Det var mycket bita ihop bland alternativen ser jag, något man kanske skulle ha gjort vid varje tillfälle den tidigare diskussionen om giftermål kom upp?
Som jag ser det, så har allt för många allt för bråttom att ta ett så avgörande beslut som jag anser giftermål vara, särskilt med någon från en annan och för oss väldigt annorlunda kultur.
Varför så bråttom? Skynda långsamt är ett uttryck som är passande, likaså att tänka efter före.
Ska man nu alls gifta sig så är väl det minsta kravet att man gör det med någon man känner? Någon man verkligen känner och litar på i vått och i torrt.
Man kan nog aldrig lära känna en annan människa fullt ut men man kan i vilket fall anstränga sig till det yttersta.
I bästa fall dyker det under tiden upp fler och fler saker man kan tycka om men det kan också dyka upp saker och beteenden som man har svårare för.
Det är enligt mig mycket bättre att sådant kommer fram innan man målat in sig i ett hörn och vankelmodigt väger för och nackdelar mot varandra och försöker rättfärdiga sina beslut med någon krystad efterhandskonstruktion.
Att stanna kvar i ett destruktivt förhållande är inte något som gagnar någon av parterna, man får ta en rejäl tugga av det sura äpplet och svälja stoltheten eller vad det än kan vara som bromsar. Har man inte ekonomi för att bo kvar i det efteråt allt för stora eller dyra huset så finns det mäklare som livnär sig på att sälja fastigheter. De finns att finna på en gul sida nära dig. Man får anpassa livet efter hur det i realiteten ser ut. Det tar i värsta fall ett tag att komma på kant med tillvaron igen men samtidigt så mår man betydligt bättre och det gör man ganska snabbt om man inte har fallenhet för självömkan för då får man se till att illa kvickt göra sig av även med den lasten.
Visst kan det förekomma påtryckningar både från dam och släkt till densamma efter en tid tillsammans men till syvende och sist så är det ett personligt val man gör och det bör vara baserat på rationella avväganden och inte emotionella sådana. Den inledande förälskelsen har en viss förmåga att avta med tiden och det som då finns kvar är grunden som man gemensamt skall stå på och är den tillräckligt stadig så kan man gå vidare till nästa steg och då ligger både giftermål och eventuellt barnavlande nära till hands.
Barnavlandet är en annan sak som det allt för oftast hastas med. Kanske är det slarv med intagandet av olika medikamenter eller bruk av latexprodukter vid några tillfällen som sedan resulterar i ett positivt graviditetstest, något som kan ta båda eller åtminstone den ena av parterna på sängkanten och som också kan vara en anledning till att påskynda vägen till närmsta amphur för att legitimera förhållandet?
Skynda långsamt gäller även i det fallet anser jag, kanske än mer då det kan ha en stor inverkan på tredje part, dvs bebisen som inte gavs tillfälle att påverka sin situation utan som istället kan få växa upp med någon som inte har den tid och kraft det tar och som man bör ha och ge samtliga barn under deras uppväxt.
Man kan under tiden man utforskar varandras inre egenskaper passa på att öva på och utforska konsten att avla, det är något de flesta brukar uppleva som något positivt och hänger sig åt med liv och lust. Tiden strax efteråt kan med fördel användas till att prata med varandra för att lära känna varandra ytterligare lite bättre. Tänk på att omdömet just då kan vara lite grumligare än vid andra tillfällen och det är antagligen inte den bästa tiden för att ta några som helst beslut.
Så att tänka efter före och att skynda långsamt kan vara något som ger förhållandet en större möjlighet att bli både lyckligt och långvarigt.
Antagligen är de uttrycken myntade av någon som lärt sig av erfarenhet och det är en egenskap som det tar tid att skaffa.
Ibland gör det ont under tiden men efteråt är man förhoppningsvis något klokare.
Vilket ju inte är någon som helst garanti för att inte göra om liknande misstag igen.
Mvh Welder
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
