett annat perspektiv på Kina än det snabbt moderniserade man ser nere på slättlandet.

Platt mark är det ont om i bergen och det är svårt att hitta tältplats. Här fick det bli precis intill vägen.

Det bor ganska gott om folk i bergen och tidiga morgnar och på eftermiddagarna stötte vi på barn på väg till och från skolan.

Lika abrupt som väg 213 blev grusväg, lika abrupt återgick den till sin normala status. Tyvärr gjorde vi en felnavigering och hamnade i Yinjang som måste vara världens smalaste stad.

Världens smalaste stad ligger på båda sidorna av en flod som rinner genom en djup ravin.  Husen klänger på bergskanten och på ena sidan av floden har staden två längsgående gator och på andra bara en. Staden består av endast ett par rader med flervåningshus men är lika lång som den är smal.

Från vårt rum i världens smalast stad hade vi utsikt över grannens balkong som vaktades av en tupp.

Staden har nog egentligen inget att erbjuda en besökande turist, men jag kommer minnas staden för dess osannolika och fascinerande läge. 

Efter att ha lämnat världens smalaste stad började det luta uppåt igen. Som lök på laxen började det regna och fortsatte så i princip hela vägen till Kunming.

Södra Kina är bergigt och överallt har man grävt ut terasser att odla på. Tyvärr var vädret dåligt så vi har inte så många bilder, men här är i alla fall några.

Bönderna är flitiga och mycket av arbetet verkar göras för hand. Här har man ställt upp någon gröda i stackar för torkning.

En dag fick jag punka på framhjulet. Vi har haft några sådana nu och ett slangbyte tar c:a 10 minuter. Mindre än 1 km efter bytet hör jag ett ljud från framhjulet, poff poff poff poff för varje varv hjulet rullade. Jag stannade till för att undersöka och ser då att innerslangen tittar ut genom däcket. Bara att plocka fram verktygen och byta. Ett gäng kineser som stod och väntade på en buss kom fram och tittade när jag bytte till ett nytt däck. Jag var rätt irriterad och det är nog bra att man inte förstod vad dom talade om.

Och väl framme i Kunming tittade jag närmare på däcket och insåg att man kunde peta en penna genom hålet.

Transporter är nog dyra i Kina. Dom lastar sina lastbilar proppfulla. På denna trailer hade man lastat inte mindre än 24 minibussar.

Sichuan är känd för god mat och s.k. hot pots som är starkt i klass men bensinkryddad somtam. Sichuanpeppar är starkt men inte på samma sätt som chilli utan den känns mer på läpparna. Potatis odlas överallt och är populärt i matlagningen och en av våra favoriträtter är friterad potatis rikligt kryddad med sichuanpeppar.

En sen eftermiddag när vi kom stånkande uppför en backe såg vi en ensam cyklist omringad av fyra poliser. Det visade sig att han hade velat campa bredvid vägen och poliserna tyckte det var en dålig idé och ville skjutsa honom till närmsta hotell. När vi kom ville dom köra oss också men vi sade med bestämd stämma att vi ville fortsätta och trampade sedan vidare. När den ensamme cyklisten såg oss stanna till och sedan dra vidare sade han till poliserna att han också föredrog att åka vidare på egen hand. Han jagade ifatt oss och sedan tog vi sällskap ett par dagar. Cyklisten var från Tyskland och hade jobbat som elektriker och fixade en kväll till kablaget till min lampa som lagt av. 

Vi har ganska lite bagage med oss och häpnas ofta över vad andra har med sig. Priset gick nog till denne tysk som ur sina väskor halade fram krympslang och kontaktstift.

I Kunming stötte vi på detta lägenhetshus som nästan fick en att längta hem...

I Kunming skulle min syssling ansluta för att cykla med oss till Luang Prabang i Laos. Hon flög via Bangkok där hon stannade för att låna en cykel av vår kompis Mah som äger Bangkoks bästa cykelbutik för långdistanscyklar (BokBokBIke). Mah skickade med lite fräscha reservdelar och nya däck till mig och nu hoppas vi att det är slut med alla punkor.

