Och kanske lite symptomatiskt för hur inspirationen flödar när man mår bra i en avslappnad och skön miljö.
Säkert! Det är ju en fantastisk förmån att få längta hem för det innebär ju att man haft möjlighet att byta ut vardagen för en stund.
Och kanske lite symptomatiskt för hur inspirationen flödar när man mår bra i en avslappnad och skön miljö.
Säkert! Det är ju en fantastisk förmån att få längta hem för det innebär ju att man haft möjlighet att byta ut vardagen för en stund.
Säkert! Det är ju en fantastisk förmån att få längta hem för det innebär ju att man haft möjlighet att byta ut vardagen för en stund.
I din ålder tycker jag det är ett friskhetstecken att inte fastna i samma rekreationsmål och mönster, när det finns så många möjligheter till upplevelser här i världen, men på ålderns höst kan man bli mätt på upplevelser också och bara vilja ha det bra sådär i största allmänhet.
Min gula feber inföll vintern -96/97 vid en månadslång premiärresa som singel och resande allena med ryggsäck. Sydostasien blev en riktig käftsmäll i positiv bemärkelse och jag charmades främst av alla nya möten med människor från hela världen, den tropiska naturen, klimatet, de vänliga thailändarna och de vackra kvinnorna. Efter bara 3 månader hemma så var jag på väg igen, denna gång till Bali för en två månaders vistelse själv. En resa som bara ökade reslusten. Innan året var till ända så hade jag ännu en månadslång resa till Thailand att lägga till handlingarna.
Efter detta första res-intensiva premiärår följde några år av täta singelresor till sydostasien då jag oftast tillbringade 2,5 vintermånader och 1,5 försommarmånad borta varje år. På det sjätte resåret, när jag i min gula febern-iver även lärt mig tala thailändska, så träffade jag min blivande fru och hon flyttade så småningom till Sverige. Resandet fortsatte dock och vi tillbringade i snitt 4 månader per år i Thailand åren som kom. 2006 föddes vår son och 2009 vår dotter och vårt resandet ändrade lite karaktär. Vi tillbringade fortfarande mellan 3-6 månader per år i Thailand men pga småbarnen så blev det inte lika lätt att flacka runt landet lika mycket som vi gjort tidigare och resandet blev praktiskt mycket mer omständigt. Jag som aldrig längtat hem till Sverige när jag var på resa började plötsligt tycka att det var så himla skönt att komma hem där allt praktiskt med barn är så mycket enklare. Förra året var första året av de senaste 15 som vi bara var i Thailand en enda månad och i år har vi bestämt att vi inte åker alls.
Känns förjävla skönt att bara stanna kvar hemma i Sverige. där jag märkligt nog trivs bättre än innan jag började resa. Gula febern är botad.
Jag på premiäresan då gula febern slog till med full kraft just på Koh Phi Phi där jag trivdes ofantligt bra pga den otroligt vackra naturen, avsaknaden av bilar samt att man kunde gå barfota med shorts och bar överkropp hela dagarna. Livet var precis så laid back och skönt som jag önskade.



