Detta händer just Nu

Lite dåliga bilder från långt håll, Men tagna för nån timme sen.

Intressant kommentar han skrev till videon. Armén hade sett honom filma och ringde hans rum och bad honom sluta med det.

Thailand invalt i FNs råd för mänskliga rättigheter i förrgår.

http://www.mfa.go.th...42.php?id=35195

Förmodligen på samma grunder som Obama fick fredspriset!

Hoppas att Thailand tar det seriöst. De har mycket att leva upp till.

OBS! Första meningen är delvis sarkastisk, inte de andra.

Japp.. ska vi gissa att dom är rikingar hela bunten?

Hej

Vi får väl anta att detta har varit planerat en längre tid men ett olämpligare tillfälle att gå ut med det går nog inte att hitta.

Hörde precis på BBC att grupper av beväpnade sympatisörer till dom röda samlas i områdena utanför avspärrningarna och attackerar och ofredar soldaterna i

deras posteringar bakifrån i ryggen.

Det var det som jag misstänkte skulle hända och skrev om tidigare i denna tråd, dom röda har gott om sympatisörer i och runt om Bangkok och dom kommer säkert

inte att låta militären döda deras vänner ifrån den Thailändska landsbygden.

Mvh Isan Lover

Thailand invalt i FNs råd för mänskliga rättigheter i förrgår.

http://www.mfa.go.th/web/2642.php?id=35195

He he, världen är bra lustig i sin svarta humor.

Tja, Varför inte ta och nominera Abhisit till Nobels fredspris också?

– Andra stora fredsivrare som exempelvis Henry Kissinger och Arafat

har ju fått det priset, så varför inte även den trevlige Abhisit?

Kanske han och Thaksin kan dela på priset så att det blir riktigt rättvist.

Tar och skippar ironiskylten, budskapet går nog fram ändå.

He he, världen är bra lustig i sin svarta humor.

Tja, Varför inte ta och nominera Abhisit till Nobels fredspris också?

– Andra stora fredsivrare som exempelvis Henry Kissinger och Arafat

har ju fått det priset, så varför inte även den trevlige Abhisit?

Kanske han och Thaksin kan dela på priset så att det blir riktigt rättvist.

Tar och skippar ironiskylten, budskapet går nog fram ändå.

Varför inte? Thaksin har väl redan fått det, han jämförs ju med Nelson Mandela och Aung San Suu Kuyi uppe i Issan och det kanske är så att han är den här thailändaren som har fått nobelpriset som alla hört talas om men ingen kan namnge..

Det här börjar bli mycket olustigt och jag trodde själv inte det skulle gå så här långt. På ett sätt har regeringen redan förlorat sin trovärdighet för all framtid när bilderna på soldater som skjuter skarpt mot demonstranter kablas ut i media. Det ser mera ut som Burma i omvärldens ögon trots den sympatiske Aphisit som galjonsfigur. Man har dock visat vad makten är värd i form av liv även internationellt sett.

Sanningen är ju den att i eftermälet så får man väldigt svårt att faktiskt förklara hur man tänkte. Var det värt allt blod och nedsvärtningen av den Thailändska nationen och för vad?

När soldaterna skjuter skarpt.. hade det då inte bara vart bättre att avgå och gå med på de där omvalet?

Troligvtis något man kallt räknat med från den röda ledningens sida för hade de inte velat ha ett blodbad som nu har det funnits många chanser att sluta i tid. Det jag bara inte förstår vad man egentligen förväntar sig att vinna på det hela. Inte kan det väl bara handla om det där förbannade valet av ny ÖB?

Har det hänt något som vi inte vet om som kommer att rita om hela kartan när det väl kommer ut? För att skriva det rätt ut, har kungen dött? Eller... är det bara en sandlåda där några få rika män flyttar pjäser i form av ovetande demonstranter och soldater för sin egen personliga rikedom och makts vinning?

Jag har haft många tankar och teorier tidigare men nu vet jag inte alls längre. Har hela tiden varit övertygad om att det inte skulle gå så här långt. Att regeringen skulle avgå, att militären skulle utföra en kupp eller egentligen vad som helst. Men något jag vet är att med dagens och nattens händelser är regeringen lika stora förlorare som de röda.

De röda är snart mer eller mindre marginaliserade, stödet minskar och fler börjar rent ut sagt hata dem. Nu tar de också effektivt med sig regeringen i fallet (se min andra mening).

Till vilken nytta har då hela detta spektaklet varit? Det finns ju ingen som vinner ändå i slutändan. Bara en hel nation förlorare.