Sträckan Kunming -Luang Prabang är lite för lång för att hinna under sysslingens två veckor långa semester så sambon och jag trampade före för att möta henne i en stad 20 mil söder om Kunming. Strax söder om Kunming hamnade vi i världens lervälling.

To be continued...

Man sitter fastnaglad när man läser era inlägg

Underbart att läsa, världens smalaste stad såg riktigt häftig ut.

När var det ni kommer in till Nongkai och räknar ni med att stanna någon natt eller fortsätter ni direkt?

Så många vackra platser det finns på jorden som man aldrig kommer att hinna med att se i verkligheten. Intressant som tusan att ta del av era bilder och ord, fantastiskt är bara förnamnet.

Blir alltid på gott humör när jag läser era inlägg

Fantastisk tråd och vilka kämpar    

Underbart att läsa, världens smalaste stad såg riktigt häftig ut.

När var det ni kommer in till Nongkai och räknar ni med att stanna någon natt eller fortsätter ni direkt?

 

Vi är nu i Luang Prabang och ska trampa härifrån på söndag direkt mot Vientienne som vi planerar ankomma senast onsdag kväll. Planen är sedan att ansöka om visum på torsdag och ha det klart till på fredag och trampa över bron på morgonen (c:a 9-tiden) lördagen den 16 november. Det vore jättetrevligt att göra ett besök hos MPR-medlemmar i Udon, men jag ber att få avvakta någon dag till med mitt svar på din fråga. Sambon håller på att organisera något med lokala cyklister. Det kan bli en enda thaicyklist som kommer, men det kan också bli många flera. Idag har hon suttit hela dagen i Skype samtal för att få ordning på planen så jag ber att få återkomma om någon/några dagar.

 

 

Flaggviftandet ser vi verkligen fram emot.

Turen heter ju "Cycling from home to home / Göteborg - Bangkok by bicycle" och har således tre målsnören dvs. sambons hem, min värdfamiljs hem och Bangkok. Delen Göteborg-Bangkok tar slut den 30 november på Sanam Luang. Några dagar innan dess har min tur "from home to home" tagit slut utanför Nakorn Pathom. På väg från Nakorn Pathom passerar vi antingen över Pinklao bron eller så kör vi längre norrut och bor en natt i Pathum Thani. Allt beror på om vi får sällskap av lokala cyklister. 

Jag återkommer med den detaljerade planen så snart jag vet mer.

Som vanligt VÄRLDSKLASS på denna tråd        

Vad skoj det skulle vara och ge sig ut på något liknande äventyr ,,, men tyvärr är jag icke god vän med tvåhjulingen ,,, får försöka lösa det på något annat vis.

Jättehärliga bilder

MOJIANG - LAOS GRÄNS

Mitt i lervällingen på väg ut ur Kunming uppstod ett oroväckande skrapande ljud och vibrationer i mina pedaler. Jag misstänkte att det var något med drivlinan och använde mitt köpevatten för att spola rent, men ljudet var kvar så det var bara att vända åter till Kunming och verkstaden. Mekanikern dömde ut min mellanklinga men hade ingen i rätt storlek på lager. Som tur var var min syssling på ingång via Bangkok där hon skulle stanna till för att låna en cykel. I lådan med hennes cykel kom nya fräscha däck och klingor.

Varför använda mekställ när man kan sitta på marken och jobba.

Det är 110 mil mellan Kunming och Luang Prabang och eftersom min syssling endast hade 10 cyklingsdagar på sig så fick vi ta bussen söderut och starta 20 mil söder om Kunming för att hinna fram i tid. Vi ville bjuda min släkting på en tur genom ett glest befolkat och naturskönt område så vi valde att cykla på en liten väg med väldigt lite trafik.

Odlade terasser är ett ständigt återkommande tema i Kina.

