Träffa västerlänningar på landet

Du ser thomas001, jag kan jag med ibland . Vi bodde heltid på landet 2005-2008 men övrig tid har vi bara använt huset i byn för en helg ibland och under skollov. Jag älskar verkligen att vara här men jag skulle inte vilja bo konstant i byn/staden trots ett relativt stort umgänge med frugans släktingar och kompisar; ombyte förnöjer. 

Jag har, som jag skrivit tidigare, väldigt lite förstahandserfarenhet av västerlänningar som valt att bo i det thailändska hinterlandet men det jag läst, hört från andra västerlänningar och thailändare samt analyserat fram baserat på begränsad samvaro, visar på en liknande bild som den du och Peolito målar upp; socialt handikappade Europeer som bygger sig en borg vid ett risfält och ser sin fru som en ägodel och övriga thailändare som underutvecklade urinvånare.

Mitt intryck, från Tesco och marknaden, är att det också finns en del ganska kontaktsökande västerlänningar men kanske är de mer långtidsturister eller också befinner de sig i första stadiet av sin thailandsisolering, innan landgången svetsats igen i stängt läge.   

Hej

Ett bra ämne helt i min smak.

Själv började jag ju resa till landet tidigt i mitten av åttiotalet och tanken då var ju inte att träffa utlänningar utan att lära känna dom inhemska, uppleva lite äventyr och ha roligt, och så blev det.

På den tiden fanns det helt enkelt inga utlänningar på landsbygden alls med väldigt få undantag, man blev något av en attraktion och celebritet, vilket gjorde att man bjöds in överallt av folk och hamnade hos bönder på landet, skolor, militärförläggningar, polisstationer, brandstationer, bychefer och distriktschefer, var med på otaliga begravningar, bröllop, olika religiösa tillställningar och festivaler o.s.v.

Äventyr blev det också på många olika sätt eftersom det inte fanns några mobiler och knappast några telefonhytter heller i stora delar av landet, många hade ju inte heller el och det blev kolsvart när solen gick ned, dom skyltar som fanns var på Thai och man visste ibland inte riktigt exakt var man var o.s.v, men nästan alla var trevliga och hjälpsamma vart man än kom.

En dag kunde man befinna sig i ett läger med skogsarbetare som illegalt avverkade dom sista testerna av den urskog som en gång fanns i Thailand, man sågade gigantiska stockar till plank för hand, några man ovanpå och några under stocken som drog sågen, när vi dök upp blev det party mitt ute i skogen, hemmagjort risvin, spännande mat och dans med döttrarna till dom äldres förtjusning.

Nästa dag kunde man vara inbjuden på fest när en ny polisstation invigdes eller hemma på middag hos distriktets (kommunens) chef och hans familj på middag, allt bara rullade på och saker hände hela tiden.

Det blev en vana att klara sig utan toalettpapper och vanliga toaletter, vi badade och rakade oss i floden o.s.v, på kvällen var det ju ofta redan halvmörkt och lite spännande att gå stigen till floden lysandes med en ficklampa, gott om ormar både på land och ibland även i vattnet gjorde det ännu mer spännande, vi killar tvättade oss på en sida av ett buskage och på den andra sidan var kvinnorna, kommentarer haglade dessa emellan och man skämtade mycket.

Nog om det, nu gällde det ju om man sökte upp utlänningar eller ej, själv gjorde jag det absolut inte, för mig var det inte detta som lockade, utlänningar fanns det ju i Svetige och i turistorter som Pattaya, jag saknade dom inte alls men oftast reste vi ju två Svenskar ihop i början, sen när jag blev gift stannade jag ensam i byn och saknade inget direkt då heller.

Jag ville både lära mig Thai och uppleva så mycket som möjligt tillsammans med Thailändarna som möjligt och då var ju mest kontakter med andra utlänningar ett hinder för detta, när flera utlänningar träffas byter man språk och blir en egen grupp.

