Detta händer just Nu

Hej

Vi får väl anta att detta har varit planerat en längre tid men ett olämpligare tillfälle att gå ut med det går nog inte att hitta.

Hörde precis på BBC att grupper av beväpnade sympatisörer till dom röda samlas i områdena utanför avspärrningarna och attackerar och ofredar soldaterna i

deras posteringar bakifrån i ryggen.

Det var det som jag misstänkte skulle hända och skrev om tidigare i denna tråd, dom röda har gott om sympatisörer i och runt om Bangkok och dom kommer säkert

inte att låta militären döda deras vänner ifrån den Thailändska landsbygden.

Mvh Isan Lover

Några naiva debattörer i denna tråd tyckte i mars/april att det är några få futtiga tusen som demonstrerar och det saknas stöd för rödskjortorna. Nu står 17 provinser eller om det är än fler under undantagstillstånd. Det säger en hel del om hur stort stödet är. I BKK är det inte sämre även om det är högfäste för gulskjortorna,.

Hur sluga är generalerna?

Låter dom röda och PM måla in sig i varsit hörn för att sedan ta över med förklaring typ, "Det är bara vi som kan få ett fungerande Thailand"

Det kan mycket väl vara så, om det redan inte är det?

Det kan mycket väl vara så, om det redan inte är det?

Ar tyvar ganska overtygand om att sa ar fallet men skulle alska att ha fel.

Hej

Håller med om det du skrev och det var väldigt välformulerat och det finns mycket riktigt bara förlorare.

Men att det skulle sluta så här var inte helt oväntat, Apishit uppmanade ju Generalen till att använda våld mot demonstranterna redan tidigare och då var det

ju bara Generalens vägran att utföra detta som räddade situationen.

Så apishit hade nog bestämt sig ganska tidigt för att skriva in sig i Thailands historie böcker som den ansvarige för dessa människors död,

och hur många det blir till slut får vi nog vänta länge med att konstatera, kanske veckor, månader eller år.

Det är ju som bekant lätt att starta konflikter men inte alltid så lätt att avsluta dom.

Men i mina ögon är en människa som använder militären mot sina egna medborgare för att behålla sin makt stendöd politiskt och brännmärkt för livet.

Mvh Isan Lover

Snälla, snälla IL. En enda länk som styrker det som du fastslår med säkerhet är allt jag begär. En enda länk.

Men att det skulle sluta så här var inte helt oväntat, Apishit uppmanade ju Generalen till att använda våld mot demonstranterna redan tidigare och då var det

ju bara Generalens vägran att utföra detta som räddade situationen.

Om det var generalen som räddade landet förut så måste det ju vara hans fel att militär skjuter folk nu. Eller?

Hej

Håller med om det du skrev och det var väldigt välformulerat och det finns mycket riktigt bara förlorare.

Men att det skulle sluta så här var inte helt oväntat, Thasksvin uppmanade ju Seh Daeng till att använda våld mot myndigheterna redan tidigare och då var det

ju bara Seh Daengs vägran att utföra detta som räddade situationen.

Så Thasksvin hade nog bestämt sig ganska tidigt för att skriva in sig i Thailands historie böcker som den ansvarige för dessa människors död,

och hur många det blir till slut får vi nog vänta länge med att konstatera, kanske veckor, månader eller år.

Det är ju som bekant lätt att starta konflikter men inte alltid så lätt att avsluta dom.

Men i mina ögon är en människa som använder militären mot sina egna medborgare för att behålla sin makt stendöd politiskt och brännmärkt för livet.

Mvh MaiChai

Svaret jag fick var "By that standard, nobody should ever have fought against any military dictator. "

Väldigt konstigt svar eller anser han att regeringens roadmap om nyval inom sex månader bara var en rökridå?

Hade de röda ledarna accepterat budet hade alla kunnat rädda ansiktet och vi hade sluppit tragiken som nu pågår. För bara en vecka sedan såg det väldigt lovande ut men det sket sig totalt. Vem är det som har varit mest öppen för dialog?

Är det röda ledarna totalt befriade från allt ansvar? Är allt regeringens fel?

Väldigt konstigt svar eller anser han att regeringens roadmap om nyval inom sex månader bara var en rökridå?

Hade de röda ledarna accepterat budet hade alla kunnat rädda ansiktet och vi hade sluppit tragiken som nu pågår. För bara en vecka sedan såg det väldigt lovande ut men det sket sig totalt. Vem är det som har varit mest öppen för dialog?

Är det röda ledarna totalt befriade från allt ansvar? Är allt regeringens fel?

Ett avtal mellan två parter som inte litar på varann är inte värd pappret...

Folk dör till höger och vänster,

men vad säger oppositionen med Chavalit i spetsen?

Inte mycket till väsen därifrån, trots att det eskalerande kaoset breder ut sig.

Kan det vara så att oppositionen bara avvaktar under tiden som Abhisit och regeringen gör bort sig och skitar ner sig allt mer i sin iver att vinna det sista slaget.

Vad kommer att återstå av det Demokratiska partiet när alla liken är räknade och alla finansiella skador är summerade?

Det såg så lovande ut, men det gick så fel ändå när inte Abhisit fick regera som han ville och inte fick möjlighet att återupprätta familjens ära..