Med detta inte sagt att ressuget inte kommer att återvända när barnen blir lite större. det gör det säkert. Jag trivs förjävla bra i Thailand och med thailändarna och längtar faktiskt mycket efter att få umgås med thaisläkten på plats i Surin. Men just nu trivs jag ofantligt bra i Sverige och reslusten är lika med noll. Efter 15 års intensiva resor och med två småbarn att ta hand om är reslusten i alla fall tillfälligt borta. Och det gäller alla resor, inte bara Thailand.
I din ålder tycker jag det är ett friskhetstecken att inte fastna i samma rekreationsmål och mönster, när det finns så många möjligheter till upplevelser här i världen, men på ålderns höst kan man bli mätt på upplevelser också och bara vilja ha det bra sådär i största allmänhet.
Absolut rätt!
Det är en sällsynt lyx att ha många goda minnen med sig på "ålderns höst" när orken och motivationen inte längre säger "upp upp och iväg" vareviga dag!
Mitt absoluta Zenit blev ganska sent i livet, vid nära 60 års ålder företog jag en jordenruntresa alldeles på egen hand, detta är ju inte så där jättelänge sedan, men i dag är jag glad att slippa fara runt i flygplan, bussar, bilar o båtar utan just sitta vid datorn, kolla lite bilder och minnas när jag känner för det.
Detsamma med livet innan Thailand, visst finns det vemodighet och lite ågren ibland men i det stora hela är man nog förhållandevis lycklig lottad som funnit ett nytt liv, ny familj och fått tillbaka barnasinnet vid mogen ålder. Är nog inte många av PRO-gubbarna hemma i svedala som fixa bajsblöjor och mjölkersättning på dagen och om dom vill går o tar en bira kl11 på kvällen och kan skåda lite skön fägring som gör allt för att man ska trivas.

Juste mustach Kim... Såg man ut så då??
Juste mustach Kim... Såg man ut så då??
Lech Wałęsa stuk på Kim.
Kanske en av hans största inspiratörer?
Tja..
Har aldrig riktigt haft någon gula feber..
Drabbades av backpackerfeber vid 24 års ålder som tog mej på en 13 år lång resa genom alla kontinenter där varje resa följdes av en hemresa för att tjäna pengar till nästa resa...
Och Thailand var aldrig någon favorit bland resemål, inte ens topp 5 i sydostasien.. ![]()
Men 98 träffade jag Gumman med stort G och en massa Thailandsresor på rad blev det .. ![]()
Sedan flyttade vi ihop i Sverige 2001 och fortfarande många Thailandsresor första åren ... men det minskade undan för undan och andra resor prioriterades från båda ...
Någon gång vid 2005 kom vi till en för mig perfekt balans i resandet med 3 veckor i Thailand på vintern och 3 veckor i Europa och Sverige på sommaren och någon weekend i Europa på vår och höst...
Men sen kom dottern 2007 och sonen 2011 och nu blir det mycket Thailand igen för att låta dom få del av den Thailändska kulturen.
Få se när balansen återkommer... ![]()
Med vänlig hälsning,
Tycks vara rätt många Thairävar som känner som jag eller åt det hållet i alla fall(kollat karmeringar).
Mycket trevligt dock att läsa att t.e.x. Jive och Baa trivs mycket bra och har hittat det sättet de vill leva på nu när de är lite äldre, bara att gratta!
Jag vill också känna så i den åldern, och det naturliga skulle ju vara att göra detta i Thailand med tanke på frugan och barnens naturliga knytning till landet.
För några år sedan var jag också säker på att så skulle det bli, men som tydligt framgått i min trådstart så är jag numera betydligt mer tveksam.
Ser rätt många andra varma och trevliga länder som skulle kunna bli ett hem i framtiden, om inte på heltid så kanske på halvtid.
Spanien, Frankrike ja hela södra Europa, lär ju inte bli direkt dyrare att bo där inom överskådlig framtid med tanke på ekonomierna.
Australien och en massa andra Asiatiska länder, Thailand ligger självklart närmast tillhands, men om mina och min Frus känslor går i nuvarande riktning så förblir nog Thailand det landet dit vi kommer för att hälsa på släkt och vänner.
Och någon annat ställe det vi kallar för hemma, men vad vet man om framtiden.inte ett skit...
Ja, man kan fråga sig varför den gula febern avtar.
Den enda teori jag kan tillföra är att alla kan nog bli drabbade, men bara en del har den personlighet (eller vad man ska kalla det) som krävs för att man ska trivas permanent i Thailand. Jag har den inte, och tror inte att det har så mycket med åldern att göra.
Jag har förvisso både tid och pengar att bo permanent i Thailand, men vill inte. Det är inte utan att jag får lite dåligt samvete när jag läser inlägg här om hur man längtar till den dag man äntligen kan flytta till Thailand.
Herr Chang har talat.
...
Mycket trevligt dock att läsa att t.e.x. Jive och Baa trivs mycket bra och har hittat det sättet de vill leva på nu när de är lite äldre ...
..
Spanien, Frankrike ja hela södra Europa, lär ju inte bli direkt dyrare att bo där inom överskådlig framtid med tanke på ekonomierna.
Australien och en massa andra Asiatiska länder, Thailand ligger självklart närmast tillhands, .
Australien skulle jag absolut kunna tänka mig att leva deltid som pensionär.
Finns förvånansvärt lite info om Aus som pensionärsställle ..
En stor fördel dock borde vara att svenskar avnjuter fri sjukvård och att visumen är på 6 månader .

