En vandringsmans sägen

Hehehe!

Har slut på superlativ, så det får bli lite såna här:

Mvh

Amja

Sjukt bra bildtråd !!1

Jäklar vad "modernt" Vang Vieng verkar ha blivit...

Tack så mycket falukorven

Vang Vieng har verkligen fått ett rejält uppsving och det byggs nya och stora hotell på löpande band. Jag gillar Vang Vieng skarpt och kommer troligen att åka upp dit igen nästa vinter. Jag brukar åka ut i de små bergsbyarna som ligger i närheten och jag känner mig som hemma där och skulle vilja stanna där för en lång, lång tid.

// Luke the Drifter

Tack så mycket falukorven

Vang Vieng har verkligen fått ett rejält uppsving och det byggs nya och stora hotell på löpande band. Jag gillar Vang Vieng skarpt och kommer troligen att åka upp dit igen nästa vinter. Jag brukar åka ut i de små bergsbyarna som ligger i närheten och jag känner mig som hemma där och skulle vilja stanna där för en lång, lång tid.

// Luke the Drifter

Jag gillar oxå Vang Vieng. Har vart där några gånger men nu var det nog 4-5 år sedan sist. Jag gillar det så mycket att jag till och med har en bild på Visa-kortet. Men ön mitt ute i floden ser väl inte ut såhär idag antar jag. Sista jag var där höll de på att bygga något där.. Det får bli en sväng dit igen nästa resa kanske ?

Återigen tack för bilderna och berättelsen..

Hehehe!

Har slut på superlativ, så det får bli lite såna här:

Mvh

Amja

Bra analys, amja

Håller med till 100 %. dvs.

Jo den där häftiga vägen längs gränsen mellan soan Mae fah loang och Mae sai kommer jag väl ihåg. Frugan och jag åkte moppe längs den för 10 år sedan och blev också stoppade i en militär checkpoint där frugan var tvungen att legitimera sig. Mig såg dom dock att jag inte var burmes redan på utseendet så jag behövde inte visa några id-papper.

En halvmil eller så bortanför checkpointen så mötte vi sedan en man med automatkarbin gåendes på vägen och frugan blev alldeles skräckslagen eftersom hon påstod att det inte var en thailändare och ville att jag skulle stanna och vända. Men det hade jag ingen lust till och styrde istället på rakt fram... och, inga problem, vi tilläts passera utan att stoppas och frugan kunde andas ut.

Jag kan iofs förstå frugans oro, uppväxt som hon är i en gränsby till Kambodja under den tid då röda khmererna fortfarande härjade på båda sidor gränsen och ibland även kidnappade thailändare. Soldaterna i checkpointen uppe i Chiang rai visade oss också sina ställningar och sa att de ibland sköt på varandra pekandes mot burmesernas ställningar några hundra meter bort. Men det är som sagt 10 år sedan redan.

Passar också på tillfället att återigen berömma tråden. som jag skrivit tidigare, en av de allra bästa på Mpr någonsin. Kanske den allra bästa! Ser fram emot fortsättningen.

Avskedsmiddag ?

// Luke the Drifter

Arroy nung bath.

Bra mat där.

Bra analys, amja

Håller med till 100 %. dvs.

Tack så mycket Keithan

Arroy nung bath.

Bra mat där.

Absolut. Det blev en av våra favoritrestauranger och vi gick dit och åt var och varannan dag. Portionerna kunde kännas lite små ibland men priserna var så låga så att man kunde ta in ett par olika rätter per person och testa lite av allt.

För övrigt så gick det att beställa in rissoppa som kostade just nung baht ( en baht )

På helgerna var det ofta fullsatt och det förstår jag det. Bra mat till bra pris och trevlig personal.

// Luke the Drifter

Jo den där häftiga vägen längs gränsen mellan soan Mae fah loang och Mae sai kommer jag väl ihåg. Frugan och jag åkte moppe längs den för 10 år sedan och blev också stoppade i en militär checkpoint där frugan var tvungen att legitimera sig. Mig såg dom dock att jag inte var burmes redan på utseendet så jag behövde inte visa några id-papper.

En halvmil eller så bortanför checkpointen så mötte vi sedan en man med automatkarbin gåendes på vägen och frugan blev alldeles skräckslagen eftersom hon påstod att det inte var en thailändare och ville att jag skulle stanna och vända. Men det hade jag ingen lust till och styrde istället på rakt fram... och, inga problem, vi tilläts passera utan att stoppas och frugan kunde andas ut.

Jag kan iofs förstå frugans oro, uppväxt som hon är i en gränsby till Kambodja under den tid då röda khmererna fortfarande härjade på båda sidor gränsen och ibland även kidnappade thailändare. Soldaterna i checkpointen uppe i Chiang rai visade oss också sina ställningar och sa att de ibland sköt på varandra pekandes mot burmesernas ställningar några hundra meter bort. Men det är som sagt 10 år sedan redan.