I Kunming 25 mil norr om kräftans vändkrets regnade det och var runt 10-13 grader, dvs inte helt olikt vädret hemma i Göteborg och inte det minsta likt tropiskt väder. När vi startade hade temperaturen gått upp några grader men regnet hade tilltagit. Under en sträcka av c:a 20 km var vägen ett enda långt lerigt dike där leran stundtals nådde långt över våra nav. Kolla linjen på den gula väskan så ser ni hur djup geggan var. 

Det var bitvis glest mellan byarna och vi campade en del. Vi känner ju alla till att Soi Grusgång ligger i Udon men visste ni att Camp Grushög ligger i sydöstra Yunnan? 

Sysslingen brukar roa sig med extrema skidturer i polartrakter och tyckte att kan man platta ut snöhögar för att sätta tält på kan man nog även jämna ut toppen på en grushög för få rum med sitt tält.

Här kommer några bilder från Camp Grushög som tribut till Soi Grusgång

Det är inte lätt att hitta tältplats i väldigt kuperat terräng, men när vi kom i full fart ned för en backe såg jag en stig som ledde bort från vägen och ut på en liten kulle vid sidan av vägen. Vi gick dit och kollade och det var en perfekt tältplats med strålande utsikt över dalen. När tälten var uppsatta insåg jag att vi tältade 3 meter från en grav.

Eftersom vi campade tre meter från en grav så tänkte jag att det kanske skulle spöka lite. Riggade kameran för en nattbild i förhoppning att få med ett spöke i något hörn. Jag ser inget, gör ni...

Dagarna hade blivit kvalmigare och marken, tälten och utrustningen var blöt av dagg när vi tittade ut på morgonen men utsikten var strålande.

Det började märkas att vi nu cyklat in i tropikerna. I en kurva låg det massa frukter som trillat ner från ett träd. Sådant måste undersökas och snart frossade vi på passionsfrukt.

En av dagarna kom vi till en dammanläggning. Vattnet rann som mjuk kolasås ner över kanten innan det dånade ner i dalen nedanför.

Området är bergigt och det kändes som att cykla i en berg- och dalbana. Uppe på höjderna fick vi ofta en hänförande utsikt som lön för slitet att ta oss upp.

I södra Kina finns det många folkgrupper som talar språk som ingår i tai-kadaifamiljen och jag var lite nyfiken på när vi skulle börja möta folk som vi kanske kunde kommunicera med. Vi kunde ofta höra andra språk än kinesiska men var aldrig riktigt säkra på vad som var vad. 

Är det någon som känner till vilket språks alfabet det är som syns på översta raden på stenen? Med lite god vilja skulle det kunna vara någon slags stiliserad laotiska. Jag brukar kunna dechiffrera skyltar mm på laotiska men här går jag back. Kan det vara Hmong? Fast jag vill minnas att Hmongalfabetet ser annorlunda ut. 

När vi fortfarande hade två heldagar kvar i Kina så hände det storslagna. Vi gick ut för att hitta något att äta på kvällen och stannade till vid ett stånd som drevs av en familj. Dom talade definitivt inte kinesiska, men inte heller Lao.  Vi tog en vild chansning och tilltalade dem på thailändska varvid dom svarade på klockren laotiska. Det dom talade sinsemellan var någon laotisk dialekt som inte gick att förstå, men dom förstod thailändska och kunde prata vanlig laotiska med oss. Det var en helt underbar känsla för första gången kunna ha en normal konversation med någon som inte var på stapplig engelska eller via google translate appen i mobilen.

Efter denna första träff med folk vi kunde tala med dök det upp fler och fler människor som faktiskt begrep thailändska och kunde tala någon blandning av thai och lao. Fantastiskt.

Arkitekturen började påminna mer och mer om hur det ser ut i Thailand. Det är inte lätt att tro att man har runt 10 mil kvar till gränsen till Laos när man passerar en by som ser ut som denna.

Samma känsla infann sig när vi passerade denna by. Mitt bland alla blåa tak ser man ett orange tempeltak. 

