Som lovat tidigare, ni är mycket välkomna att övernatta hos oss i Udon Thani när 
(om) ni väljer alternativet över Vientianne, vilket vi hoppas.Vi kan inte rekommendera 1 eller 2 då vi inte vet något om de aktuella vägarna.
Ha en fortsatt bra tramp!
MINHE - LANGMUSI
Öknen var ganska platt och där hade vi som strategi att köra ganska långa dagsetapper för att sedan ta en vilodag var fjärde eller femte dag. Nu när vi kommit upp i bergen sjunker hastigheten och vi har bytt taktik till att cykla kortare dagsetapper (runt 80 km) men med betydligt färre stoppdagar - det är nu 12 dagar sedan senaste vilodagen. Vi försöker dock att trycka in halvdagar lite då och då för att få tid för att tvätta, blogga och vila lite.
I Minhe hade vi en sådan halv vilodag och när vi lämnade stan strax efter lunch passerade vi ett av alla de otaliga nybyggnationer av lägenhetskomplex som pågår överallt.
De senaste dagarna har varit ganska regniga. Andra dagen efter vi lämnat Minhe började med en 600 m hög och 11 km lång klättring i spöregn. När vi nådde passet hittade vi en liten affär i vilken vi tiggde till oss lite hett vatten att blanda kaffepulver i. Uppvärmda av kaffet var det dags att rulla nedför mot staden Zongjing. Att rulla 17 km utan att behöva ta ett tramptag är skönt, men är man genomblöt så blir det snabbt iskallt.
Så kom vi då äntligen fram till Gula Floden, vilken markerar att vi klarat av halva distansen genom Kina. Som göteborgare ståendes på bron över gula floden kan man inte låta bli att citera Fritiof Anderssons ord till Konsul Fredrik Adelborg på torget i Singapore.
”.ifrån Gula Floden kommer jag och vill till Göteborg.”
Självklart har bron över Gula Floden en gul brobåge.
Floden har väldigt höga bankar vilket gladde oss eftersom vi då fick några gratis höjdmeter när vi direkt efter att ha korsat floden påbörjade en stigning som under 20 km på en slingrande serpentinväg skulle ta oss upp ytterligare 900 meter.
Det hade regnat rejält under natten och förmiddagen men det var uppehåll fast molnigt under eftermiddagen när vi gjorde klättringen. Vädret gjorde att fotona inte blev så jättetjusiga även om det terraserade landskapet var vackert. Vägen följde i mångt och mycket terasserna.
Det var ideliga tvära svängar.
Vi hade hoppats hinna fram till staden Linxia, men 13 mil och 2000 höjdmeter visade sig vara för mycket och vi slog läger utanför en by efter 10 mil och 1900 höjdmeter. När vi följande morgon rev tältet kom en nyfiken men tystlåten pojke för att se på.
De tre återstående milen till staden Linxia som vi inte kunnat cykla dagen innan pga mörkrets inbrott gick snabbt eftersom det var rejält nedför. I städer får man se mycket och här såg vi en karavan av inte mindre än 8 st. lasttuktuks som körde någon slags långa balkar.
Efter två regniga dygn ville vi sova inomhus. En turistbyrå längs vägen sade att det fanns ett hotell 3 mil längre fram. Vi skyndade dit och hittade ett sunkigt guesthouse som dessutom var stängt. Det blev till att tälta igen - vi slog läger på det gröna fältet bredvid ån 150 meter från det stängda guesthouset.
Efter tre regniga dygn hamnade vi i staden Gannan där vi efter många om och men hittade ett hotell att bo på. Även i Gannan är det gott om tibetaner och när vi lämnade stan började vi stöta på alltmer av tibetansk kultur.
Ett litet minitempel stod plötsligt längs vägen.
Med bönerullar och allt.
Taknocken var tjusig.
Ett par mil senare kom vi dock till ett riktigt tempel.
Vi blev nyfikna och rullade in på gårdsplanen. En munk kom ut och bjöd in oss på the i sin munkcell. Språkförbistringen var total men han uttryckte gillande åt att sambon var från ett buddhistiskt land.
Efter att ha druckit ett par koppar the blev vi förevisade själva tempelbyggnaden som hade en ståtlig buddhastaty.
Ingen av oss har varit i något tibetanskt tempel tidigare och de liknade inte thailändska tempel. . Allt var väldigt dekorerat i starka färger, så även takbjälkarna.
