La av att läsa den här tråden på sid 328 eftersom det blev lite tröttsamt att läsa samma argument för eller emot för tusende ggn. Tittade dock in nu på sida 402 och konstaterar att jag förmodligen inte missat något av läsvärde. 
Läste igår en krönika av Guillou, som visserligen handlade om Palestinakonflikten jämfört med den tidigare i Sydafrika, där jag dock kände igen en del av argumenten som används flitigt av en del personer här i tråden. Ett litet utdrag ur texten.
... När den politiska diskussionen för eller emot bojkott av apartheidstaten Sydafrika rasade som mest i Sverige, kring 1976, proklamerade dåvarande moderatledaren Ulf Adelsohn en, om inte briljant, så dock mycket klar ståndpunkt: ”Om vi bojkottar deras varor blir ju de stackars negrerna utan jobb.”
Moderaterna och en stor del av borgerligheten – dock inte folkpartiet – var aktivt mot tanken på att Sverige skulle bojkotta Sydafrika på grund av apartheid. Den politiska striden om hur vi i Sverige skulle förhålla oss till rasistregimerna i Sydafrika och Rhodesia tog fart efter massakern i Sharpeville den 21 mars 1960, när sydafrikansk polis sköt 69 demonstranter till döds och sårade flera hundra. Vill man hitta ett datum då kampen kan sägas vara vunnen är ANC-galan i Göteborg 1986, där hela den svenska rockeliten deltog, ett bra förslag. Men fram till dess hade striden varit hård.
Det var inte så att moderaterna, de andra borgarna och deras ledarsidor, öppet stödde apartheid. Där finns bara ett undantag, Nordvästra Skånes Tidningar (NST), som talade hotfullt om ”infödingsuppror” och anklagade dem som samlade in pengar till de sydafrikanska befrielserörelserna för att ”skaffa vapen åt negrerna”. Det borgerliga stödet för apartheid tog sig helt andra och indirekta uttryck.
Det var exempelvis synd om de vita poliserna som överfölls av ”horder”, eller av ”mobben”. Frågan var ”komplicerad” och vänstern ”förenklade”, de som varit på plats i Sydafrika visste bättre, bojkott skulle slå fel och de som talade mot apartheid var extremister, sekterister, våldsverkare och antidemokratiska krafter. Befrielserörelserna var terrorister, vilket bevisade favoritargumentet att afrikanerna inte var ”mogna” för demokrati och att det skulle blir ”kaos” om man införde allmän rösträtt i Sydafrika och Rhodesia. .
Hela artikeln...
http://www.aftonblad...ticle7411825.ab
Fler än jag som tycker sig känna igen argumenten?