Kom idag faktiskt att tänka på en av de allra första som jag lärde "känna" i Göteborgs hamn. jag kommer ihåg det för att hans födelsedag precis har passerat. Denne "gubbe" som man ju kallade dessa killar, var kanske i 55 års-åldern, årtalet var 1967 när vi träffades första gången. Jag var en nyanställd 16 årig yngling som var springpojk på en speditionsfirma vid namn Reinhold Westerberg. Förutom att springa runt på kontoren i city och utefter kajerna dagarna i ända med dokument som skulle lämnas och hämtas typ Bill of lading och fraktsedlar, så fick jag ganska omgående en syssla som hette duga.
Min chef C-G Thigerström sade stramt till mig en morgon att - "kom med mig pojk", han körde mig i sin bil ner till Masthuggskajen, och vi gick fram till en lång rad av nånting. Det var en 100 meter lång stuv med bomullsbalar. NU tog en 3:årig tid vid, där jag blev nerkallad till hamnen vareviga gång som ett fartyg anlöpte med bomullsbalar till någon av de stora spinnerierna (hette det så?) eller väverierna (?) Typ Dahlsjöförs, Sedan kommer jag inte ihåg de andra två som importerade detta,
Jag stod där och min chef lämnade mig med stränga order att jag den 16:årige ynglingen på sin första anställning skulle kolla "statsvägaren". Stuveriarbetarna rullade fram balarna till en stor våg, Statsvägarn vägde bomullsbalen på vågen med hjälp av små mot-vikter. jag kollade vikterna samtidigt som statsvägarn, och så jämförde vi våra siffror vid var 10.e bal, det MÅSTE bara stämma annars...
Trucken stod sedan på andra sidan vågen och plockade upp bomullsbalen, och lastade den på den väntande bilen som skulle köra allting till väveriet. Den utan jämförelse grymt bäste truckförarna hette Rickard Kleihs, vi sågs många många gånger under årens lopp nere i hamnen, Vi tappade kontakten när jag gick vidare runt 1973, vi sågs sedan inte föränn 1987 och då som tränare i Askims IK, Det blev ett kärt återseende faktiskt, en mycket trevlig man må jag säga.
Alltnog "Bagarn", han kom över min horisont redan första dagen vid bomullsstuven. Min mamma var i upplösningstillstånd över att jag skulle börja arbeta och bli man, som hon uttryckte det. Jag hade inte en suck (chans) hon klädde på mig i svarta byxor med en vit skjorta. Mina lama försök att tala om för henne att jag skulle ner till hamnen och arbeta med bomullsbalar föll inte alls i god jord. Duktiga människor har snygga kläder sade hon bara, och schasade ut mig genom dörren kl. 06.25 på morgonen.
jag kommer då till arbetet i hamnen med min chef, han visar mig tillrätta, och när han går bort till bilen för att ge mig anteckningsboken, så hör jag vilket smeknamn min chef redan hade bland gubbarna, de kallade honom lite sådär halvt föraktfullt "fröken Thigerström",,, Å jäklar tänkte jag, skall jag få ett smeknamn nu också. Det hörde till saken att min chef hade en alldeles för hög och pipig röst, och man kommer bara inte undan ett smeknamn i hamnen med en sådan defekt, det är chanslöst bara...
Fröken Thigerström lämnade hamnen Jag hann nog fasen inte mer än ta emot anteckningsboken, och första balen rullade emot vågen, när den förste gubben lät undslippa sig - "hej du vitskjorta". jäävvlar anåda nu är det kört.. Plötsligt steg "Bagarn fram och sade till gubbarna, han sade. killen är ny sluta nu, imorgon och framledes så blir det ingen mer vit skjorta.... Jag nästan stammade fram - "n ä aldrig mer". gubbarna skrattade och de tog mig till sig, och jag satt med dom hela dagen vid kaffetårarna och vid lunchen, och de var skitsnälla.
mamma fik höra storyn när jag kom hem, och hon lät mig fortsättningsvis själv bestämma klädvalet... Det löste sig bra, och jag glömmer aldrig Bagarn för den insatsen han gjorde då på morgonen 1967. Men vi sågs som sagt var många gånger nere vid jobben i hamnen, och många gånger körde han hem mig och jag fick hoppa av vid Frölunda Torg, så fick jag promenera 30 minuter ner till Järnbrott.
Bagarn såg jag framledes i hamnen under åren som gick, jag var ju kvar i branschen, men hamnen förändrades snabbt när containern runt 1969 gjorde sitt första framträdande i Göteborgs hamn på fartyget Nihon. Det blev mindre och mindre gods att hantera för gubbarna och snart hade containern totalt tagit över. Bagarn såg jag aldrig mer efter 1973 tror jag det var.. Men han kommer alltid att finnas i mitt minne i alla fall..Han drack aldrig på arbetstid, vilket till viss del var ganska ovanligt bland stuverigubbarna, och han höll sin familj bakom ryggen. Han var respekterad därnere..
uncen
Om ni önskar en mer privat kontakt, maila mig då på gtgfraktthailand@hotmail.com