Numera ser jag det inte heller som självklart att man ska umgås med andra falanger bara för att man är en själv, söker sällan kontakt med någon av dom, hälsar på dom om dessa hälsar på mig, blir ibland ombedd att ta hand om någon utlänning som är på besök och gör då detta, jag umgås fortfarande till allra största delen med Thai i Thailand även om det nu finns ganska gott om utlänningar även på landet.

Men numera tycker jag att det är lite roligt att träffa andra utlänningar ibland även på landet, som förra året när vi var på Falang Fishing Derby i Nong Khai och den internationella julfesten i Phonphisai, dyka upp på MPR annandagsfesten o.s.v men jag tycker nästan fortfarande att det känns lite overkligt och ovant jämfört med mina tidigare år i Thailand.

Vi får ju besök också några gånger om året antingen vänner eller släkt direkt ifrån Sverige som vi hämtar i Udon Thani eller MPR medlemmar som är ute på tur, det är ju också kul.

Vart jag än åker så saknar jag byn, vännerna och bylivet, den lugna vardagslunk där man varvar hårt arbete med familjeliv och återkommande festligheter passar mig perfekt, det händer alltid något varje dag och kvällarna är så sköna, att med sitta runt en brasa på kvällen efter en arbetsdag tillsammans med vänner och ta en öl känns underbart.

Mvh isan lover

 

Hej

Synen på Thailändare som underutvecklade och lägre stående människor delar tyvärr en hel del utlänningar och det oberoende av om dom vistas på landet, turistorten eller storstan.

Själv känner jag spontant att den synen på Thailändare är ganska ovanlig bland dom yngre män som har bildat familj och bor helt eller delvis på landet i någon mindre by, dom allra flesta jag känner som är i denna situation uppför sig väl, försöker ta seden dit dom kommer och tar väl hand om sin fru och barn, samt lever i bra förhållanden.

Men den typ av utlänningar du beskriver hittar man enligt mig främst i städerna och turistorternas falang barområden, enligt mig är deta en god anledning att inte tillbringa så mycket tid där alls,man har liksom hört det mesta förut och själv skäms jag som vit västerlänning när utlänningar behandlar Thiländare illa, ser ned på eller uttalar sig kränkande om dessa.

Men den typ av utlänning du beskriver i sin isolerade "borg" och med en näst intill rasistisk läggning finns ju också, men dom är enligt mig ganska få, olyckliga, besvikna och misstänksamma människor som förmodligen inte vare sig Thailändare eller Utlänningar vill ha som vänner.

Mvh isan lover

Hej

Synen på Thailändare som underutvecklade och lägre stående människor delar tyvärr en hel del utlänningar och det oberoende av om dom vistas på landet, turistorten eller storstan.

Själv känner jag spontant att den synen på Thailändare är ganska ovanlig bland dom yngre män som har bildat familj och bor helt eller delvis på landet i någon mindre by, dom allra flesta jag känner som är i denna situation uppför sig väl, försöker ta seden dit dom kommer och tar väl hand om sin fru och barn, samt lever i bra förhållanden.

Men den typ av utlänningar du beskriver hittar man enligt mig främst i städerna och turistorternas falang barområden, enligt mig är deta en god anledning att inte tillbringa så mycket tid där alls,man har liksom hört det mesta förut och själv skäms jag som vit västerlänning när utlänningar behandlar Thiländare illa, ser ned på eller uttalar sig kränkande om dessa.

Men den typ av utlänning du beskriver i sin isolerade "borg" och med en näst intill rasistisk läggning finns ju också, men dom är enligt mig ganska få, olyckliga, besvikna och misstänksamma människor som förmodligen inte vare sig Thailändare eller Utlänningar vill ha som vänner.

Mvh isan lover

Har träffat några som bor ute i byarna och verkligen inte har någon hobby eller fritidsintressen.

Det blir ett besök in till staden för shopping en gång per vecka. Trots det verkar några gilla det livet och andra inte alls.