Tjusiga väggmålningar.
Bilder på Dalai Lama syntes överallt, så även på ett litet altare under den stora buddhastatyn.
Efter vårt timslånga besök var det så dags att ta farväl av munken och trampa vidare.
Snart kom vi till en by som särskilt välkomnar alla nyinflyttade Malungbor. ;-)
Glasverandor är valdigt populärt här.
Vi har haft tältplatser med sämre utsikt.
En titt in i köket från lunchpausen i förrgår.
Liksom i centralasien görs nudlarna för hand på beställning. Färska nudlar smakar himmelskt, men det brukar ta lite tid innan man får dem. På bilden ser ni hur nudelsmeten kavlas ut.
Vi håller oss mellan 2500 och 3500 meter och det växer inte många träd över 3000 metersnivån.
Hmmm - rätt dimension, men en aning slitet. Hade vi inte redan haft ett reservdäck med oss hade vi definitivt tagit med detta som hängde på en stolpe mitt ute i ingenstans.
Jakar gillar höga höjder och tydligen även gyttjebad...
Vy över liten by längs vägen ner mot Langmusi.
Langmusi är ett häftigt ställe - bilder därifrån kommer senare så häng kvar..
Ett plus för skylten Ny i Malung! 
Banankontakt, vägen från Nong Khai till Phitsanulok via Loei har ju jag valt på min MC-resa för det verkar vara väldigt vackert och fina vägar.
Och vägen mellan Luang Prabang och Vientiane kan jag också tänka mig är ganska vacker, kan tänka mig att den går mindre upp och ner pga huvudled.
Lycka till med sista biten av erat äventyr.
Eftersom jag själv gillar vägen från Nong Khai, längs Mekong, över bergen via Loei mot Phitsanulok så hade jag valt alternativ 1.
Håller med, en kanonväg för MC i alla fall, men eftersom det är erfarna cyklister har det nog ingen större betydelse om man nu är lite halvskraj för kuperade vägavsnitt!
jag har ingen aning, jag är bara full av beundran.
nu är ni snart framme vid målet, hur känner ni nu ..yes!! eller Det var Det!! eller jaha vad gör vi nu då?
hälsningar från mille som är nyfiken !
Ja du - den frågan är högst berättigad. Vi har ju läst ett antal bloggar av andra cyklister som t.ex. cyklat till Peking och väl framme på HImmelska fridens torg har dom ställt sig frågan - vad göra jag nu...
? Jag tror att många som företar sig ett långt projekt vad det än månde vara får samma känsla när det är över. En kompis tog upp detta med oss innan vi åkte och benämnde det hela som "champions dilemma". Inte för att vi är några champions, men när man laddat hårt och haft fullt fokus på en enda grej som helt plötsligt tar slut så står man där tom i bollen och vet inte vad nästa steg skall bli. Kanske var det därför Carolina Klyft lade av sin framgångsrika mångkampskarriär för att satsa på längdhopp. Hon kunde mångkamp och ville göra något nytt. Vi kan cykling nu, men vet dessvärre inte vad vi vill göra härnäst.
För vår del så blir det slappande i Thailand i två månader och sedan måste sambon hem och jobba. Jag har ju inget jobb så för min del är det nog redan dags att börja söka. Å andra sidan hade jag tänkt använda det här året till att fundera över vad jag vill göra och jag har dessvärre inte kommit på något bra svar än.
Vi hade nog börjat snöa in på rutten västerut för att komma in i Nan och sedan trampa vidare till Chiang Mai där vi skulle ha lite ankomstfest med lokala cyklister, kompisar och sambons gamla kollegor. Genom andra cykelforum fick vi dessutom reda på att vägen västerut i Laos var mer "vild" än den till Vientienne och eftersom vi tror att det skulle kunna bli den sista äventyrliga delen av resan så ville vi gärna ta den vägen. Vi kollade upp lämpliga restauranger för fest och lokala cyklister anmälde att dom ville cykla hela eller delar av vägen mellan Luang Prabang och Chiang Mai om vi valde den rutten. Planen började helt enkelt klarna men jag tänkte att jag kunde posta frågan här i alla fall som en second opinion.
Nu kommer det med största sannolikhet inte att bli någon inresa i Thailand via Nan utan via Vientienne/Nong Khai. Det är inte vi som ligger bakom detta utan det thailändska konsulatet i Göteborg.
