Juntan förbjuder en minnescermoni till minnet av demokratiupproret 1992.

Hej

Dom flesta länder som tillåter fria och internationellt godkända val där landets regering speglar folkets vilja skulle nog vara stabila om inte respektive lands antidemokratiska militär och överklass underblåste och finansierade protester och tog till våld för att ändra valresultaten.

Sen har vi ju en rad länder bl.a i Syd Amerika som har varit demokratiska men där USA och CIA har finansierat och legat bakom militärkupper, så det behöver absolut inte vara en naturlig och folklig instabilitet som ligger bakom militärkupper.

Mvh isan lover

Men varför inte ge ett sådant exempel? Blev lite jobbigt kanske?

Hej

Dom flesta länder som tillåter fria och internationellt godkända val där landets regering speglar folkets vilja skulle nog vara stabila om inte respektive lands antidemokratiska militär och överklass underblåste och finansierade protester och tog till våld för att ändra valresultaten.

Sen har vi ju en rad länder bl.a i Syd Amerika som har varit demokratiska men där USA och CIA har finansierat och legat bakom militärkupper, så det behöver absolut inte vara en naturlig och folklig instabilitet som ligger bakom militärkupper.

Mvh isan lover

Som så ofta inget svar på frågan utan en släng av floskelbanken.

Som så ofta inget svar på frågan utan en släng av floskelbanken.

Jäpp, gammal klassisk IL-strategi. 

 

Ledsen för att jag ställde till så att du fick avsluta semestern, men tacksam för historiebeskrivningen. 

Så länge allt bara är en frågan om personlig makt och vinst så är nog hoppet om demokrati i Thailand långt borta. Frågan är om någonsin denna generation får uppleva att thailändska politiker gör något som kan komma i närheten av att prioritera demokratin framför egna vinning? 

 

Din semester är ju redan förstörd så en annan fundering. Har 2000-talet inneburit några som helst positiva steg mot utveckling av demokrati i Thailand?

 

Ber om ursäkt för mitt sena svar. Efter mitt förra långa inlägg behövde jag tydligen semester igen.

Tack för frågan. Det finns ju folk som skriver hela böcker om just den frågan. Mitt korta svar blir därför som tidigare - att det enda positiva som Thaksin gjorde demokratiskt var att rikta uppmärksamhet till dem som aldrig känt sig delaktiga tidigare. Så under några år fick de i alla fall leva i föreställningen att deras röster hade en betydelse. Men demokrati handlar om mer än fri sjukvård, fina motorvägar och mer pengar. Det är både konstigt och tragiskt att thailändare jämt och ständigt pratar om demokrati men väldigt få verkar ha ett grepp om vad det är. Att den så kallade välutbildade medelklassen i Bangkok antingen gått vilse i tomteskogen eller blivit totalt passiva är i mitt tycke märkvärdigare än att mindre bemedlade på landsbygden mest röstar på det de ser framför näsan. 

Samtidigt inbillar jag mig att det finns en ökad medvetenhet i Thailand om resten av världen och hur det faktiskt kan fungera. Förhoppningsvis växer antalet medborgare som vill se ett nytt system för hur Thailand ska administreras och hur resurserna ska fördelas. den bittra sanningen dock är att Thailand är på väg baklänges när andra länder i regionen är på väg i motsatt riktning, både ekonomiskt och demokratiskt. Stabiliteten i dagens Thailand som en del påstår sig uppleva är lika skenbar som en thailändsk konstitution. Den kan bytas ut när som helst och hur som helst. Nästa konstitution kommer att vara riggad för militärens välbefinnande och borga för svaga regeringar med begränsat handlingsutrymme. Detta i kombination med ett väldigt osäkert tronskifte gör det svårt att se ekonomiska investeringar i Thailand som något säkert. 

Så i det stora hela har den demokratiska utvecklingen varit negativ.

Ber om ursäkt för mitt sena svar. Efter mitt förra långa inlägg behövde jag tydligen semester igen.