Man kan ju dra paralleller till hur många som bor i Sveriges glesbygder har sitt dagliga liv. Många verkar vara nöjd ändå utan sociala kontakter.

Kanske samma typ av personligheter som bara bytt miljö till Thailand.

Vi har ju en hel del Tyskar, Holländare m.fl som köper torp runt om i Sveriges glesbygder och väljer att leva med få kontakter av andra människor.

En del av dom föredrar att gå klädda i kläder av "50tals stuk", och även försöka leva som man gjorde förr.

  

Tror det bor mångfalt mer i städerna som inte har en social kontakt. Många väldigt många har ingen som helst social kontakt med sina grannar i trappuppgången, eller när området.

Tror det bor mångfalt mer i städerna som inte har en social kontakt. Många väldigt många har ingen som helst social kontakt med sina grannar i trappuppgången, eller när området.

Det stämmer.

Dessa tror jag dock inte har förmågan att hamna på landet i Thailand.

Arbetsplasten har många som sin enda sociala kontaktplats.

Efter två veckor i Kina är vi nu i byn. När vi i dag var nere på Tesco Lotus så såg jag en västerlänning vilket fick mig att starta denna tråd.

Jag antar att vi är ganska många som bor heltid eller deltid i mindre städer/byar där det finns få eller inga västerlänningar. I vår stad bor det mig veterligen bara en västerlänning på heltid men framförallt runt jul ser man relativt ofta fler utlänningar och det sägs att det finns en del västerlänningar som byggt hus i byarna utanför staden.

När jag och flickvännen, numera frugan, började åka till hennes föräldrar på sent 90-tal tyckte alltid svärmor att det var märkligt att jag inte stannade och pratade med de få västerlänningar vi mötte och på samma sätt tyckte mina föräldrar att det var konstigt att frugan inte hade något intresse av att träffa de få thailändskor som då fanns i Tibro. Blivande svärmor var givetvis orolig att den blivande unge svärsonen inte skulle trivas i byn och då verkade en eftermiddag i grannkommunen över ett flak Chang med den 69-årige före detta bilmekanikern Bruce från Birmingham som en lämplig sysselsättning för den 27-årige svensken; de är ju ändå Faranger så hur kan det gå fel?

Numera tycker inte svärmor det är det minsta märkligt att jag hellre umgås med släktingar, frugans kompisar med mera och jag har fortfarande inget intresse av att leta upp Bruce, Helmut eller ens Lasse från Landskrona; i alla fall inte bara just för att de är västerlänningar. Det är inte så att jag har något emot västerlänningar, 69-åringar eller före detta bilmekaniker och vissa av dem skulle jag säkert kunna trivas med. Hälsar någon när vi är på Tesco eller på marknaden så hälsar jag givetvis tillbaka och skulle någon börja småprata så går jag inte därifrån och skulle någon bjuda hem mig så skulle jag nog tacka ja om jag har tid. Det är dock inget jag söker.

Så hur gör ni? Söker ni kontakt med andra västerlänningar, undviker ni dem eller något annat?

Idag har jag förvisats från min Singhaveranda till mina föräldrars rökruta på grund av dekoreringsarbeten så vem vet, det kanske kommer fler udda funderingar framåt eftermiddagen.        

Återigen ett inlägg där jag håller med dig i stort sätt fullt ut. Fast det verkar även som en del av de som ser ner på thailändarna flyttat ut från stan och turistområdenas barområden. Eftersom du nämner att de yngre som flyttat ut till byarna, inte har den människosynen så får vi förmoda att de jag nämner är de äldre som gett efter för sin thai gf och fått överge barlivet. Har träffat en del bedrövliga exemplar av den typen. Att de ger luft åt åsikterna att thai är mindre värda är förmodligen för att dölja sina mindrevärdighetskomplex och försöka uppvärdera sig själv.

 

Och så har vi thailändarnas, inte så ovanliga, syn på faranger, som korkade jävla idi*ter som inte fattar ett dugg.

Thai rak Thai...