Bakgrunden är att som så många andra resenärer som reser i många länder har även vi dubbla pass för att underlätta visumansökningar. I somras ändrade Kina sin utlänningslag och det ryktades att det skulle bli svårare att få förlängt visum. Vi funderade ett tag och upprättade plan A som var att ansöka om förlängning i vanlig ordning och plan B som var att skicka hem passen och om förlängningen inte gick igenom låta någon söka nytt kinesiskt visum i passen som vi skickat hem och sedan skicka de viserade passen till oss i Hong Kong. Det skulle bli en dyr och tidsödande visa run, men Hong Kong är ju alltid trevligt och vila benen behöver vi ju ibland.
Ansökan om förlängt kinesiskt visum beviljades och då fick jag snilleblixten att eftersom mitt pass redan var i Sverige söka thaivisum på konsulatet i Göteborg, vilket skulle möjliggöra ett friare ruttval. Jag visste att det krävdes hemresebiljett, men när jag kollade på FAQ på ambassadens/konsulatets hemsida stod det att biljetter skulle finnas OR att man kunde visa en itenerary (reseplan)
5. I have only one way ticket from Sweden to Thailand and I plan to buy return ticket in Thailand later on Can I apply tourist visa with one way ticket?
No, you cannot. The Embassy will refuse your visa application. In order to apply for Tourist visa you MUST present itinerary or confirm paid ticket showing ARRIVAL AND DEPARTURE date as well.
Jag mejlade ambassaden och konsulatet och berättade att vi cyklat från Sverige och snart skall avsluta i Bangkok, att sambon reser hem före mig och att jag skall resa vidare i sydostasien (korsa landgräns) på egen hand innan jag på ännu obestämd dag i april reser hem och då troligast från Singapore. Svaret kom snabbt och artigt formulerat och sade att betalade (inte bara bokade) flygbiljetter in och ut ur landet krävs för att dom skall kunna bevilja ett turistvisum.
Jag är osäker på om dom själva är medvetna om det lilla ordet OR i meningen "itinerary OR confirmed paid ticket". Vi vet ju alla vad engelskautbildningen går för i Thailand - kanske ingår inte det lilla men viktiga ordet OR i läroplanen. ;-)
Jag ställer mig frågan hur svenska backpackers som vill resa in och ut ur Thailand landvägen gör för att få sina visum - dom kanske hittar någon billig flight mellan Vientienne och Nong Khai för inresan och något motsvarande för utresan.
Konsekvensen blir hur som helst att att jag inte kan få thaivisum i Sverige utan måste söka på annat håll och då ligger Vientienne bäst till. Thailändsk förvaltning är ju inte direkt världsmästare på standardiserade procedurer och som tur är så reses det i Vientienne inga krav på bokad eller betalad biljett. Eftersom vi inte vill cykla tillbaka till Luang Prabang från Vientienne innebär detta att vi får skippa den västliga rutten (för denna gång) och istället trampa in i Thailand i Nong Khai, men planerna kring detta är inte klara ännu.
Det som är riktigt riktigt trist i sammanhanget är att Thailand visat sig ha de mest absurda krav för att kunna få visum som vi stött på längs resan, åtminstone om man söker i Sverige. Länder som Azerbaijan, Kazakstan, Uzbekistan och faktiskt även Kina ställer mer rimliga krav (bokningar, ej betalda biljetter) samt har förståelse för att alla inte väljer att flyga in i landet. Som gammal thailändsvän sedan snart trettio år så blev jag faktiskt uppriktigt ledsen, inte för denna resans skull utan för att vetskapen att "mitt" Thailand krånglar mer än Uzbekistan.
Det är ju inte de mest lättcyklade sträckorna men säkert mest sevärt angående berg och natur.
Själv skulle man ha valt så platt som möjligt, via Udon Thani, Khon Kaen och Korat men den sträckan är bara platt och nästan endast risfält.
Är det platt kommer vi fram för snabbt och tvingas ligga och vänta utanför Bangkok. Jag tror att när man väl närmar sig Bangkok vill vi nog få det avslutat så snart som möjligt.