Ja, man kan fråga sig varför den gula febern avtar.
Den enda teori jag kan tillföra är att alla kan nog bli drabbade, men bara en del har den personlighet (eller vad man ska kalla det) som krävs för att man ska trivas permanent i Thailand. Jag har den inte, och tror inte att det har så mycket med åldern att göra.
Jag har förvisso både tid och pengar att bo permanent i Thailand, men vill inte. Det är inte utan att jag får lite dåligt samvete när jag läser inlägg här om hur man längtar till den dag man äntligen kan flytta till Thailand.
Herr Chang har talat.
Ok ok. Changen, men hur ser dina planer för framtiden ut? E Thailand och thaitjejjer ett avslutat kapitel?
Juste mustach Kim... Såg man ut så då??
Lech Wałęsa stuk på Kim.
Kanske en av hans största inspiratörer?
Var den så tydlig att den märktes på bilden? Tyckte själv det såg ut som lite fjun och inte något Lech Walesastuk alls. ![]()
Nåja, har provat både mustach och bockskägg men för det mesta varit utan ansiktsbehåring. Här några scannade gamla bilder till på mig från mitt tidigare favvoställe Koh Phi Phi som bevisar detta. Men då några år efter premiärresan med musch.
Glasögon fick jag bära ett tag efter en ögonskada jag ådrog mig i Thailand vid millenieskiftet så bilderna jag har dessa på är nog från ca 2001, tror jag.







Fast det var inte bara Phi Phi som gällde på den tiden förstås, här ett kort från Soi Bangla dit jag också drog de släktingar hemifrån som tillfälligt kom på charter till Phuket. Kvällstid i Patong gällde självfallet inte shorts och bar överkropp utan byxa och tröja. Fast jag trivdes bättre på de små öarna där den lättare klädseln var helt ok. Nu, 10 år senare har jag dock blivit så fet att jag helst inte går med bar överkropp alls. någonstans. ![]()


haha ang. bar överkropp eller inte så delar vi erfarenhet...
Men... Kim du måste ju besitta ett ofantligt arkiv men bilder från när det begav sej, skulle du inte snälla kunna???
haha ang. bar överkropp eller inte så delar vi erfarenhet...
Men... Kim du måste ju besitta ett ofantligt arkiv men bilder från när det begav sej, skulle du inte snälla kunna???
Ja! Och dessutom i Nightlife tråden.
Ja, man kan fråga sig varför den gula febern avtar.
Den enda teori jag kan tillföra är att alla kan nog bli drabbade, men bara en del har den personlighet (eller vad man ska kalla det) som krävs för att man ska trivas permanent i Thailand. Jag har den inte, och tror inte att det har så mycket med åldern att göra.
Jag har förvisso både tid och pengar att bo permanent i Thailand, men vill inte. Det är inte utan att jag får lite dåligt samvete när jag läser inlägg här om hur man längtar till den dag man äntligen kan flytta till Thailand.
Herr Chang har talat.
Håller med permanent NÄSH svenska sommaren för skön i allafall just nu?![]()
Ha det Chang!
Logga in för att svara.