Hämnd, och blodtörst hos maktgalna och trängda män är inget nytt i historien, och Abhisit kan snart sälla sig till alla andra höjdare och premiärministrar i Thailand som i konfliktens envishet har förlorat förståndet. Ingen kompromiss och inget nyval har han proklamerat. Militären ska istället städa upp och avlägsna protestanterna. Vad som helst får tydligen ske bara han själv för ögonblicket inte framstår som en vek och tandlös förlorare. Allt tal om att han bara avser nationens bästa och att han vill skydda bevarandet av kungahuset är i mina ögon rent propagandapladder. Det är istället personliga hänsynstaganden och sårade känslor som styr det allt mer vacklande intellektet hos karln.
Jag bodde i Bangkok i början av 1990-talet när General Suchinda som då var kuppledaren för The National Peace Keeping Council (NPKC) härjade. Då fanns det även en annan herre som heter Chamlong. Dessa herrar drog inte jämt och ingen av dem gav vika för att nå en kompromiss. Det slutade med att flera hundra av de tusentals människor som då fredligt demonstrerade sköts ihjäl på Suchindas order. Liken samlades sedan ihop på lastbilar och fördes bort för hemliga kremeringsplatser, samt för dumpning till havs.
Kungen tog allt för sent tag i situationen, och först efter massmorden hade ägt rum lyfte han på arslet. Att han hade politisk fingertoppskänsla – ha pyttsan!
Hans uppläxning av tupparna i TV ledde dock till att de gav vika och de gick sedan åt var sitt håll. Ingen fick naturligtvis något straff, och efterföljande faktaundersökningar hemligstämplades för att inte röra upp några onödiga känslor.
Nu verkar det dessvärre inte bli bättre än att Abhisit och hans koalitionsbröder också kommer att gå över lik för att inte framstå som tandlösa loosers.
Tänk va fort det kan gå i förändringen av en människas karaktär och slakten på hans internationella renommé som gentleman och politiker. Från att ganska nyligen ha varit en välartikulerad svärmorsdröm så tycker i alla fall jag att han glider allt närmare mot att bli en blodbestänkt ulv i fårakläder.
Bara för att jag inte gillar den där Abhisit och hans ledarstil,
så hyllar jag inte heller Dr Thaksin och hans ledarskap,
om nu någon på MPR trodde det.
Personligen tycker jag att det är tragiskt att inte rim och reson går hem hos folk som är uppväxta i samhällen där kritiskt
tänkande anses vara norm. Vad finns nämligen för anledning till att utmåla Abhisit som blodtörstig, annat än det enda faktum
- att han står i TV och säger att han inte ger efter för UDD? Är detta det enda skälet man har som grund till sin kritik?
Har Herr Nilsson lyssnat på PTV? Jag tror inte det. Han må ha försökt lyssna - men han kan garanterat inte ha förstått vad
de säger. Har Bossej och de andra lyssnat? Jag tror inte det. De må ha hört- men de kan omöjligen ha förstått.
Den retorik man använder, och de lögner och absurdheter man slänger ur sig, hade klassats som i det närmaste sinnessjuka
om de hade uttalats i Sverige. Och de hade inte fått en endaste röst, annat än hos synnerligen extrema och konstiga människor.
Människor betydligt extremare än Ny Demokrati och helt i klass med de värsta i Sverigedemokraterna.
Så hur kan man då undvika att kritisera dem som Svensk med thaifru? Eller ens andas att man tycker att det är konstigt att
Abhisit inte ger efter? Eller låter sig förföras av tankar kring blodtörst och maktgalenskap, istället för utifrån rim och reson ta
till sig faktiska förhållanden och kritiskt granska dem?
Jo, det kan bara finnas en enda anledning. Man förstår helt enkelt inte vad dessa människor säger.
Nu till en ENKEL sak som helt tyckts gått förbi Herr Nilsson i hans vilja att kritisera Abhisit.
Abhisit är inte ensam om att ta beslut.
Han har inte ensamt världsherravälde. Han är premiärminister och företräder både ett parti och en koalition.
Och han är inte Thaksin. Tror Herr Nilsson att Abhisit själv har förlorat förståndet och ändå dikterar alla villkor?
Naturligtvis inte. Han samtalar med folk i koalition och i sitt parti och man tar gemensamma beslut.
Därför är hela det första stycket förvånansvärt, undermåligt Herr Nilssons förmåga och måste ha varit ett uttryck för tillfällig koma.
Lite bättre blir det faktiskt, när Herr Nilsson sedan skriver att det både är Abhisit och hans koalitionsbröder som går över lik istället
för att framstå som loosers.
Men då undrar jag hur Herr Nilsson kan veta detta? Känner Herr Nilsson Abhisit och alla hans "koalitionsbröder" och kan göra en
bedömmning av deras personer utifrån detta?
Eller bygger Herr Nilssons uppfattning bara på subjektiv skit, istället för på fakta, rationellt tänkande, förståelse och rim och reson?
Varför påstår bara Herr Nilsson att det är Abhisit & Co som går över lik?
När han lika gärna kunde skrivit att alla, inklusiver UDDs ledare, verkar gå över lik för sin sak?
Såg föressten just hur man stog och reciterade Che Guevaras ord på UDDs scen.
Man pratade om folket och folkets resning. Att UDDs färg var "folkets" färg. Etc etc.
Otroligt stark retorik, och otroligt farlig.
De (UDD) pratar om splittring, hat och våld.
Regeringen (via Abhisit) talar om allas vilja, hantering av problem och manar till lugn.
Och så sitter det folk i Sverige och kritiserar Abhisit med ord som blodtörst, maktgalenskap,
förlorat förstånd och kompromisslöshet. Utan att nämna UDD med ett enda ord.
Herr Nilsson fick ett minus av mig. Naturligtvis.
