jag kan hålla med dig i det mesta du skriver.
Hej Singha.
Kul 
Håller du med om följande också?
_____________________________
Efter övergången till den konstitutionella monarkin 1932, har Thailand varit demokratiskt enbart i teorin och bara genom ett parlamentariskt format.
Merparten av tiden har landet och parlamentet kontrollerats av militära regeringar, aristokrater eller elitpolitiker.
Inte av folket, för folket eller som tillhör folket. Politisk frihet, mediefrihet, yttrandefrihet och grundläggande mänskliga rättigheter har allvarligt äventyrats.
De studentledda miljon-medborgar-upproret i oktober 1973 var en verklig demokratisk rörelse som förde en ny vision om att befria landet från
militärregeringen. Landet var befriat från militärdiktatur och var tillfälligt styrt av civila.
Följaktligen fick offentliga medier mer frihet att kritisera förd politik och regeringar samtidigt som de personliga individuella rättigheterna respekterades mer.
Men bara tre år senare (1976) konspirerade högermilitär med gammaldags politiker som Samak Sundaravej till att iscensätta politisk oro och en kupp
som upphävde reformen med en blodig massaker och kraftfull media censur.
I slutet av det Indokinesiska kriget i 1990-talet skedde stor tillströmning av utländska investeringar och utlandsägda fabriker väntade inte på Thailands dåligt förberedda infrastruktur
och sociala kulturer. Medelklassen, som utgorde endast tio procent av sextio miljoner invånare, njöt av rikedomen och ökande frihet men lämnade
majoriteten fattiga på landsbygden och slummen i bakvattnet. Landet blev mer pengarorienterat och sedan dess har Thailand har aldrig varit långt under toppen i ranking över mest korrupta länder.
Faktiska lagar är mycket strikta men de facto-vis lagföring och brottsbekämpning är väldigt ineffektivt i Thailand.
Korruption och mutande har vuxit exponentiellt i alla sektorer.
För att vinna ett val, kan en parlamentsledamot tvingas betala upp till 30 miljoner baht för att köpa en valseger mot en kostnad av 100-500 baht per röst.
De flesta politiker bli valda på grund av röstköp och returnerar sina investeringar i parlamentet genom att sälja sig inför omröstningar inför korrupta budgetar eller misstroendeförklaringar.
Även om huvudstaden och vissa andra städer ser bra ut blir endast en minoritet i större städer mycket rika medan fördelning av rikedom, resurser och möjligheter fortfarande är dålig.
Sammantaget blir det sämre i termer av ökande klasskillnader samt sociala och miljörelaterade problem.
Onda cirklar är oändliga i det politiska Thailand. Under relativt sett mer demokratiska perioder ignorerar medelklassen i städerna de fattiga på landsbygden.
Media acceptera mutor eller undviker konflikter med politiker och myndigheter genom att fylla sina skärmar och sidor med såpoperor, game-shows och annat skräp.
Korruptionen av byråkrater och politiker etableras i den allmänna företagskonkurrensen. Efter en tag, när det blir för mycket, träder militären in.
Men när absolut makt korrumperar absolut så måste folk resa sig mot militären, när den också är korrupt.
Varje gång en kupp iscensattes, utsågs alltid några syndabockar eller ursäkter som motivering till kuppen.
Och så småningom gav följande juntaregering folkets politiska rättigheter tillbaka.
Som ett resultat av detta har det skett 18 kupper och onförts 18 konstitutioner i den thailändska politika historien.
_____________________