Jag är mycket förvånad över att de flesta som deltar i dessa politiska diskussioner här på MPR
visar så lite förståelse för varför de förtryckta i Thailand demonstrerar och vill ha snabba förändringar.
Fler och fler av thailändarna får nu 2010, via kontakter, TV, Internet mm information om hur folk lever i
andra länder, och hur välståndet snabbt förbättras, även för dom lägst ställda.
Varför skall Thailands arbetare, speciellt de på landsbygden, acceptera att de har mycket sämre villkor än
motsvarande grupper i
de flesta andra länder?
Jag är mycket förvånad över att man använder sig av ord som man inte begriper innebörden av i sina inlägg.
Jag är inte särskilt berest inom Thailand så jag kan inte tala om hur det förhåller sig på samtliga platser av den anledningen.
Men jag har varit i en by utanför Buriram och i andra byar i omgivningarna där under en förvisso begränsad tid men likväl sett hur det ser ut i de områdena.
Visst har de det knapert, inte tu tal om det, men har de det dåligt? Inte alls.
Skulle de ha det så är de i så fall inte medvetna om det. Åtminstone verkade det inte så på dem.
De arbetade med sitt under dagarna, de flesta med sina risodlingar och/ eller djur, några for in till marknaden för att sälja frukt, grönsaker eller vad de nu hade till försäljning.
På kvällarna samlades de på min dåvarande flickväns föräldrars tomt som låg mitt i byn vid dess enda korsning och hade blivit en naturlig samlingsplats med bänkar och hängmattor lite här och var. Plats fanns det till alla.
Det var inte hela byn som kom dit utan de närmaste vilket innebar att det sällan var mindre än drygt 20 par där, oftast med tillhörande familj. I början när jag var där var det närmare ett hundratal som kom, men när nyhetens behag lagt sig och de hade tittat färdigt på den där märkliga figuren så återgick det till det normala.
Männen satt och berättade historier som män gör, skulle jag tro eftersom jag inte förstod vad de sa, och rökte och skrockade gott åt varandras berättelser. Jag kan tänka mig att det var olika dråpligheter de sett eller hört eller varit en del av. Inte helt olikt det jag och mina arbetskamrater kan göra när vi sitter tillsammans.
Kvinnorna höll sig för sig själva men eftersom de är kvinnor så var det en hel del prat och skratt även från deras sida. Om man som jag inte kan delta i de olika samtalen kan man istället registrera vad man ser. Trots att jag inte förstod särskilt mycket kunde jag ändå känna mig lite delaktig, inte minst för att skratt smittar och då spelar det ingen roll vad man skrattar åt.
Ibland slängde de in någon fråga till mig som tjejen översatte. Det var väl inga frågor om agronomi eller olika skillnader mellan Sverige och Thailand utan de ville försäkra sig om att jag hade det bra och inte blev uttråkad av deras prat. Ren omtanke med andra ord.
Skulle jag ge mig på att enkelt förklara hur jag såg på dem och deras liv så skulle det nog bli att visst, de hade det knapert, sett till materiella ting, men de utstrålade glädje och såg till synes lyckliga ut. Avund var heller inget jag upplevde men det kan ju ha funnits där ändå. Men då är det nog snarare mot varandra och inte mot andra samhällsgrupper.
Under de veckorna jag var där såg jag inget som kunde påminna om en konflikt. Inga röster höjdes mot barn som inte hörsammade föräldrarnas tillsägelser.
Här hemma räcker det att gå in till grannen på en eftermiddagsfika för att man ska få höra höjda röster om de mest banala ting. Varje gång jag hör detta så påminns jag om att jag trots mitt ungkarlsliv ändå har det ganska bra.
Jag vet inte vad ni andra har för erfarenheter men mina är att det inte alls finns något förtryck, i själva verket lever de ett fritt liv trots avsaknaden av olika statusprylar och andra materiella ting. Eller kanske tack vare det?
Så min fråga är som följer. Vilka av dem som nu härjar i Bangkok och på andra ställen i landet är det som är förtryckta? Vilka representerar de?
Att några tusen, ofta avlönade, virrpannor går runt med plakat och ställer till oro och oreda innebär väl inte att de representerar den stora massan? De vill säkert ge sken av att göra det, men det är ju en helt annan sak.