Sambon har cyklat en del uppe i nationalparkerna (Thung Saleng Luang m.fl) och även jag har för ett antal år sedan trampat upp på Phu Thap Boek. Vi åkte med buss från Phitsanulok till utgångspunkten i Lomsak och redan då spanade vi in den vackra vägen över bergen och konstaterade att den borde cyklas någon gång...
Vi gillar klättringar uppför slingriga serpentinvägar. Ställs det som alternativ mot cykling i öken så tar vi bergen alla dagar i veckan... ;-)
Ja du - den frågan är högst berättigad. Vi har ju läst ett antal bloggar av andra cyklister som t.ex. cyklat till Peking och väl framme på HImmelska fridens torg har dom ställt sig frågan - vad göra jag nu...
För vår del så blir det slappande i Thailand i två månader och sedan måste sambon hem och jobba. Jag har ju inget jobb så för min del är det nog redan dags att börja söka. Å andra sidan hade jag tänkt använda det här året till att fundera över vad jag vill göra och jag har dessvärre inte kommit på något bra svar än.
Tja, du har ju högsta examen i reseadministration efter alla gränspassager. Det är ju ett heltidsjobb (nästan) att hålla koll, planera och ordna alla visum mm i rätt tid. Imponerad!
Trevligt att ni ser ut och komma in via Nongkai, kanske att man får tillfälle att möta upp, särskilt om ni dyker upp i Udon.
Hur som helst är det och har varit otroligt spännande att följa er resa.
Har faktiskt två cyklar här på Soi Grusgång så man kanske skulle kunna möta upp på cykel i Nongkai, om man får ta cykeln på bussen från Udon.
Eller kanske att jag ska ge mig på att cykla de runt 50 km upp till Nongkai men risken finns att jag hyllas för denna insats istället för eran bragd.
Trevligt att ni ser ut och komma in via Nongkai, kanske att man får tillfälle att möta upp, särskilt om ni dyker upp i Udon.
Hur som helst är det och har varit otroligt spännande att följa er resa.
Har faktiskt två cyklar här på Soi Grusgång så man kanske skulle kunna möta upp på cykel i Nongkai, om man får ta cykeln på bussen från Udon.
Eller kanske att jag ska ge mig på att cykla de runt 50 km upp till Nongkai men risken finns att jag hyllas för denna insats istället för eran bragd.
Det är nu klart att det blir Nong Khai. Vi kommer att rulla över bron vid 9-rycket lördagen den 16 november. Vi har inte bestämt om vi ska köra mot Udon eller Loei. Ett antal thaicyklister kommer med största sannolikhet att möta oss vid bron och ta sällskap med oss tillbaka till Bangkok. Sambon håller just nu på och roddar med detta men jag lägger upp mer info så snart det är bestämt vilken väg det blir.
Du är välkommen att haka på om du vill - bara att börja leta fram pump och kedjeolja.
CHENGDU MED OMNEJD
Nu är det evigheter sedan tråden uppdaterades. Ska göra ett försök att komma ifatt.
När vi lämnade staden Langmusi uppe i bergen skulle vi trampa över en platå på 3500 meters höjd. På denna platå nådde vi resans högsta punkt på 3840 meter.
Trots att vi inte var i Tibet så dominerades området av tibetansk kultur. Här en portal till ett tempelområde
Det tog två dagar att korsa högplatån och sedan bar det av nedåt. Vi har kört uppför många serpentiner, men det är ändå något särskilt med att rulla nedför dem. Att cykla i serpentiner påminner lite om att gå på Liseberg - först ska man stå i evigheter i kö och sedan är det roliga slut på en minut..
Även om det är utför så blir man hungrig av att cykla och då var det gott att stanna och äta i denna dams restaurant.
Första veckan i oktober är höstlov i Kina och trafiken upp till bergen blev väldigt intensiv. Det var inte bara självmordsbenägna bilister som trafikerade vägen utan även massvis med kinesiska cyklister som passade på att få en vecka på två hjul.
Trafiken var så intensiv och vild i och med inledningen på den långa ledigheten - jämför med trafiken i Thailand i samband med Songkran eller nyår - att vi för första gången på resan upplevde att vi inte kände oss tillräckligt säkra. Vi visste att det längre fram var ett avsnitt av vägen med flera stycken upp till 7 km långa tunnlar. Extra tät trafik i tunnlar med mötande trafik kändes inte bra. Syftet med resan är att upptäcka vad som finns mellan Thailand och Sverige och vilka som bor där. I tunnlar är det bara grått berg och det bor definitivt ingen där så vi hoppade helt enkelt på en buss mellan två städer för att undvika tunnlarna.
