Angående karmadiskussionen..
Ojdå, det var tydligen en öm tå för vissa detta med karma i denna tråden. Att anklaga meningsmotståndare för karmapopulism är tydligen bara ok åt ena hållet. När sleven skickas tillbaka så kommer genast försvarstal och motanklagelser (för anfall är ju bästa försvar). Ironin är dessutom på topp när en av forumets i särklass största karmatorskar (takes one to know one!) är den som kastar första stenen. Först läste jag det som strålande självironi men tyvär verkar det inte som det faktiskt var det eller att det inte gick hem hos hans mest lojala vapendragare. Hur som helst är det riktigt roligt när vuxna karlar blir så till sig så där framför bildskärmen och jag vill passa på att tacka för underhållningen.
För övrigt kan vi konstatera att alla andra har fel och jag har rätt. Det är ni som är dom konstiga och jag som är normal...
Visst är det en farlig väg Thailand är inne på och har i princip varit på en snabbt nedåtgående spiral sedan år 2000. Du noterade länkarna om pressförföljelse som jag postade tidigare?
Det fanns definitivt ingen press och yttrandefrihet under TRT tiden, skillnaden med militärens styre var att det faktiskt fanns en officiell censur. Innan fick man kolla hur det hela förhöll sig till Shinawatraklanens intressen inna man publicerade något, med den av militären införda censuren fick man iallafall svart på vitt om vad som gällde och slapp gissa sig fram. Jag har många kolleger som hotats till livet efter att de skrev något som Shinawatraklanen uppfattade som ofördelaktigt för dem.
Tro det om du vill, men åsikts och yttrandefriheten för media upplever jag som klart större nu än under TRT tiden. Jag har jobbat i Thailand under båda perioderna så en viss erfarenhet har jag.
Sen har jag upplevt hur snabbt olika "neutrala" institutioner politiseras i Thailand om man inte sätter ner foten, munkarna och olika tempel är ett exempel. Det finns idag framstående röda och gula munkar samt tempel som klart tar ställning för den ena eller andra sidan, den utvecklingen vill jag inte se i skolorna.
Visst skulle jag vilja se helt fri press och yttrandefrihet i Thailand. I Sverige också för den delen men tyvärr är det nog en utopi för båda länderna.
Hur vare det om man för en gångs skull värderade nuvarande regerings agerande utifrån en annan mall än Thaksins styre. Det är galet infantilt att konsekvent jämföra och motivera nuvarande regerings beteende med att Thaksin minsann var ännu dummare.
Det blir en rätt skev diskussion. Självklart måste man mäta sittande regerings insatser i relation till var de började och vilka förutsättningar de haft att åtgärda vissa av de saker som tidigare styre i Thailand infört och som inskränkt demokrati och yttrandefrihet. Dock så är det ju faktiskt som så att Demokraterna inte lyft ett finger för att röra sig i rätt riktning utan däremot har bidragit till att ytterliggare inskränka på demokratiska grundläggande rättigheter. Varför skall dessa åtgärder ställas gentemot hur det var på TRT tiden?
Man kan måla upp skräckscenarion om vad som kan hända utan politisk kontroll av olika institutioner hela dagen lång. Vi kan förbjuda alla potentiellt olämpliga åsikter om vi är oroliga för att folk faktiskt skall "tycka och tänka" fel. Anders är delvis inne på detta när han pratar om den svenska skolan. Men de enda centrala regleringarna som finns där gäller i princip direkta lagbrott samt att skolor skall vara politiskt och religiöst obunda. Symboler, gester, etc som faller under tex. hets mot folkgrupp etc. är självklart förbjudna. Vidare tar enskilda skolor eller kommuner beslut om huruvida politiska partier tillåts besöka skolor. Finns för övrigt flera skolor som tillåter SD att komma men även de som inte tillåter det. Detta eftersom det inte regleras centralt.
Problemet med att börja med detaljerad central politisk censur är att om det inte har direkt stöd i konstitution och lagverk så blir det inget annat en subjektiv och politisk styrd (och ibland även politiskt motiverad) åsiktsmoderering. Något jag inte tror någon här på forumet ställer sig bakom. Man kanske kan rationalisera eller motivera varje enskild inskränkning på yttrande- eller åsiktsfriheten men ser man till helheten och till principen blir det desto svårare.
Bara ditt exempel på hur det är "farligt" med att fristående religiösa institutioner som kanske har, i dina ögon fel, politiska åsikter och torgför dem ger en indikation på hur du ser på statligt reglerad åsiktskontroll. Det är väl knappast en sak för staten att reglera eller? Vill du återinföra statlig kontroll av den andliga sektorn även i Sverige? Vad mer skall vi reglera när vi ändå är igång? Så länge människor inte bryter mot landets lagar så anser jag att staten absolut inte skall försöka sig på att styra över folks åsikter eller hur de torgför dem.
Flera olika skribenter har tidigare gjort en del relevanta och en del osmakliga referenser till kommunistiska tendenser hos motståndarskribenter. Detta har gjorts bakom en fasad av liberaldemokratisk-iver. Då blir det så konstigt när samma skribenter har så svårt att rikta minsta lilla kritik mot åtgärder som är allt annat en liberal eller demokratiska. Kappan kan liksom inte vändas fort nog i olika situationer.
ps. IL, om du skall ha någon som helst trovärdighet i din upprördhet över sittande regerings agerande kan du ju börja med att i direkta ord fördöma Thaksins beteende under hans tid som PM. Om det känns för svårt kan du ju fortsätta ha olika standards för olika individer eller partier men kanske klargöra det för tydlighetens skull!.