Nu är förtryckarna desperata, det har inte gått mer än två timmar sedan de la beslag på medierna. Nu sitter de där igen samma budskap men nu är det sex st från armen o polis, tillägg nu hotar de med 2 till sex månaders fängelse.

När de bröt sändningarna i går kväll trodde jag på en militärkupp , nu tror jag att den närmar sig.

De håller fortfarande på har för närvarande ingen så bra över sättare. Men ni har ju fått er en blogg presenerad läs mera där.

Federico Ferrara har ju skrivit en del tänkvärt tidigare men tycks nu ha valt sida.

Förut i dag tweetade han "Nattawut: The army has to call a ceasefire like they did on April 10. This is already more deadly."

Varpå jag frågade Frederico: "Why doesn't Nattawut call off demonstrations if he's concerned about peoples lives?"

Svaret jag fick var "By that standard, nobody should ever have fought against any military dictator. "

Och nu tweetar han: "KhiKwai @Saksith Interesting to see people surprised by the sudden realization that the country is governed by the military"

Synpunkter?

Hur stor roll har militären? Har man alltid haft samma roll och inflytande? Eller kan man gissa att det är 50-50 mellan parlament och militär?

Går det att beskriva förhållandet på något bra sätt?

ZWA,

bra skrivet

Jag ser heller ingen fredlig väg ut, allt snack om försoning som varit de senaste 4 åren har ju inte fungerat. Så länge thailändarna ur olika grupperingar tror sig har mer att vinna på konfrontation än på diskussion kommer våldet att härska

Det är nästan så att man önskar sig att kungen lägger sig i nu, trots att det bara skjuter det grundläggande problemet framför sig så som det gjort tidigare.

Ett valresultat skulle aldrig accepteras av den förlorande sidan och de skulle genast skicka ut en våldsam mobb för att kräva "sina" rättigheter. Som kommer att mötas med våld av den sida som vinner valet. Moment 22.

Igar natt var internet nere i omgangar och efter midnatt ett par timmar. Sen gick strommen runt kl 01:30 ocksa - da kandes det som om nagot var pa G men, men.

Federico Ferrara har ju skrivit en del tänkvärt tidigare men tycks nu ha valt sida.

Förut i dag tweetade han "Nattawut: The army has to call a ceasefire like they did on April 10. This is already more deadly."

Varpå jag frågade Frederico: "Why doesn't Nattawut call off demonstrations if he's concerned about peoples lives?"

Svaret jag fick var "By that standard, nobody should ever have fought against any military dictator. "

Och nu tweetar han: "KhiKwai @Saksith Interesting to see people surprised by the sudden realization that the country is governed by the military"

Synpunkter?

Hur stor roll har militären? Har man alltid haft samma roll och inflytande? Eller kan man gissa att det är 50-50 mellan parlament och militär?

Går det att beskriva förhållandet på något bra sätt?

Han har ju ratt i sak, forutsatt man valjer att definiera sittande regering som militardiktatur dvs. Da ar det "frihetskamp" att riskera manniskors liv. I annat fall ar det endast ren och skar idi*ti och terrorism...

Att miltaren egentligen ar de som styrt saval direkt som indirekt sedan kuppen ar val inget sarskillt chockerande pastaende eller?

Det här börjar bli mycket olustigt och jag trodde själv inte det skulle gå så här långt. På ett sätt har regeringen redan förlorat sin trovärdighet för all framtid när bilderna på soldater som skjuter skarpt mot demonstranter kablas ut i media. Det ser mera ut som Burma i omvärldens ögon trots den sympatiske Aphisit som galjonsfigur. Man har dock visat vad makten är värd i form av liv även internationellt sett.

Sanningen är ju den att i eftermälet så får man väldigt svårt att faktiskt förklara hur man tänkte. Var det värt allt blod och nedsvärtningen av den Thailändska nationen och för vad?

När soldaterna skjuter skarpt.. hade det då inte bara vart bättre att avgå och gå med på de där omvalet?

Troligvtis något man kallt räknat med från den röda ledningens sida för hade de inte velat ha ett blodbad som nu har det funnits många chanser att sluta i tid. Det jag bara inte förstår vad man egentligen förväntar sig att vinna på det hela. Inte kan det väl bara handla om det där förbannade valet av ny ÖB?

Har det hänt något som vi inte vet om som kommer att rita om hela kartan när det väl kommer ut? För att skriva det rätt ut, har kungen dött? Eller... är det bara en sandlåda där några få rika män flyttar pjäser i form av ovetande demonstranter och soldater för sin egen personliga rikedom och makts vinning?

