Ja du kompis tårar i ögonen fick ja efter vårat telefon samtal idag, men efter denna läsning och bild av din
svärmor som ja har träffat fick ja samma sorg som min far gick bort. Beklagar sorgen var stark...
Mvh Pen å Maitan.
Beklagar sorgen!
Detta är den tråd som rört mig mest på forumet. I min vildaste fantasi kunde jag inte tro att slutet skulle bli så tragiskt.
Fantastiskt stark att dela med dig i denna både fysiska och psykiskt svåra stund. 
Mitt djupa deltagande till er alla!
Mycket tråkigt. Hon var ju inte så jätte gammal heller. Beklagar verkligen.
Beklagar sorgen. Då fortsättningen på historien lät vänta på sig började jag ana att slutet skulle bli värre än förväntat.
MvH Siamkap
Beklagar sorgen..Frugan o jag lider med er...Att förlora nån när o kär är tufft.vet hur det var när frugan precis hade flyttat hit...hennes mamma dog när hon varit här 3 månader.det var en jobbig period ..men våra tankar går till ER...
Calle o Salisa i Arvika
Beklagar sorgen.Måne med familj
Hej igen.
Skall försöka skriva färdigt nu, vill bara tillägga att när tråden skapades så trodde jag inte i min vildaste fantasi att det skulle sluta som det gjorde.
Precis när vi passerat Korat så började svärmor må dåligt i bilen, vi pratade med henne men hon försäkrade att allt var ok, vilket både jag och frugan kunde konstatera att så inte var fallet. Max ett par minuter senare, så förlorade svärmor medvetandet och jag tvärstannar vid vägkanten och får igång hennes hjärta igen. Och hon piggnar till, och säger att allt är ok... Snabbt söker jag upp närmaste sjukhus på GPS, och konstaterar att det är 8,7 Km dit. Kör med full fart till sjukhuset.
Väl inne på intensiven piggnar svärmor till och är mer eller mindre som vanligt. Jag ber dock läkarna att ta ett EKG, men dom menar att det är onödigt då hon "bara är åksjuk", efter en krafig ordväxling med en fruktansvärt inkompetent läkare så kopplas EGK in, och där kan man se en hjärtfrekvens på 24 BPM! Vidare så är pulsen mycket låg. Läkaren som fått förklarat för sig att min mor också är läkare, och att jag just pratat med henne i telefon börjar äntligen fatta beslut, och säger att vi inte har resurser (kompetens) på detta sjukhus, så vi måste skicka din svärmor till huvudsjukhuset inne i Korat som heter Maharat Nakhon Ratchasima med ambulance. Detta tar dock ca en timme innan ambulans kommer trots en mycket upprörd Farang. Under väntan tar jag tar dessa bilder som en varning till andra att ej besöka detta sjukhus.
Väl framme vid Maharat Nakhon Ratchasima Hospital försöker jag och frun att läkaren skall göra en kontraströntgen alternativt en MRI, men läkarna försäkrar att allt nu är ok, men svärmor behöver vila. Jag ringer ett antal gånger till min mor, och hon står på sig med kontraströtgen samt MRI, och den normala undersökningen vid misstanke om hjärtinfarkt. Under tiden vid sitter och väntar utanför vid hissen kommer dom utkörandes med två personer som just avlidit vid denna avdelning, och man blir ju inte direkt vid bättre mod. Så jag tänkte för mig själv, från denna avdelning kommer ingen levande ut
Vid 00:00 tiden har dock svärmor blivit ordentligt pigg, och är precis som vanligt. Men läkaren säger att hon måste stanna vilket är självklart för mig. Läkaren säger att allt verkar nu normalt och hon kommer att skrivas ut imorgon klockan 11:00, med medicinering. Vi kommer då överens alla tre att frun och Svärmor åker tillbaka till Sawang Dean Din vid lunchtid morgondagen som följer. Och jag åker ner över natten till Bangkok och fixar lite på jobbet och hämtar upp dom och kör dom tillbaks till Sawang Dean Din. Väl hemma mitt i natten så somnar jag som en stock, men får inte sova många timmar innan telefonen ringer 04:30, min fru försöker mellan gråtattackerna förklara vad som hänt. Men förklarningar är överflödiga, jag förstod direkt när telefonen ringde vad som hänt. Enligt mig Världens underbaraste svärmor har gått bort
In i bilen igen och köra 250 långa långa långa kilometer till Korat.
Mycket surrar i huvudet.. Hade dom verkligen gjort MRI alternativt kontraströtgen?
Stannar tre gånger på vägen, vill inte.. Kan inte köra till Korat.. Jag bara drömmer en mardröm..
Väl framme vid sjukhuset, ordnas alla papper. En Kista köps för svärmor att ligga i, kistan med svärmor lastas sedan upp på frugans Pick-up och vi kör med kistan från Korat till Sawang Dean Din vilket normalt går på ca 4 - 5 timmar (400 Km), denna gång tar det dock betydligt längre tid. Känslan (känslorna) att köra med svärmor i en kista bak på pick-upen var något av det tuffaste jag upplevt i mitt liv, så det blev många stopp på vägen för att sammla sig själv, och samtidigt trösta min underbara fru.
:(:
Fy fan vad hemskt Thomas.Hälsa Lin från oss.ja vad tusan ska man skriva 
Kondolerar så mycket.
Mvh
Highlander
Jag beklagar verkligen din svärmor. Utan att göra ett större utlägg så hoppas jag att ni kommer igenom detta.
Starkt att du berättar och är så öppen med händelseförloppet.
Stjp,
Beklagar sorgen
Sven Arne o Chawee
Beklagar sorgen,
//Gustav
Ja, denna uppriktiga berättelse får en onekligen att reflektera över vad man skulle göra om någon nära anhörig skulle avlida.
Hoppas allt ordnar sig för stjp med fru och barn. Livet måste gå vidare.
Herr Chang har talat.
Beklagar sorgen.
Mvh Roger med familj
Tråkig historia. Man känner sig så hjälplös när det händer
Mina svärföräldrar är krassliga båda två så det är bara en tidsfråga tills man får ett samtal endera dagen
Lider med er. Vet hur det känns, att vakna till telefonen med en storgråtande fru i andra änden och en underbar liten svärmor är borta
Logga in för att svara.