Mengla är den sista större staden innan gränsen till Laos. När vi rullade in där kändes det som att komma till något som är mer thai än Thailand själv. Kolla bara in denna busshållplatsen.

Eller detta hotell

Väl inne i stan blev thaikänslan total. Bilden på detta gathörn skulle kunna vara tagen i vilken thailändsk ”Nakhon Buri” som helst.

Från staden Mengla till Laotiska gränsen är det 5 mil. Vi hade sedan ett par dagar tillbaka sett restauranger och hotell med skyltar textade på både thai och laotiska, men aldrig någon officiell skylt. När vi närmade oss gränsen stötte vi dock på den första officiella vägskylten på lao och thai.

Och en bit senare hängde denna skylt över vägen. Man kan ju tycka det är märkligt att det skyltas på thai som faktiskt ligger bortom det land man just ska åka in i.

To be continued...

Man tackar för tributen från Camp Grushög, utsikten såg strålande med floden som rann förbi.    

Gissade dock att ni inte badade i den.

Fortsatt lycka till, nu är ni allt för långt från målet.

Edit...

Ska tilläggas att idag har jag cyklat från Soi Grusgång till parken Nong Prajak en sträcka på kanske uppskattningsvis 4,4 km

Tagit en promenad runt parken och cyklat tillbaka.

Nu är jag helt slut och imorgon kommer jag ha ont i rumpan. 

Som vanligt är det helt Magisk läsning ackompanjerad med lika Magiska bilder...

Det ingår inte riktigt i min begreppsvärld att det finns två personer i verkligheten som faktiskt cyklar mellan Gbg & LOS..

Helt fantastiskt och man blir lika glad varje gång man får en uppdatering i tråden..

Samtidigt kan jag inte känna annat än lite ledsamhet & tomhet, för jag inser att snart är resan slut....

Tänk att vi här på MPR har haft förmånen att få följa med på er resa ända från Gbg, det är få förunnat..

Tack för all glädje ni sprider.

Håller med ovanstående talare.

Det senaste inlägget borde få någon form av karmarekord. Helt fantastiskt.

Jag är även lite inne på det Kötthandlarn säger, med att känna tomhet att det snart är slut. Hur känner ni förutom att ni förmodligen är lättade över att vara på upploppet nu.

Och vad gör ni efter det här för att toppa? Jag såg att du inte hade något jobb att komma tillbaka till. Du får göra som Mattias Klum och dom andra äventyrarna, bli föreläsare.

Med dom här bilderna, erfarenheterna ni har fått och din berättarteknik kommer du bli eftertraktad.

En helt underbar tråd som inte får ta slut :thumbsup:

Ni får göra som Göran Kropp........cykla hem också

Som vanligt är det helt Magisk läsning ackompanjerad med lika Magiska bilder...

Det ingår inte riktigt i min begreppsvärld att det finns två personer i verkligheten som faktiskt cyklar mellan Gbg & LOS..

Helt fantastiskt och man blir lika glad varje gång man får en uppdatering i tråden..

Samtidigt kan jag inte känna annat än lite ledsamhet & tomhet, för jag inser att snart är resan slut.

Tänk att vi här på MPR har haft förmånen att få följa med på er resa ända från Gbg, det är få förunnat..

Tack för all glädje ni sprider.

 

Vi finns på riktigt, snart på en thailändsk landsväg nära dig. Bara att hålla utkik. 

 

Åtminstone jag har funderat över och fruktat den känsla av tomhet du pratar om men inser att utvecklingen den senaste månaden tagit udden av upploppet. Under 8 månader levde vi i en härlig tidsbubbla bestående av här och nu, men mot slutet fick vi börja planera för den sträcka min syssling skulle följa med och sedan för själva ankomsten till Thailand. Detta tror jag inneburit att slutet inte blir så abrupt som det kan bli för andra som avslutar för sig själva på en ort dom aldrig tidigare varit i eller har några särskilda relationer till. 

Vi får se om jag fortfarande står för detta några veckor efter avslutad tur.