Vi är helt ense om målen och vi är helt ense om att målen måste uppnås på politisk väg och genom politiska beslut, men dagens klasstänkande med överhet och underdåniga medborgare utgör effektiva hinder för att att uppnå målen.
Frågan jag ställer är:
Hur skall systemet brytas ner inom rimlig tid, så att medborgarna kan ställa sina rimliga krav, framföra sin kritik utan att straffas samt få gehör för sina krav i de beslutande organen?
Helt enkelt bädda för att den politiska vägen skall bli framkomlig.
Finns det något idag utvecklat land som inte hade samma problem med "klasstänkande med överhet och underdåniga medborgare" innan de blev välmående demokratier? Jag skulle tro att de flesta svenskar födda hyfsat tidigt på förra seklet också kan berätta om hur de fick säga "Herr Doktor" och stå med mössan i hand när det var dags för brukspatronen att betala ut den minimala lönen.
Det är givetvis de besuttnas fel att det ser ut som det gör i Thailand men det är folkets ansvar att kräva förändringar. Det finns nog inget land i världshistorien där de besuttna helt frivilligt lämnat ifrån sig makt och rikedomar om ingen mer eller mindre tvingat dem till det. Thailand har snart haft 100 år på sig att förädla sin demokrati men de har bara gjort en bråkdel av vad exempelvis Sydkorea och Taiwan gjorde på ett decennium. Trots nästan 100 år av demokrati, förvisso avbrutna av dussintalet militärkupper, så finns det fortfarande inga lokala partiorganisationer, inga ungdomsförbund och i de flesta fall inte ens partiprogram. Är folk i allmänhet inte beredda att rösta eller demonstrera utan att få betalt så är chanserna till ordentliga förbättringar rätt små, trots allt ligger det nog en hel del sanning i det gamla påståendet att ett land har de politiker de förtjänar.
Problem som fattigdom, korruption, droger och dåliga sociala skyddsnät kommer alla från en undermålig skola. Det märkliga är att Thailand satsar relativt mycket pengar på skolan men blir ändå utklassade av länder som Kina, Indien, Vietnam och Indonesien; knappast rika, utvecklade väl fungerande demokratier. En hel del penagr försvinner i korruption med säkert försvinner en minst lika stor del i de länder jag nämnde så det är inte heller förklaringen. Enda förklaringen jag kan komma på är att sättet utbildningen bedrivs på är oerhört föråldrad samt att kanske en stor andel föräldrar inte värderar teoretisk kunskap särskilt högt.
Att kraftigt reformera skolväsendet är dock en ytterst känslig fråga eftersom hela den thailändska traditionen då ifrågasätts. Om barn uppmuntras att ifrågasätta vad böcker och lärare säger, vad stoppar dem från att ifrågasätta föräldrar, politiker och andra institutioner? För många thailändare, och inte bara de besuttna, är det en så skrämmande tanke att de hellre ser ett status quo där man lär sig samma gamla information utantill som man alltid gjort. De besuttna har dock pengar och egen utbildning nog att välja bort thailändsk utbildning och istället skicka sina barn till en internationell skola och senare universitet i US eller UK och därigenom är klasskillnaderna mer eller mindre cementerade.
Så vad är mitt recept för framgång? Thailändare i allmänhet måste engagera sig mera, både politiskt, i skolan etc, och inte passivt sitta och hoppas på att samma gamla gubbar, ibland i olika partier, ska ge dem någon betydande förbättring. Thailändare har genom åren fått det allt bättre och kommer säkert att fortsätta få det, men snabbt kommer det inte gå. Om thailändare i allmänhet hellre tar en långsam utveckling mot att de slipper sätta sig upp mot överhögheten samt utmana sin egen tro på Thailands förträfflighet så är det givetvis också upp till dem, det är trots allt deras land.
.