 

Tack för frågan. Det finns ju folk som skriver hela böcker om just den frågan. Mitt korta svar blir därför som tidigare - att det enda positiva som Thaksin gjorde demokratiskt var att rikta uppmärksamhet till dem som aldrig känt sig delaktiga tidigare. Så under några år fick de i alla fall leva i föreställningen att deras röster hade en betydelse. Men demokrati handlar om mer än fri sjukvård, fina motorvägar och mer pengar. Det är både konstigt och tragiskt att thailändare jämt och ständigt pratar om demokrati men väldigt få verkar ha ett grepp om vad det är. Att den så kallade välutbildade medelklassen i Bangkok antingen gått vilse i tomteskogen eller blivit totalt passiva är i mitt tycke märkvärdigare än att mindre bemedlade på landsbygden mest röstar på det de ser framför näsan. 

 

Samtidigt inbillar jag mig att det finns en ökad medvetenhet i Thailand om resten av världen och hur det faktiskt kan fungera. Förhoppningsvis växer antalet medborgare som vill se ett nytt system för hur Thailand ska administreras och hur resurserna ska fördelas. den bittra sanningen dock är att Thailand är på väg baklänges när andra länder i regionen är på väg i motsatt riktning, både ekonomiskt och demokratiskt. Stabiliteten i dagens Thailand som en del påstår sig uppleva är lika skenbar som en thailändsk konstitution. Den kan bytas ut när som helst och hur som helst. Nästa konstitution kommer att vara riggad för militärens välbefinnande och borga för svaga regeringar med begränsat handlingsutrymme. Detta i kombination med ett väldigt osäkert tronskifte gör det svårt att se ekonomiska investeringar i Thailand som något säkert. 

 

Så i det stora hela har den demokratiska utvecklingen varit negativ.

Jag har saknat dina genomtänkta inlägg och jag håller givetvis med om det mesta, har förmodligen skrivit ett dussin inlägg med liknande innebörd själv, men nog finns det delar jag skulle kunna förklara för dig över en tunna Leffe

Jag tror nog att både den "välutbildade medelklassen i Bangkok" och de "mindre bemedlade på landsbygden" har en hyfsad förståelse för vad demokrati innebär; fan vore det väl annars efter nästan hundra års försök. Problemet är inte att folk inte förstår demokrati, det är inte huvudproblemet i Afrika eller Mellanöstern heller; problemet är att den sociala strukturen inte är kompatibel med demokrati och att för få människor är beredda att stå upp för de sociala förändringar som behövs för att demokratin ska kunna bli "på riktigt".

Det är ett problem att utbildningen i Thailand inte uppmuntrar kritiskt tänkande och ifrågasättande.

Det är ett problem att Thailand på ytan är ett oerhört centraliserat samhälle men som i praktiken styrs av närmast autonoma lokala feodalherrar.

Det är ett problem att rikedomarna är så ojämnt fördelade att folk i olika samhällsklasser har närmast obefintlig insikt i varandras förutsättningar.

Så kan jag fortsätta ett bra tag till. Min huvudtes var dock att thailändare trots allt, i allmänhet, förstår vad demokrati är. Den "välutbildade medelklassen i Bangkok" och de "mindre bemedlade på landsbygden" har dock olika prioritet på vad som är viktigast; rättssamhälle eller allmänna val. Den förstnämnda gruppen anser att demokrati utan ett fungerande rättssamhälle inte är mer värd än en Idol-omröstning medans de mindre bemedlade anser att en vald regering kan fixa rättssamhället.

Jag är benägen att hålla med om att demokrati utan ett fungerande rättssamhälle har närmast noll värde men dessvärre finns det väldigt lite som tyder på att en militärjunta ska ge Thailand det rättssamhälle som medelklassen egentligen vill ha så vem vet; kanske är det mot militärjuntan medelklassen demonstrerar nästa gång?

Jag har saknat dina genomtänkta inlägg och jag håller givetvis med om det mesta, har förmodligen skrivit ett dussin inlägg med liknande innebörd själv, men nog finns det delar jag skulle kunna förklara för dig över en tunna Leffe

 

 

Ja, ta du med dig en tunna Leffe så bidrar jag med en tunna hemmagjord IPA så löser vi Eurokrisen, energikrisen, Putin och landslagets taskiga Fifa-ranking av bara farten.

