Nej, eftersom rättigheter är frivilliga och det inte föreligger ansvar när man inte nyttjar dem. Jag kan rösta, men måste inte.
Jag kan rösta i Sverige och i Tjeckien. Du kan inte rösta i Tjeckien. Ligger det alltså på mitt ansvar att du inte kan göra det? 
Jag är fattig, du är rik. Som rik kan du tjäna mer. Som fattig är mina valmöjligheter färre. Ligger det på ditt ansvar att ge mig fler valmöjligheter?
Bara för att jag kan göra något, så betyder inte det att jag måste.
Och om jag väljer att inte göra något, så kan du inte skuldbelägga mig för detta, eftersom du inte vet mina prioriteringar.
Så därför blir svaret nej, tycker jag. Ansvar kan bara utkrävas för skyldiigheter. Inte för rättigheter.
Ska jag tolka det som att du inte tror på idéen om mänskliga rättigheter eftersom det är statens ansvar att medborgarnas rättigheter respekteras? Du pratar om att man inte använder sina rättigheter och jag menar att alla inte har samma rättigheter. En del vet inte ens om vilka rättigheter de har och andra tar sig rättigheter som inte finns i någon lagbok eller konstitution.
Nu är jag inte speciellt intresserad av att peka ut enskilda personer dels för att ingen individ är mäktig nog att påverka oberoende stöd och motstånd från andra men också eftersom det jag har försökt att påpeka är att det i Thailand finns starka system och strukturer som verkar och har verkat för bestående ojämlikheter.
Ojämlikheten idag ser egentligen likadan ut som den gjorde för 80 år sedan. Det är samma människor som sitter på makten med samma bakgrund och med samma kontakter nu som då. Hur många fattiga har lyckats nästla sig upp i maktsfären? Hur många kvinnor sitter på viktiga ämbeten? Få eller inga. Är det en ren slump? Har fattiga, kvinnor, etniska minoriteter, sexuella minoriteter, handikappade osv. erbjudits samma möjligheter att utöva samma rättigheter?
För att ha en chans att påverka måste man dels ha de rätta verktygen men även möjligheten att fritt få använda sig av dessa. Verktygen får man genom utbildning och möjligheterna genom ett fungerande rättssystem och yttrandefrihet inom media, konst etc.
Hur ser utbildningen ut i Thailand? Uppmuntras man till fritt tänkande och kritiskt granskande? Vems historia är det man får lära sig. Uppmuntrar läroplanen till en förändring av samhället eller bevarandet av de gamla strukturerna. Vem bestämmer läroplanen? Hur ser det ut när man har lämnat de grundläggande åren och går vidare till högre studier. Vem studerar på universitet och vem skickas utomlands.
Det är politikernas uppgift att skapa lagar och att se till att de efterlevs i form av ett fungerande rättssystem. Det är även statens ansvar att ständig informera och uppdatera befolkningen om vilka rättigheter som finns och hur man nyttjar dessa. Dagens rättssystem är lika farsartatd som den alltid varit, mer eller mindre. Den används för att sätta fast småskurkar medan de stora skurkarna, som själva sitter i parlamentet eller har kontakter där, får härja fritt så länge de inte stör högre makter. Så vem litar på rättssystemet och varför ska man inbilla sig att man med de rättigheter man har eller borde ha kan göra en positiv förändring när hela etablissemanget arbetar emot förändring?
Behöver vi gå in på yttrandefriheten i Thailand eller är det frivilligt och upp till var och en att nyttja den till det som man anser vara bäst? Får man lov att yttra vilka åsikter som helst utan några replisarier. Kan man göra film om vad man vill eller riskerar man censur. Uppmuntrar TV-kanalerna till mångfald och vems ärenden går de – folkets eller de styrande. Vad är man rädd för?
Är alla slags partier tillåtna. Hur ser det ut med föreningsfrihet. Får vem som helst sitta i parlamentet., bla bla bla… Listan kan göras hur lång som helst men det är nog tid för en slutplädering nu.
Det enda jag vill påpeka på är att det finns strukturella ojämlikheter i det thailändska samhället. Dessa ojämlikheter kultiveras ständigt av dem som har makten och är inte knutna till någon färg på skjortan. Man stödjer vad som helst så länge det tjänar ett syfte – sitt eget.
