Jag tror inte att det är så enkelt nu som när jag var ung, absolut inte. Jag gick med i facket för mer än 30 år sen och då var styrkeförhållandet mellan facket och arbetsgivarna helt annorlunda. Då var det brist på arbetare vilket automatiskt gjorde att facket hade en bättre förhandlingsposition jämfört med nu när det är stor arbetslöshet. Lägg dessutom till den stora flykten från facken som naturligtvis gör dom ännu svagare.
Att sen fackavgiften höjdes mycket berodde väl på nåt riksdagsbeslut har jag för mig.
Om sen facket ska agera partipolitiskt eller inte så är det ju medlemmarna som bestämmer det och man får vackert finna sig i att majoriteten bestämmer. Förr blev man t.ex kollektivansluten i (S) när man blev medlem i LO men det togs bort 1987 efter starka påtryckningar från medlemmar. Enligt mig är det den vägen man ska gå om man vill ha förändringar, alltså man måste engagera sig själv, inte kräva att andra ska dra lasset åt det håll man nu vill.
Fritz..
Tror inte riktigt du förstår hur det fungerar i dagens Sverige. För att beskriva hur det fungerar på min arbetsplats när det är årsmöte för den lokala fackklubben.
Till att börja med så läggs alltid mötena kl 10.00 en förmiddag vilket omöjliggör för många medlemmar som jobbat nattpass att delta. Vidare så tar inte företaget någon som helst hänsyn till att det är fackmöte varpå de fåtal som behagar komma kommer och går då de måste ut på jobb. Vissa som jobbar kortpass och slutar vid tiotiden på förmiddagen går hellre hem än att sitta och lyssna på något för dom ovidkommande dravel som när de i styrelsen ska sitta och nominera varandra för fortsatta uppdrag, andra väljer att inte närvara trots att de inte har något jobb för tillfället. Av de som är lediga den dagen så brukar uppslutningen vara noll då många inte vill sitta och åka 5-10 mil för 2 timmars obetalt möte.
Summa summarum så brukar de närmast sörjande i styrelsen delta i sin klubb för inbördes beundra plus ett par vanliga medlemmar som även om de kommer till tals inte får något gehör för sina synpunkter. Så 6-7, på sin höjd 10 deltar av kanske 120-130 medlemmar. För några år sen var alla upprörda och alla skulle gå på möte för att rösta bort dåvarande ordförande. Det kom 5 medlemmar på det årsmötet varav 3 ingick i styrelsen, hur tror du det gick i valet av ordförande? Några som tänkt engagera sig och gått på utbildningar har efter indoktrineringsförsöket i socialistisk lära på utbildningen helt tappat intresset.
Fackföreningsrörelsen håller på att implodera av sin ovilja att hänga med i utvecklingen. Företagen förändras, arbetstagarna förändras, men facket står fortfarande och stampar på samma plats som för 100 år sen med sitt socialistiska tänkande. Själv hade jag nog gått ur för länge sen om det inte hade varit för att jag ekonomiskt tjänat på det.