 

 

 

 

1. Ja, de uppmuntrar inte kritiskt tänkande. Man kan ju också säga att de istället starkt motarbetar varje uns av eget tänkande. Detta gäller från förskolan och ända upp till han den där som står och pratar i tv-rutan varje fredag. Man kan fråga sig var alla demokratiupplysta föräldrar håller hus, eller varför så få lärare protesterar mot kursplanen från 1876. Varför är ingen engagerad nog för att protestera mot skoleländet? Varför är det så tyst? Jag tror att det från föräldrarnas perspektiv beror på att skolans syfte är att barnen ska få höga betyg för att sedan komma in på ett så bra universitet som möjligt och där få så höga betyg så att man får ett bra jobb och tjänar mycket pengar. Utbildning är väldigt viktigt. Bildning är totalt ointressant.

 

2. Jag håller med. Men vem är det som ger dessa feodalherrar makt? Varför röstar man på dem år efter år och varför finns det knappt någon politiker att rösta på som inte redan är miljonär? Jag tror att svaren på de frågorna är att man ser resultatet framför ögonen ganska omgående. De tror att det behövs starka män som ibland får kliva över några lik utan att bry sig nämnvärt för att saker ska hända. För det är ju ett faktum att vissa av dessa feodalherrar har visat framsteg i sin provins. vad som händer, eller inte händer, i andra provinser bryr man sig inte om. Solidariteten är stark men sträcker sig geografiskt inte utanför den egna familjen. 

 

Titta på din "idol" Banharn. Han har vunnit varje val i Suphanburi överlägset sedan 70-talet. Många anser att han helt på egen hand har byggt alla vägar, skolor, sjukhus etc. Man anser också att korruptionen är låg. Det kanske den är också, på individnivå. Men alla större kontrakt har ju gått till Banharns kumpaner. På det svarar supportrarna antingen - det är inte sant, så gör alla, något ska han väl få tjäna på allt han gjort. Banharn var poppis på hemmaplan långt innan han blev politiker. Han tjänade grova pengar i BKK och en del av de användes till diverse välmenande projekt i hemmaprovinsen. Var det någon som ifrågasatte hur dessa pengar intjänats? Var det någon som brydde sig? När Banharn sedan kom upp sig inom den politiska societet i BKK visade han sig vara en mästare på att fördela allmänna medel till Suphanburi. För det blev han en hjälte med gloria hemma och urtypen på en korrumperad lantispolitiker i övriga landet.

 

Man kan se klara likheter med Thaksin. Han, precis som Banharn, var korrumperad långt innan han gav sig på politiken. Som PM var han både odemokratisk och korrumperad de första åren utan några större protester från allmänheten. Hans WOD var ju populärt hos alla läger förutom bland NGOs, akademiker och fjantar som tror på mänskliga rättigheter och sånt där. Hans politiska problem uppstod när det var uppenbart att han fördelade allmänna medel dit flest röster fanns att få och inte i Bangkok som sig bör. I korta drag, Thaksins korruption gagnade inte medelklassen i vare sig Bangkok eller södern och därför måste han bort.

 

3. Att rikedomarna är ojämnt fördelade behöver vi knappast diskutera. Men jag vet inte om jag håller med om att insikten är obefintlig i varandras förutsättningar. Det mindre bemedlade är nog ganska medvetna om att de rika har råd med både det ena och det andra plus alla privilegier och status som automatiskt följer de som är födda i rätt samhällsklass. De rika skiter i de fattiga. Saknar totalt empati för deras förutsättningar men utnyttjar dem till fullo och motarbetar dem aktivt (ja, grova generaliseringar). Den nationella ideologin om samhörighet är bara en dålig myt som möjligtvis fungerar i relationer mot andra nationer.

 

 

 

Jag tycker det är trevligt att du har en sådan positiv syn på allmänhetens förståelse av demokrati. Jag ser den själv inte men jag hoppas du har rätt. Jag är, som troligen redan framkommit, mer cynisk och ser istället hur stora delar av medelklassen gång efter gång visat totalt förakt för ett fungerande rättssamhälle. Jag tror inte att man kan skapa  vare sig demokrati eller rättsstat genom att ockupera flygplatser, sabotera val, militärkupper och att lamslå centrala Bangkok i ett halvt år med total straffrihet. Det tror nog inte dom heller men det verkar ju helt ha tappat intresset för demokrati. 

Landsbygdens intresse för allmänna val slutar den dagen valet resulterar i annat än direkta ekonomiska framsteg just där man råkar bo.