När vi rullade in i Chengdu stötte vi på detta konstverk som känns uppmuntrande för en cyklist.
När man cyklar som vi gör brukar man hålla koll på närmaste cykelaffär. Denna affär verkar lovande..
Men nej - det var en vanlig mataffär...
Vi behövde förlänga våra visum i början av oktober. Ryktet säger att det går snabbast att göra i staden Leshan 16 mil söder om Chengdu. Tyvärr var visumkontoret där stängt under höstlovet så vi fick vackert vänta ett par dagar i Chengdu innan vi trampade dit för att få våra förlängningar.
Vad göra under ett par dagar i Chengdu? Vårda cyklarna - självklart. Och när vi såg en skylt med ”traditional massage” så tyckte vi att vi kunde vårda våra kroppar också. En timmes massage beställdes. Massagen var inte imponerad och när massösen mot slutet höll fram en kopp och frågade om jag ville ha tänkte jag att en kopp the kunde vara ett bra sätt att avsluta en medioker massage. Jag nickade jakande och då tände hon en tuss bomull och höll in i koppen. Först trodde jag att hon steriliserade koppen, men två sekunder senare satt den på min rygg. 15 koppar senare såg jag ut som en kökshylla. Skönt var det inte, men på medeltiden ansågs koppning vara bra mot det mesta så nu är vi nog vaccinerade mot böldpest.
I Chengdu blev det även ett besök på IKEA. Ett svenskt par som bodde på samma guesthouse blev rätt långa i ansiktet när vi åt knäckebröd med blåbärssylt till frukost.
Varför inte passa på att slinka förbi ett kinesiskt tempel när man slappar några dagar i Chengdu
Sambon skriver en tråd liknande denna på ett thailändskt cykelforum. Hon fick frågan vad vi har för reservdelar och verktyg med oss och tog då några foton och gjorde en liten sammanställning som jag kör en repris på här.
I princip alla reservdelar och verktyg ligger i en väska som har sin plats till höger om mitt framhjul. I den väskan finns slangar, vajrar, första förband, bromsgummin, buntband, fett, kedjeolja, diverse skruvar, extra växelöra och en plastlåda med småkrafs.
”Småkrafset” i lådan består av en flaska locktite, tång, fasta nycklar, insexnycklar, lagningssats för madrasserna och slangarna, extra krokar till väskorna, extra trissor, kedjelås och en bit kedja. Förutom detta har vi extra ekrar och ett bågfilsblad förvarade inuti min sadelstolpe och en rulle silvertejp rullad utanpå.
Cyklingen mellan Chengdu och Leshan var endast 16 mil och inte särskilt spännande. Det var en stor omställning att åka i det tättbefolkade låglandet i stället för de folktomma områdena uppe i bergen. Finns det inget vackert landskap att vila ögonen på får man titta på annat i stället, t.ex. en cyklist som förutom diverse korgar och annat även släpar på en trehjulig cykel. Helt plötsligt kändes alla våra väskor med verktyg och reservdelar väldigt lätta.
Medan vi väntade på förlängning av våra visum såg vi till att få våra cyklar servade. Min cykel blev jätteglad över sitt nya vevlager. ;-)
To be continued...
Måste gå åt mkt bromsgummi i utförsåkningen ?
Måste gå åt mkt bromsgummi i utförsåkningen ?
Stämmer - är det slaskigt som det var i Europa får man byta en gång i veckan. Sedan höll dom från Turkiet bort till Kirgizstan någonstans. Här i södra Kina har det regnat och varit geggiga vägar och då har man fått börja lägga på nya igen. Börjar t.o.m. oroa mig för att vi inte ska klara oss hela vägen fram på dem vi har...
Wow vilken resa , har inte följt hela resan än !!!
men wow ock lycka till med fortsättningen,
mera bilder tack
Återigen helt magiskt... 
Jag såg på bloggen att ni beräknar att korsa Chao Phraya den 30 november.
Då jag och min fru bor i närheten vill vi gärna stå där med flaggor (nåja, lätt överdrift) och hylla er. När ni vet mer detaljer får du gärna lägga ut dom. Om ni vill naturligtvis.
Logga in för att svara.