Jag har haft många tankar och teorier tidigare men nu vet jag inte alls längre. Har hela tiden varit övertygad om att det inte skulle gå så här långt. Att regeringen skulle avgå, att militären skulle utföra en kupp eller egentligen vad som helst. Men något jag vet är att med dagens och nattens händelser är regeringen lika stora förlorare som de röda.

De röda är snart mer eller mindre marginaliserade, stödet minskar och fler börjar rent ut sagt hata dem. Nu tar de också effektivt med sig regeringen i fallet (se min andra mening).

Till vilken nytta har då hela detta spektaklet varit? Det finns ju ingen som vinner ändå i slutändan. Bara en hel nation förlorare.

Absolut! Eller så är det vad som behövs för demokratiutvecklingen i landet?

Kanske behöver folk lära sig respektera andras åsikter, och att andra har majoritet, innan man kan komma vidare med riktiga - och respekterade - demokratiska ordningsföljder.

Thailändare behöver kanske lära sig att tänka utanför sig själva och "for the common good"?

Urk vad jag hatar när jag låter stereotyp..

Att miltaren egentligen ar de som styrt saval direkt som indirekt sedan kuppen ar val inget sarskillt chockerande pastaende eller?

Inte chockerande.

Jag tror istället att de alltid styrt i någon form. Men jag tror inte heller att makten helt ligger i deras händer.

Det råder någon slags skum symbios mellan millitärt och demokratiskt styre som jag inte riktigt kan definiera.

Det här börjar bli mycket olustigt och jag trodde själv inte det skulle gå så här långt. På ett sätt har regeringen redan förlorat sin trovärdighet för all framtid när bilderna på soldater som skjuter skarpt mot demonstranter kablas ut i media. Det ser mera ut som Burma i omvärldens ögon trots den sympatiske Aphisit som galjonsfigur. Man har dock visat vad makten är värd i form av liv även internationellt sett.

Sanningen är ju den att i eftermälet så får man väldigt svårt att faktiskt förklara hur man tänkte. Var det värt allt blod och nedsvärtningen av den Thailändska nationen och för vad?

När soldaterna skjuter skarpt.. hade det då inte bara vart bättre att avgå och gå med på de där omvalet?

Troligvtis något man kallt räknat med från den röda ledningens sida för hade de inte velat ha ett blodbad som nu har det funnits många chanser att sluta i tid. Det jag bara inte förstår vad man egentligen förväntar sig att vinna på det hela. Inte kan det väl bara handla om det där förbannade valet av ny ÖB?

Har det hänt något som vi inte vet om som kommer att rita om hela kartan när det väl kommer ut? För att skriva det rätt ut, har kungen dött? Eller... är det bara en sandlåda där några få rika män flyttar pjäser i form av ovetande demonstranter och soldater för sin egen personliga rikedom och makts vinning?

Jag har haft många tankar och teorier tidigare men nu vet jag inte alls längre. Har hela tiden varit övertygad om att det inte skulle gå så här långt. Att regeringen skulle avgå, att militären skulle utföra en kupp eller egentligen vad som helst. Men något jag vet är att med dagens och nattens händelser är regeringen lika stora förlorare som de röda.

De röda är snart mer eller mindre marginaliserade, stödet minskar och fler börjar rent ut sagt hata dem. Nu tar de också effektivt med sig regeringen i fallet (se min andra mening).

Till vilken nytta har då hela detta spektaklet varit? Det finns ju ingen som vinner ändå i slutändan. Bara en hel nation förlorare.

Hej

Håller med om det du skrev och det var väldigt välformulerat och det finns mycket riktigt bara förlorare.

Men att det skulle sluta så här var inte helt oväntat, Apishit uppmanade ju Generalen till att använda våld mot demonstranterna redan tidigare och då var det

ju bara Generalens vägran att utföra detta som räddade situationen.

Så apishit hade nog bestämt sig ganska tidigt för att skriva in sig i Thailands historie böcker som den ansvarige för dessa människors död,

och hur många det blir till slut får vi nog vänta länge med att konstatera, kanske veckor, månader eller år.

Det är ju som bekant lätt att starta konflikter men inte alltid så lätt att avsluta dom.

Men i mina ögon är en människa som använder militären mot sina egna medborgare för att behålla sin makt stendöd politiskt och brännmärkt för livet.

Mvh Isan Lover

Hur sluga är generalerna?

Låter dom röda och PM måla in sig i varsit hörn för att sedan ta över med förklaring typ, "Det är bara vi som kan få ett fungerande Thailand"