 

För att avsluta det här nattsvarta resonemanget - jag tror att Thailands grundproblem delvis kan förklaras i bristen på förtroende för alla, vare sig det är andra samhällsgrupper, andra delar av landet, institutioner, byråkratin, myndigheter i allmänhet, polisen, militären, domstolarna, till viss del Sanghan, politikerna. Sedan 1958 har det dock funnits en institution som många har förlitat sig på och fortfarande gör. Men tiderna förändras och alla thailändare är faktiskt inte helt nöjda med vad de har utan anser sig ha rätten till mer och då fungerar nog inte de gamla myterna längre. 

 

När jag läser vad jag skrivit ser jag att det inte är någon större skillnad mot vad du menade. Fan också. Då kan jag ju lika gärna hålla med dig i det sista du skrev. Medelklassen kommer absolut att protestera vilt om militären prioriterar helt andra grupper och om de inte får snurr på landets ekonomi.

 

Titta på din "idol" Banharn.

En hel del intressanta reflektioner men också ovanligt många tveksamt underbyggda populistiska åsikter; inte nödvändigtvis fel men väl enkla analyser för att komma från dig.

Vore intressant att veta när Banharn blev min idol, finns nog ingen thailändsk politiker jag föraktar mer.

En hel del intressanta reflektioner men också ovanligt många tveksamt underbyggda populistiska åsikter; inte nödvändigtvis fel men väl enkla analyser för att komma från dig.

Vore intressant att veta när Banharn blev min idol, finns nog ingen thailändsk politiker jag föraktar mer.

Jag vet vad du tycker om Banharn, det var därför jag satte idol inom situationstecken. Ser fram emot lite mer utförliga svar varför min text är tveksamt underbyggda populistiska åsikter och väl enkla analyser.

Jag vet vad du tycker om Banharn, det var därför jag satte idol inom situationstecken. Ser fram emot lite mer utförliga svar varför min text är tveksamt underbyggda populistiska åsikter och väl enkla analyser.

Hej

Tycker inte alls att ditt inlägg var tveksamt underbyggt på populistiska åsikter och enkla analyser som Atom tydligen anser, läget i Thailand och den politiska konflikten är helt enkelt inte alls så komplicerad och svår att analysera som en del tycks tro.

Självklart är det så att dom bättre bemedlade i landet oftast inte alls vill ha vare sig rättvisa eller demokrati, dom vill hellre ha ett korrupt och politiskt partiskt rättssystem liksom ständigt återkommande militärkupper eftersom dom inte tror sig gynnas av demokrati och rättvisa.

För samhällets fattiga är det precis tvärtom, för dessa är både demokrati och ett rättvist rättssystem helt nödvändiga om dom ska kunna förändra sina liv och lyfta sig och sina familjer socialt och ekonomiskt.

Att fattiga på landsbygden nästan uteslutande bara är intresserade av vad som sker i närområdet och direkt påverkar deras liv är inte så konstigt med tanke på hur lite dom har och hur betydelsefull varje liten positiv förändring är på denna låga nivå, att dom belönar dom som direkt påverkar deras liv är väl ganska väntat och det även om någon långt därifrån påstår att den personen är korrupt och olämplig som politiker.

Håller även med om att Thailand är ett klassiskt ojämlikt och utpräglat klass samhälle där dom rika inte bryr sig om sina fattigare landsmän alls, för dom är själva ojämlikheten och den sneda fördelningen av tillgångarna i landet en viktig och helt avgörande förutsättning för att dom ska kunna behålla och fortsätta leva sina priviligierade liv och öka på sina tillgångar.

Så demokrati är egentligen något som dom 10-20 % rikaste i landet egentligen inte alls vill ha och enligt mig är detta den största anledningen till att landet återkommande drabbas av demokratiska bakslag som militära och juridiska kupper, demokrati och rättvisa ser landets rika samt medelklass tyvärr som ett hot och inte en nödvändighet, konstigt nog verkar dessutom en del svenskar också göra detta.

Jag tror inte heller att det är en slump att utbildningssystemet inte fungerar i landet, det är förmodligen en del i planen för att behålla klass samhället, dom rika skickar ju sina barn utomlands och påverkas inte alls av den dåliga utbildningen i landet, skulle alla få tillgång till bra och likvärdig utbildning skulle ju klass samhället hotas.

mvh isan lover

Att fattiga på landsbygden nästan uteslutande bara är intresserade av vad som sker i närområdet och direkt påverkar deras liv är inte så konstigt med tanke på hur lite dom har och hur betydelsefull varje liten positiv förändring är på denna låga nivå, att dom belönar dom som direkt påverkar deras liv är väl ganska väntat och det även om någon långt därifrån påstår att den personen är korrupt och olämplig som politiker.

