När en man eller en kvinna väljer en partner att leva med så är ju utseendet oftast viktigt... men långt ifrån allt.
Träffar man en människa som är rolig/humoristisk och som hela tiden gör en glad och full av skratt så väljer man hellre den människan före en något vackrare men trist typ. Man väljer också hellre en arbetsam partner före en lat, en charmig före en ocharmig, en kunnig istället för en okunnig, en snäll före en elak, en utbildad före en analfabet, en rik före en fattig, en ung före en gammal, en kåt framför en frigid osv. Det är alltså kombinationen av egenskaper som avgör och aldrig en enda egenskap.
Olika människor lägger naturligtvis olika vikt vid olika egenskaper i sitt partnerval, men generellt kan man nog säga att män nästan alltid lägger större vikt vid utseende och ungdom än vad kvinnor gör.
Kvinnor lägger nog generellt större vikt vid andra egenskaper även om utseende naturligtvis smäller högt även för dem. Det är bara att titta på hur parbildningen i samhället ser ut för att konfirmera detta faktum. T ex så gifter sig kvinnor nästan aldrig med män som är mindre framgångsrika än dem själva, väldigt sällan med yngre män än dem själva och i princip aldrig med män som återfinns i en lägre socialgrupp än dem själva. Dvs sånt som män snarare gör uteslutande.
Skillnaden har nog en del med samhällsmoralen i allmänhet att göra men mycket med genernas stora omedvetna påverkan på oss. För anledningen till att vi överhuvudtaget söker partners och sex är ju i grunden artens och de egna genernas överlevnad och eftersom kvinnor som bekant bara är fertil i runt 25 år och män mer än dubbelt så länge så har kvinnors och mäns partnervalskriterier differentierats över tid.
En kvinna kan ju max prestera runt 12-13 barn i sitt liv medan män väl egentligen kan avla flera hundra om optimala förutsättningar råder.
Dock har nog överlevnadsprocenten på sin egen avkomma genom historien varit lägre om kvinnan haft 12-13 barn med 12-13 olika fädrar till skillnad om hon bara haft dem med en enda. Och därför är nog kvinnor aningen mer monogam än oss män.
För män har troligen det effektivaste sättet att sprida sina gener varit att ha en fast hustru som får sina 12-13 barn, eller om hon dör vid någon barnfödsel skaffa en ny yngre hustru som kan ta vid med barnafödandet inom den beskyddande familjen samtidigt som man frekvent sprider sin "vildsäd" omkring sig.
Gustav Vasa hade t ex, förutom sina barn inom familjen, Erik, Johan, Katarina, Cecilia, Magnus, Anna, Sofia, Elisabeth och Karl ungefär 200 oäkta barn till på bygden. Något som gjort att hans gener finns i ungefär 4% av Sveriges nutida befolkning.