Passar också på tillfället att återigen berömma tråden. som jag skrivit tidigare, en av de allra bästa på Mpr någonsin. Kanske den allra bästa! Ser fram emot fortsättningen.

Tack så mycket Kim, nu gör du mig generad igen

Jag skulle gissa att Du skulle känna igen dig ännu idag om Du skulle åka den här vägen på nytt. Alldeles vid den första ,västra, checkpointen så hade Thailand en skyddsanläggning av lite enklare slag och bara en bit bort så hade Burma en ändå mycket enklare skyddsanläggning som mest bestod av vässade bambupinnar och spillvirke. Och i den östra delen, ganska nära Mae Sai så körde man praktiskt taget rakt igenom nästa Thailändska skyddsanläggning som bestod av ett par enkla små hus och lite sandsäcksskydd.

Det lät som om Ni fick ett onödigt spännande möte där på vägen

// Luke the Drifter

Efter att vi hade stannat och beundrat utsikten så gott det gick genom luftföroreningarna så fortsatte vi på vår berg och dalbana. Visst hade vägen en jäkla lutning bitvis men underlaget var ganska okay även om det saknades lite asfalt här och där.

Jag har kört på betydligt tuffare grusvägar och stigar på Koh Samui och Koh Phangan. På Koh Samui har jag varit ute på riktiga virrfärder ensam ute på små bergsstigar som har varit så branta att jag har fått gå bredvid moppen och hjälpa till att skjuta den uppför de brantaste uppförsbackarna.

Vägen var kurvig och brant och det pyrde lite här och där ute på bergssluttningarna.

Här hade vi stannat till på en vägsträcka som var omgärdad av bambustaket och skärtråd.

Jag vet inte vad det står på skylten. Någon som vet ?

Vägen slingrade sig som en onykter snok längs bergssidorna men till slut så kunde vi skymta slätten nedanför och det kan vara någon liten förstad till Mae Sai som syns på bilden.

Sedan kom det ett par riktiga störtloppsbranter igen.

Vi fick många tillfällen att stanna och ta ett par foton och vi körde inte alltid tillsammans därför att ibland så låg jag sist och tog ett par bilder och Gerry fortsatte en bit och sedan passerade jag Gerry medan de stod och knäppte av lite bilder.

Nära ögat, mycket nära ögat igen för stackars Gerry !!!

Vid ett tillfälle så hade vi passerat Gerry och vi stannade till efter några hundra meter för att vänta in dem. Men de dröjde länge, tillräckligt länge för att jag skulle börja bli lite orolig för dem. Jag sa till Violen att jag åker tillbaka för att kolla så att det inte har hänt dem någonting. Vägen var ju faktist ordentlig brant och lömsk och det räcker med någon sekunds ouppmärksamhet för att olyckan skall vara framme.

Jag hann bara drygt femtio meter tillbaka uppför då jag ser dem komma åkande sakta och lugnt så det var bara att pusta ut och vända och åka nedför för plocka upp Violen igen.

Men när Gerry närmar sig så ropar han att vi skall stanna. Han kommer åkande sakta, sakta och när han stannar så ser han småsvettig ut i ansiktet.

Han säger att frambromsen har gått sönder och fungerar inte över huvud taget. Ooooh, du milde !

Det kunde ha slutat riktigt, riktigt illa för det var som sagt var störtloppsbranter som vi hade åkt och bakbromsen på de här mopparna räcker inte till på långa vägar när det kommer en 180 gradersböj.

Gerry är märkbart skakad och det har jag mycket lätt för att förstå.

Jag kollar på frambromsen men hittar inget fel direkt. Bromshandtaget är kopplat direkt till bromscylindern och det fanns bromsvätska och det var inget fel på bromsbeläggen. Jag känner på bromshandtaget och det tar ovanligt långt in. Gerry känner också och säger att det inte tog emot alls för en stund sedan.

Min teori är att det var bromsvätska av riktigt usel kvalitet som inte tålde värme eller eventuellt så fanns det kondensfukt i sysyemet.

När Gerry stod still för att ta en bild så höll han in bromsen och den glödheta bromsskivan överförde värmen via beläggen till kolven och hettade upp vätskan så att den kokade och det bildades luftbubblor i systemet.

Jag förklarade min teori och sa att vi väntar en stund och låter grejerna svalna så får vi se om problemet försvinner.

Vi väntade och snart så fungerade bromsarna igen. Jag sa att vi åker mycket lugnt och försiktigt och bad gerry använda bakbromsen så mycket som möjligt och om vi skulle komma till en ny brant backe så skulle vi låta bromsarna svalna ordentligt innan vi skulle smyga nedför.

Stackars Gerry var nära att råka riktigt illa ut igen, för andra gången. Den första gången var en händelse som jag berättade om här http://www.maipenrai.se/forum/t/19173-en-lugn-och-fredlig-moppeutflykt-till-ett-konfliktomrade/

Det kommer mera !