 

Jag tror att de flesta gör pragmatiska val när de röstar och att TRT blev så populära i Isaan behöver man inte vara Nobelkandidat för att förstå. Det märkvärdiga är ju att ingen annan visade samma intresse eller använde liknande metoder. Den klassiska modellen, så som jag förstått det, är att den typiske politikern reser runt på obygden och instruerar människor hur de ska leva och om de röstar på honom ska han ge dom vägar och annat han anser de behöver. Det TRT gjorde var att visa respekt, fråga vad de behöver, medge att de faktiskt är värda något och har rätt till förbättringar. Att Thaksin sedan med all tydlighet satte sin stämpel på allt som gjordes visar väl på svårigheten han haft att kliva ur den paternalistiska standardformen. Men han höll en del av det han lovade och bara det att sjukvårdsreformen äntligen genomfördes kommer nog att fortsätta genererar stöd för hans proxys. Synd att hans intresse aldrig var genuint utan mer av ett säljtrick. 

Är man någorlunda kritisk i sitt funderande förstår man nog även i Isaan att det finns fog bakom anklagelserna om Thaksins korruption. Men om alternativet är att rösta på en typ som Abhisit som levererar onliners i stil med - minskar vi korruptionen så kan vi bygga ut skytrain - så fortsätter man nog att rösta på den man anser leverera, korrupt eller inte.

Jag vet vad du tycker om Banharn, det var därför jag satte idol inom situationstecken. Ser fram emot lite mer utförliga svar varför min text är tveksamt underbyggda populistiska åsikter och väl enkla analyser.

Jag håller givetvis med om mycket av det du skrev men jag kan ge dig två exempel på vad jag tycker är tveksamt underbyggda populistiska åsikter och väl enkla analyser:

Du skrev att varken den välutbildade medelklassen eller det fattiga landsbygdsbefolkningen verkar förstå vad demokrati innebär. Jag svarade att de nog i allmänhet förstår vad demokrati är men att det thailändska samhället som det ser ut i dag saknar de förutsättningar som krävs för att en demokrati ska slå rot samt att de två grupperna har olika prioriteringar mellan "election democracy" och "judicial democracy". Du tog då ett halvt steg tillbaka med att de möjligen har en hyfsad förståelse men om de verkligen förstod skulle de göra något åt det. Det tycker jag är en väl enkel analys. Folk i Ryssland, Mellanöstern, Kina och Afrika förstår också, i allmänhet, vad demokrati innebär och de flesta vill nog ha det. På ett personligt plan är det alltså enkelt att säga "jag vill ha demokrati" men under de senaste decennierna har vi ju alla sett hur en avsatt diktator väldigt sällan resulterar i demokrati, ofta kommer det istället något ännu värre, och hur valda ledare blir diktatorer så många tänker nog; är det värt det? Thailand kan också på ytan framstå som ett väldigt nationalistiskt land, ofta rent xenofobiskt, men faktum är att de flesta thailändare inte känner något direkt ansvar för Thailand eller andra thailändare än sin familj och det bidrar nog också till att viljan att kämpa för demokrati är väldigt låg. 

Ett exempel på en populistisk åsikt är motsättningen mellan rika och fattiga och att de rika skiter i de fattiga och saknar empati. Visst du skrev att det var en grov generalisering, och det är det givetvis, men dessutom är det ett intetsägande uttryck då de riktigt rika nog skiter i de fattiga i alla länder. I denna diskussion blir det också förvillande då det inte är de riktigt rika mot de fattiga utan Bangkok, Syd och Väst mot Norr och Nordost. Visst, medelklassen i Bangkok är rikare än risodlare i Isaan men det är inte det som gör att de röstar på olika partier och stöder olika proteströrelser utan just var de kommer ifrån. De riktigt rika är nog ganska jämnt fördelade mellan de två sidorna och där går skillnaden mellan en akademisk elit och en ekonomisk elit, ofta förenklad till old money mot new money.

Jag vet inte om jag lyckades förtydliga mitt påstående, om inte får jag göra ett nytt försök i augusti.