Kanske nuvarande kaos var förutbestämt för att jämvikt ska kunna råda?

Ett slags Ging och Jang mellan den ytligt sett nästan onaturligt trevliga Abhisit och hans mer dolda och förmodat svarta sidor. Den bildade demokraten och den till synes belevade gentlemannen står plötsligt där med fötterna i ett blodbad utan att riktigt förstå varför det gick åt pipan med alla fina ord och tankar?

Det påminner en hel del om hans egen far som så stolt antog ”Hälsoministerposten” i General Suchindas militärdiktatur 1992. Plötsligt stod där Abhisits far i ett politiskt och våldsamt kaos, och pinsamt insåg han säkert att han som regeringsmedlem och läkare också sågs som indirekt delaktig i hur hundratals demonstranter hade dödats när de inte ville flytta på sig. Fadern drog sig sedan undan från politiken, och sonen lanserades istället som familjens ärofyllda hopp inom politiken.

Men historien om våld och död i familjens släptåg upprepar sig som sagt,

och denna gång är skulden som faller på familjen Vejjajiva dessvärre mycket mer påtaglig och odiskutabel.

- Shit också, det vill sig inte riktigt för den familjen, och man kan ju undra varför?

Är det karma eller bara dåligt omdöme?

Ett avtal mellan två parter som inte litar på varann är inte värd pappret...

Kanske det men jag trodde det var själva poängen med avtal. Vad är alternativet?

Väldigt konstigt svar eller anser han att regeringens roadmap om nyval inom sex månader bara var en rökridå?

Hade de röda ledarna accepterat budet hade alla kunnat rädda ansiktet och vi hade sluppit tragiken som nu pågår. För bara en vecka sedan såg det väldigt lovande ut men det sket sig totalt. Vem är det som har varit mest öppen för dialog?

Är det röda ledarna totalt befriade från allt ansvar? Är allt regeringens fel?

Dom tackade ju ja med vissa modifieringar av planen. Men gick väl inte för sig att modifiera den allsmäktiges heliga plan då den var den enda tänkbara lösningen på detta problem.

Kanske det men jag trodde det var själva poängen med avtal. Vad är alternativet?

Det vi ser nu: Kaos.

"Demokrati" som inte funkar.

Folk dör till höger och vänster,

men vad säger oppositionen med Chavalit i spetsen?

Inte mycket till väsen därifrån, trots att det eskalerande kaoset breder ut sig.

Kan det vara så att oppositionen bara avvaktar under tiden som Abhisit och regeringen gör bort sig och skitar ner sig allt mer i sin iver att vinna det sista slaget.

Vad kommer att återstå av det Demokratiska partiet när alla liken är räknade och alla finansiella skador är summerade?

Det såg så lovande ut, men det gick så fel ändå när inte Abhisit fick regera som han ville och inte fick möjlighet att återupprätta familjens ära..

Kanske nuvarande kaos var förutbestämt för att jämvikt ska kunna råda?

Ett slags Ging och Jang mellan den ytligt sett nästan onaturligt trevliga Abhisit och hans mer dolda och förmodat svarta sidor. Den bildade demokraten och den till synes belevade gentlemannen står plötsligt där med fötterna i ett blodbad utan att riktigt förstå varför det gick åt pipan med alla fina ord och tankar?

Det påminner en hel del om hans egen far som så stolt antog ”Hälsoministerposten” i General Suchindas militärdiktatur 1992. Plötsligt stod där Abhisits far i ett politiskt och våldsamt kaos, och pinsamt insåg han säkert att han som regeringsmedlem och läkare också sågs som indirekt delaktig i hur hundratals demonstranter hade dödats när de inte ville flytta på sig. Fadern drog sig sedan undan från politiken, och sonen lanserades istället som familjens ärofyllda hopp inom politiken.

Men historien om våld och död i familjens släptåg upprepar sig som sagt,

och denna gång är skulden som faller på familjen Vejjajiva dessvärre mycket mer påtaglig och odiskutabel.

- Shit också, det vill sig inte riktigt för den familjen, och man kan ju undra varför?

Är det karma eller bara dåligt omdöme?

En son ska väl alltid överträffa sin far.

Det vi ser nu: Kaos.

"Demokrati" som inte funkar.

Verkar som vi är överrens.

Väldigt konstigt svar eller anser han att regeringens roadmap om nyval inom sex månader bara var en rökridå?

Hade de röda ledarna accepterat budet hade alla kunnat rädda ansiktet och vi hade sluppit tragiken som nu pågår. För bara en vecka sedan såg det väldigt lovande ut men det sket sig totalt. Vem är det som har varit mest öppen för dialog?

Är det röda ledarna totalt befriade från allt ansvar? Är allt regeringens fel?

Frågar du de röda så är de helt oskyldiga och har inget ansvar.

Det föll ju på krav om amnesti för deras ledare, ett 30-tal personer. När detta eller garanterad borgen inte kunde utlovas av regeringen sket sig avtalet. Så 30 personers personliga intressen gick före landets bästa.

De hade på sin höjd fått tillbringa 6 månader i fängelse/häkte innan de hade släppts då deras regering hade kommit till makten genom valet.

Eller så var de inte så säkra på att de hade det där folkliga stödet som skulle skicka in PTP i regeringsställning med egen majoritet?