Ett problem är ju att med facit i hand kan man motivera i princip vad som helst. Skulle polisen göra random husransakningar hos tusen personer skulle de garanterat hitta bevis för en rad brott. Vidare, om de körde med viss typ av profilering och bara gjorde husransakning hos en viss typ av individer skulle procenten ligga ännu högre osv. Var skall gränsen gå? Hur mkt eller lite personlig integritet skall få tullas på för samhällets "bästa" dvs plocka in brottslingar i random sökningar?
..cut ...
(för att mäkta med en sak i taget)
Är inte "random" ganska kännetecknande för hur tull och terrorpolis arbetar?
För tullens vidkommande har man jobbat på detta sätt i hundratals år.
Whisky eller skumma filer på en dator; man måste leta om man ska hitta.
Hur ska man bära sig åt med "att ha på fötterna" som du kräver?
Är ett angiverisamhälle bättre?
Random, jomenvisst - det finns ju inte resurser att kolla alla.
När det gäller spaning efter farliga korkskruvar och explosiva vätskor
verkar det som om de flesta har accepterat kränkningen av den personliga
integriteten och ser det som ett nödvändigt ondo.
Nakenscanning nästa.
Tål det eller stanna hemma.
Laserstråler och radarvågor riktas slumpmässigt mot trafikanter.
Visst kunde procenten bli bättre om man bara kollade Ferraris.
Om poängen uteslutande var att ta fast de som kör fort, förstås.
Men varken den svenska eller europeiska polisen hymlar med att en viktig del
av denna operation var att visa publiken att det inte är riskfritt
att förgripa sig sexuellt även om det sker långt borta från Sverige.
Att visa upp att man finns är preventivt arbete.
Nästa gång en av kombattanterna ovan åker, är hans hårddisk krypterad 