Jag tror att de flesta gör pragmatiska val när de röstar och att TRT blev så populära i Isaan behöver man inte vara Nobelkandidat för att förstå. Det märkvärdiga är ju att ingen annan visade samma intresse eller använde liknande metoder. Den klassiska modellen, så som jag förstått det, är att den typiske politikern reser runt på obygden och instruerar människor hur de ska leva och om de röstar på honom ska han ge dom vägar och annat han anser de behöver. Det TRT gjorde var att visa respekt, fråga vad de behöver, medge att de faktiskt är värda något och har rätt till förbättringar. Att Thaksin sedan med all tydlighet satte sin stämpel på allt som gjordes visar väl på svårigheten han haft att kliva ur den paternalistiska standardformen. Men han höll en del av det han lovade och bara det att sjukvårdsreformen äntligen genomfördes kommer nog att fortsätta genererar stöd för hans proxys. Synd att hans intresse aldrig var genuint utan mer av ett säljtrick. 

 

Är man någorlunda kritisk i sitt funderande förstår man nog även i Isaan att det finns fog bakom anklagelserna om Thaksins korruption. Men om alternativet är att rösta på en typ som Abhisit som levererar onliners i stil med - minskar vi korruptionen så kan vi bygga ut skytrain - så fortsätter man nog att rösta på den man anser leverera, korrupt eller inte.

Håller med dig helt även om detta, det saknas helt enkelt politiska alternativ för en stor del av landets befolkning och det öppnar givetvis för partier som TRT och dess efterföljare, självklart begriper nog dom flesta även i Isaan att även Thaksin är korrupt precis som hans kritiker och föregångare på posten som PM.

Men precis som du säger så är det inte fler sträckor med Sky Train i Bangkok som landets fattiga behöver utan helt andra och grundläggande saker som jobb, mat, pengar och bättre utbildning, det finns en stor klyfta mellan dom rika, medelklassen i storstan och dom fattiga på landsbygden ute i byarna.

Att som nu hålla medborgarna i shack med ett fast grepp av militären och militär domstolarnas hjälp i kombination med en militär konstitution kommer nog att fungera ett tag, men förr eller senare kommer Thailändarna åter att kräva demokrati och ett rättvisare samhälle.

Dom flesta inser säkert att det inte är militären och kuppmakarna som kommer att ge folket en verklig demokrati och lyfta dom ur fattigdomen genom sociala reformer och en bättre allmän utbildning, men tyvärr kommer nog militären att behålla greppet längre den här gången.

Mvh isan lover

Jag håller givetvis med om mycket av det du skrev men jag kan ge dig två exempel på vad jag tycker är tveksamt underbyggda populistiska åsikter och väl enkla analyser:

 

Du skrev att varken den välutbildade medelklassen eller det fattiga landsbygdsbefolkningen verkar förstå vad demokrati innebär. Jag svarade att de nog i allmänhet förstår vad demokrati är men att det thailändska samhället som det ser ut i dag saknar de förutsättningar som krävs för att en demokrati ska slå rot samt att de två grupperna har olika prioriteringar mellan "election democracy" och "judicial democracy". Du tog då ett halvt steg tillbaka med att de möjligen har en hyfsad förståelse men om de verkligen förstod skulle de göra något åt det. Det tycker jag är en väl enkel analys. Folk i Ryssland, Mellanöstern, Kina och Afrika förstår också, i allmänhet, vad demokrati innebär och de flesta vill nog ha det. På ett personligt plan är det alltså enkelt att säga "jag vill ha demokrati" men under de senaste decennierna har vi ju alla sett hur en avsatt diktator väldigt sällan resulterar i demokrati, ofta kommer det istället något ännu värre, och hur valda ledare blir diktatorer så många tänker nog; är det värt det? Thailand kan också på ytan framstå som ett väldigt nationalistiskt land, ofta rent xenofobiskt, men faktum är att de flesta thailändare inte känner något direkt ansvar för Thailand eller andra thailändare än sin familj och det bidrar nog också till att viljan att kämpa för demokrati är väldigt låg. 

