Bara för att WOD inte utreds av Thailändska myndigheter. Betyder ju inte det att WOD inte står i strid med grundläggande mänskliga rättigheter. Och den som har ansvar för detta är ju den som beslutade om åtgärderna. Du sitter själv och kritiserar militären för tortyr som dom tydligen kan göra utan att bli straffad. Samtidigt som du försvarar politikerna för beslutet om WOD på grund av att dom har lagen på sin sida. Samt en hemmasnickrad teori om att kungen är inblandad i WOD. Snacka om att skjuta sig i foten. Båda sakerna är avskyvärda. Och straff borde utmätas. Det är nästan bisarrt att du går till försvar av politiker som stiftar lagar till skydd för sig själv. För att samtidigt kritisera militären för att använda sig av dessa lagar. Det är en skam att sektion 17 finns i Thailändsk lag överhuvudtaget. Men man måste också se till ansvaret för den som stiftade den lagen. Samtidigt som man kritiserar användning av lagen i fråga.
Skickat från min SM-N910F via Tapatalk
Hej
Vi ska tydligen fortsätta diskutera tidigt 2000 tal, Thaksin och W.O.D i en nutida högst aktuell tråd om Juntans förslag till ny konstitution, själv tycker jag att vi borde försöka hålla oss till trådens ämne.
Först, jag försvarar alla länders rätt till att bedriva en kamp mot respektive lands narkotika problem och jag tillhör absolut dom som anser att bekämpning av narkotikan i samhället är helt nödvändig p.g.a dom problem detta orsakar i samhället som splittring av familjer, ökad kriminalitet, dödsfall bland missbrukare och andra negativa saker som orsakas direkt eller indirekt av narkotika.
Jag har t.o.m förståelse för att en del människor kan komma att skadas när man gör insatser mot ofta tungt beväpnade och välorganiserade maffia liknande grupper som är inblandade i både smuggling, grossist verksamhet och direkt försäljning på gatan, det är nog relativt få som frivilligt tar dom långa och hårda straff som narkotikabrott ofta ger i många länder.
Men återigen, det skulle aldrig falla mig in att försvara ett onödigt polisiärt övervåld eller rena avrättningar av misstänkta utan rättegång i något land och detta gäller även i Thailand.
Vad det gäller sektion 17 som kom till som en extra ordinär lag p.g.a dom muslimska separatisternas terrorist liknande verksamhet med bomber i skolor, tempel och varuhus, rena avrättningar av skollärare, läkare, munkar, skolbarn och myndighetpersoner så är den naturligtvis kontroversiell och omstridd, men själv ser jag ingen direkt skillnad på den och nuvarande Artikel 44 eller ett vanligt Militärt Undantagstillstånd.
Vad jag förstår ger samtliga dessa militär rättighet att frihetsberöva i princip vem som helst, hålla dessa på hemlig ort, tortera och döma dessa i miltärdomstolar o.s.v, så jag ser alla dessa som icke önskvärda och ett problem ur människorättslig synpunkt, för en gripen har det väl i princip ingen som helst betydelse för om det sker enligt sektion 17, artikel 44 eller militärt undantagstillstånd, inte heller för inblandad militär personal har ju detta med vilken sektion, artikel eller undantagstillstånd som det hänvisas till någon reell betydelse eftersom dom garanteras immunitet i samtliga dessa.
Hoppas du är nöjd med svaret så att vi kan återgå till nutid och trådens ämne.
Med vänlig hälsning isan lover