Just det faktum att PPP "köpte" över Banharn verkar IL, Bossej och Serath ofta glömma när de raljerar om utomparlamentarisk påverkan. Visst kan man kritisera kungahuset, militären och andra ovalda aktörer för sin inblandning i politiken. Men det måste också omfatta storfinansen och dess sätt att köpa sig det stöd man anser sig behöva för att bedriva "sin" demokrati.
Sen när Demokraterna gör samma sak då är det minsann en tyst kupp...
Låt mig poängtera att jag tycker det är lika fel av PPP att köpa sig det stöd man behöver för att bilda regering som det är av Demokraterna att köpa tillbaka det stöd man förlorade efter valet 2007.
All försäljning av röster är fel och innan detta upphör i Thailand kan man inte prata om någon egentlig demokrati.
Visst är det demokratisk att fritt få sälja sin röst till den man vill men om man är ett parti som gör detta så är det ju knappast politiskt
hederligt gentemot de egna väljarna.
Fast, det är klart, det förutsätter ju att väljarna faktiskt har valt en representant baserat på någon form av politiks åskådning.
Vilket jag nog vågar påstå att väldigt få har i Thailand.
Så - då är det alltså inte politiskt ohederligt. Och varför skulle det i sådana fall vara fel?
Var går gränsen mellan att rösta på ett parti för att man får mer i plånboken via lägre skatter - och att rösta på en person för 500 baht?
Förvisso nästan en filosofisk diskussion men intressant ändå.
Är det egentligen inte så att man inte kan prata om en politisk demokrati (inte att förväxla med val med demokratiska processer) förrän
väljarna besitter ett visst politisk intresse och det faktiskt finns reella politiska alternativ för medborgarna?
Tycker ni att Thailand är där?
Eller är det så enkelt som att det enda kravet som behöver uppfyllas av en demokrati, är att valen hålls på ett demokratiskt sätt?
Och om motivet till varje röst är oväsentlig så kan väl ingen gnälla på att röster köps och säljs, eller hur?