 

Ett exempel på en populistisk åsikt är motsättningen mellan rika och fattiga och att de rika skiter i de fattiga och saknar empati. Visst du skrev att det var en grov generalisering, och det är det givetvis, men dessutom är det ett intetsägande uttryck då de riktigt rika nog skiter i de fattiga i alla länder. I denna diskussion blir det också förvillande då det inte är de riktigt rika mot de fattiga utan Bangkok, Syd och Väst mot Norr och Nordost. Visst, medelklassen i Bangkok är rikare än risodlare i Isaan men det är inte det som gör att de röstar på olika partier och stöder olika proteströrelser utan just var de kommer ifrån. De riktigt rika är nog ganska jämnt fördelade mellan de två sidorna och där går skillnaden mellan en akademisk elit och en ekonomisk elit, ofta förenklad till old money mot new money.

 

Jag vet inte om jag lyckades förtydliga mitt påstående, om inte får jag göra ett nytt försök i augusti.

Hej

Att rika skiter i fattiga är ju precis som du säger inte unikt för Thailand, men det som enligt mig förvärrar situationen är ju att dom rika i Thailand via kuppmakarna dessutom har kontroll över landets militär, senat och olika domstolar liksom andra för landet viktiga institutioner som ex.vis EC.

Detta innebär att landets rika rojalistiska minoritet tillsammans med Bangkoks medelklass i princip kan avsätta och tillsätta regeringar när dom vill genom domstolsbeslut och kupper, även under landets s.k demokratiska perioder har denna inflytelserika grupp människor stor möjlighet att påverka vad som sker genom en utvald och ej vald Senat, konstitutionsdomstol, EC och högsta domstol.

Allt tyder ju nu på att männen bakom landets många militärkupper nu flyttar fram sina positioner ännu mer och det sker naturligtvis på demokratins bekostnad, det mesta tyder ju på att kommande regering mest blir en kuliss utan verklig makt, dom verkliga makthavarna kommer att finnas bakom kulisserna och ej vara valbara.

Själv tycker jag att eliten i Thailand totalt saknar empati för landets stora fattiga andel av befolkningen, jag blir ofta både lite chockad och äcklad över den syn den s.k eliten har på sämre lottade landsmän, dom värderar sin egen hund eller undulat mer än en en fattig och tandlös risbonde som kanske t.o.m är analfabet.

Dom fattiga kommer aldrig att få det bättre tack vare militär eller dom rikas goda vilja, det enda sättet för dom att åstadkomma verklig förändring för egen del är genom demokrati och fria val, detta vet naturligtvis landets priviligierade grupper som är i minoritet och därför använder dom både militär och domstolar för att hindra en demokratisk utveckling.

Mvh isan lover

Hej

Håller med dig helt även om detta, det saknas helt enkelt politiska alternativ för en stor del av landets befolkning och det öppnar givetvis för partier som TRT och dess efterföljare, självklart begriper nog dom flesta även i Isaan att även Thaksin är korrupt precis som hans kritiker och föregångare på posten som PM.

Ett av de största problem är nog att både fattig och rik tycker det är okej med korruption så länge det gynnar dom, för det fattigas del är det väldigt kortsiktigt.

Ett av de största problem är nog att både fattig och rik tycker det är okej med korruption så länge det gynnar dom, för det fattigas del är det väldigt kortsiktigt.

Hej

Har man inget eller åtminstone nästan inget så är det nog en omöjlighet att tacka nej till hjälp även om den som erbjuder denna skulle vara korrupt, visst vore det bästa för dom fattiga att ingen korruption fanns men så ser verkligheten inte ut.

Men självklart är det dom redan rika, politiker, militärer och andra statsanställda och bättre utbildade som tjänar mest på korruptionen och inte dom fattiga ute i byarna, men i princip har du ju rätt i att korruptionen i landet är så djupt rotad att alla socialgrupper tar den för given.

Detta med korruption är naturligtvis ett stort problem som landet måste ta tag i, men enligt mig bör det ske genom demokratiska reformer inom det demokratiska systemet och med förankring hos befolkningen, att militären skulle kunna stoppa korruptionen via undantagslagar, diktatur och förtryck av oppositionen och på bekostnad av demokratin tror jag inte alls på.

Militären borde börja med att rannsaka sin egen organisation och befria den och dom militära affärerna ifrån korruption, först då skulle deras tal om att vilja stoppa korruptionen i landet bli värt något, så länge det bara handlar om att agera mot andras påstådda korruption blir trovärdigheten inte så stor.

Mvh isan lover.