// Luke the Drifter

På skylten stod det

Luke was here

Härliga bilder Driftarn

Vi fortsatte och färden gick nu i ett väldigt stillsamt tempo. På några ställen så åkte vi i stort sett rakt igenom elden då det brann på båda sidor om vägen. Det måste finnas förbaskat många vårdslösa turister här som orsakar eldsvådor

Burmas böljande berg.

Slutligen så kom vi fram till den ostliga checkpointen där vi stannade till en stund.

Luke kunde så klart inte låta bli att snoka runt bland skyddsvärnen.

Furir Revär fick syn på Luke och det blev bestraffning direkt. 50 armhävningar, VERKSTÄLL !

Sedan skippade vi den militante tonen och blev civilicerade igen och kollade runt lite mer vid checkpointen.

En bit ner i backen så mötte vi en kis som kom cyklande i de branta backarna. Tufft !

Vi snirklade oss fram på småvägarna och kom fram till Mae Sai och åkte upp mot gränspassagen. Byggnaden med blått tak längst upp på vägen tillhör gränskontrollen.

Men det sparar vi till ett senare tillfälle för nu hade klockan hunnit dra iväg ordentligt och vi ville komma tillbaka till Chiang Rai innan mörkret överföll oss.

Nästan hemma igen !

Väl hemma i säkert förvar så summerade vi dagens bravader och vi var mer än nöjda

Det kommer mera !

// Luke the Drifter

På skylten stod det

Luke was here

Härliga bilder Driftarn

Du är ju en fena på att läsa thai Forden !

Tack så mycket, några bilder blev ju lyckade tycker jag

// Luke the Drifter

Härligt Luke,du levererar igen,helt underbar tråd

Härligt Luke,du levererar igen,helt underbar tråd

Tack så mycket, Drivern

Vår resa upp i bergen var underbar förutom missödet med fallerande bromsar på Gerrys moppe. Nu skulle hade vi istället bestämt oss för att hyra trampcyklar och ta oss runt lite i stan, det kan väl inte bli så äventyrligt. ( jo jo, vänta så skall du få se )

Vi letade upp ett ställe som hade fyra cyklar att hyra ut och vi kollade så att de fungerade och bromsarna kollades extra noga av vissa

- Luke Dear, can you check my bike !

Det första stoppet blev en stor galleria för nu hade töserna antytt i flera dagar att de ville äta på Shabushi .http://www.shabushib.com/index2.php. Deras små antydningar varje dag blev något ansträngande till slut så bestämde oss för att få dem tysta i alla fall för den här dagen.

I gallerian fanns det några liknande restauranger och vi kollade vad de kunde erbjuda.

Söta servitriser

Shabushi är en populär restaurang och det var kö för att komma in och vi fick ta en nummerlapp och strosa runt en stund innan det blev ett bord ledigt. Just den här restaurangen var lite kul för maten åkte runt på ett långt transportband som gick förbi varje bord och när man såg något gott komma åkande så var det bara att norpa åt sig tallriken.

Ja, nu har jag gått händelserna lite i förväg ser jag. Det är alltså en buffetrestaurang där du får äta så mycket som du mäktar med på en och en halv timme, kanske två, jag är lite osäker på tiden nu.

På ditt bord så finns det två grytor med vatten som puttrar och du kan själv reglera temperaturen. Maten som kommer förbi på transportbandet är råvaror och det finns allt möjligt att välja på.

Töserna var väldigt förtjusta i svamp såg jag medan jag personligen gjorde många turer till sushibordet.

Det var fotoförbud inne på restaurangen så det blir inga bilder därifrån.

Efter att vi kalasat färdigt så trampade vi iväg mot Pattaya Beach för att slappa resten av dagen.

Mätta och glada

Det finns alltid plats för en Chang !

Då och då så tog jag en liten promenad längs stranden för att röra lite på mig.

En bit uppströms så hittade jag en Buddha-staty uppflugen på en klippa vid floden.

Och till slut så hade Violen vilat klart sin skönhetssömn och kom vandrande likt en siren mot mig längs strandkanten.

Jag lät mig inte luras helt i fördärvet ( bara lite ) av hennes skönsång och vi cyklade tillbaka in mot stan igen innan det skulle bli mörkt. På vägen in till stan så passerade vi en militärbas och Gerry fick syn på en helikopter innanför staketet. Jag är ingen expert på helikoptrar men är det inte en så kallad Huey ?

På hemvägen så passerade vi den vackra klockstapeln igen och jag tycker att den förtjänar en bild till !

A clockwork orange ?

Det kommer mera !

// Luke the Drifter

Ärligt talat det finns nog inte en endaste tråd på MPR som är bättre en denna...

Jag bugar och bockar och tackar öddmjukast att jag får vara med på er resa och den tid du lägger ner för att förmedla edera upplevelser.

Heders

/enis