Man förstår ju att de politiska alternativen i Thailand är rätt pissiga när de som kallar sig "vänster" är beredda att dö för Asiens mest korrupta och högerextrema regim och de som kallar sig "liberala" inte villkorslöst kan ta avstånd från militärkupper och inblandning av diverse icke valda institutioner.
Det där med villkorslöshet är onekligen ett dilemma man får tampas med.
Själv så har jag ju ibland försvarat kuppen, och inte villkorslöst tagit avstånd från den, eftersom jag i min naivitet hoppades att den skulle bespara det Thailändska folket många år av demokratiskt och politiskt lidande. För att inte tala om ekonomiskt lidande för de fattiga.
Jag är ju helt övertygad om att Thaksinisterna kostar Thailand massor av lidande och att Thaksin lurar skiten ur de som jag värnar, nämligen de fattiga i Issan.
Om jag hade varit en elak jävel, eller självisk och totalt känslolös inför thailändska fattigbönders lidanden, så hade jag också kunna hävda att det är bättre att låta tiden ha sin gång. Att låta demokratin växa sig stark, och med den sociala rättvisor för alla, tills dess plågoandar och diverse skurkar med härskarambitioner väljs bort av folket.
Men tyvärr så tycker jag att det är hjärtlöst att se det så.
Det östra mellaneuropa, som jag kommer ifrån, har ju upplevt nästan 50 år av förtryck just för att man väntat på förändring.
Hade resten av världen reagerat och agerat istället för att vänta, så hade många miljoner människor inte lidit under många år.
Många Tjecker (och naturligtvis andra) kände sig övergivna av USA och de allierade efter krigsslutet.
Även om de var sura på ryssarna för att de ockuperades så var det inte så mycket att gnälla på.
Ryssen var ju djävulen och elaka människor är ju elaka så det är svårt att vara sur på dem eftersom man inte kan begära något annat
Den bakgrunden, och hoppfullheten inför möjligheten för thailändarna ska kunna göra sig av med sina moderna tiders djävlar, gör det väldigt svårt att vara villkorslös.
Villkorslöshet verkar vara en lyx lättare åtnjuten av människor med alternativ. Eller av de som inte drabbas.
Hade jag inte sett eller upplevt mänskligt lidande p.g.a elitistiska utnyttjare, eller bara sett eller läst om det i en blädderbok, så hade det kanske varit lättare för mig att vara villkorslös.
Till sist så undrar jag varför det är så viktigt att vara villkorslös i sin inställning till kupper eller inblandning av sådana som inte är valbara.
Om målsättningen med politisk förändring är social rättvisa så finns lika lite skäl att vara villkorslös inför kupper som till folkliga uppror.
Båda avarterna är helt ok tycker jag, så länge de inte leder till våldsamheter. Och faktiskt leder till social utveckling.
Alldeles oavsett så behöver man inte vara villkorslös i sin inställning till dem.
