Varför vill alla thailändare vara egenföretagare?

22 minutes ago, apknug said:

Japp det har jag och hela svenska befolkningen. Min kommentar var avsedd att belysa den markanta skillnaden om varför thailändare, till viss del, inte har den aversioner mot företagande. Det är kulturellt!

 

Fast o andra sidan var det du som först hänvisade till svensk politik.

 

Skickat från min VTR-L29 via Tapatalk

 

 

 

Då växte du nog upp i en helt annan generation än vad jag gjorde. Farsan var småföretagare och jag upplevde aldrig någon aversion, men kanske var jag för upptagen med att plugga för att slippa en bitter ålderdom.

För att återgå till trådstarten så menar du alltså att huvudanledningen till att thailändare i många fall ger upp en karriär, är att de inte blev itutade att det var fult med egenföretagande? Är det alltså en revolt mot 70-talets svenska socialdemokrater som får unga thailändare med universitetsutbildning att hellre sälja kopierade jeans än att kämpa på i en juristfirma? Det vore ju ett socialantropologisk genombrott med internationell genomslagskraft och jag antar att vi ska vara stolta att du delger oss här först. 

Japp, det var jag som först hänvisade till svensk politik; det du syftade på var givetvis bulgarisk politik med austro-hungariska inslag.

1 timme sedan, skrev Tommy:

En snabb första fundering: Kan det vara gamla farmar-gener, man odlar och säljer så att man klarar sej och slipper ha en chef som talar om vad som skall göras hela jävla tiden?

Resten av tiden kan man ta det lungt, även om man inte blir rik på kuppen så har man det Sanook (kul).

 

Där vårt hem i Bkk ligger har säkert 75% av de boende sitt "Bolag" på Gatuplanet av ett 3-vånings Townhouse, som restaurang, frisörsalong, dryckesförsäljning, TV/datareparatör, hundbarberare, minilivs, mekanisk verkstad (de var mina favoriter fick höra att de skall flytta, till ett nybyggt hem, med verkstaden på samma tomt som det nya huset), Tandläkare, Apotek, 7-ELEVEn eller Family Mart.

 

Sen finns ju alla dessa små matvagnar och på kvällen 17:00 varje kväll öppnade den lokala marknaden, när busstationen stängde svärmade de in och tog över, där såldes nästan all man kan önska, från Pirat DVD, 2nd-hand kläder, nya kläder, kinaverktyg till en massa olika mat...

 

Grannen till vänster om oss hade en liten glassfabrik och sålde på kvällsmarknaden, hon hade fött upp 3 döttrar på de inkomsterna och alla fick en hyfsad skola, upp till Universitet...

Grannen till höger var "Dog barber" och pysslade med svartlotteri han hade gott ställt men fick besök av en MC polis 2 gånger i månaden som hämtade Försäkringspengar , han har ett par klassiska VW, typ1, typ2 och typ3, alla i gott skick...

 

Hur fasen kan de leva på så simpla verksamheter, och till och med ha råd med egen bil samt semesterresor???

 

Svaret är att småföretagare slipper betala skatt, under en viss omsättning, tror det var 2 miljoner om året (är osäker, om nån vet så upplys mej!).

Och förstås en "Leva för dagen mentalitet" om nån i familjen blir svårt sjuk, cancer tex, så blir det mycket tufft...

 

 

MVH

Frågade frugan och hon säger SME skattar beroende på vinst. 0-300k klarar sig utan skatt, 300k-3M ger 15% skatt.

Verkar myglas ganska bra bland många mindre företag, köp av kvitton, mycket svartjobbande och sånt som inte redovisas etc.

Att så många thai är entreprenörer och öppnar eget är nog främst av de orsaker som redan nämnts. Gissningsvis ger det även oanade möjligheter till att skriva upp sin egen inkomst/status utan att någon kan bevisa motsatsen. Illusion kan vara hårdvaluta i många fall.

Här i Moo baan The Centro finns det nog inte många som, enligt egen berättelse iaf, inte tjänar pengar som fan. T.o.m. thaisnubben som bor i minsta kåken och har minsta/äldsta bilen drar ju lätt in 1.5 mille/mån enligt hans svärmor. Finns gott om dom här som blåljuger om sina döttrar eller svärsöner, alla är sanslöst framgångsrika. Jag förstår att snacket ofta är för att kunna placera varandra i hierarki och det verkar reta en del att frugan aldrig nämner sin/min inkomst. Då blir det ju lite svårare att veta hur vänliga en del ska vara när man/vi möts samt lättare för oss att se vem som är vänlig på riktigt. "Han tjänar inget vidare" svarade dock frugan ärligt när de i hembyn frågade om min lön efter bröllopet 

/ SatanG

Själv finner jag det inte alls märkligt att många thailändare gärna vill driva sitt eget lilla företag, det vill nog många svenskar också. Det har väl för all del blivit betydligt enklare på senare år att göra det i Sverige, men det finns ändå många regler och förordningar som försvårar för den som inte är benägen att hålla reda på sådant. Det verkar onekligen lättare att göra det i Thailand.

Jag vill nog hävda att för de flesta känns det naturligt att ta hand om sig själv och inte behöva vara beroende av att någon annan tar hand om en i form av anställning och annat. Även om det kanske inte ger samma ekonomiska utbyte så ligger det en viss tillfredställelse i att bestämma själv över sitt liv. För egen del kan jag säga att det bästa jag någonsin gjort var att 1992 säga upp mig som anställd datakonsult och istället driva mitt eget företag utan någon annan inblandad.

Herr Chang har talat.

2 timmar sedan, skrev Atom:

Då växte du nog upp i en helt annan generation än vad jag gjorde. Farsan var småföretagare och jag upplevde aldrig någon aversion, men kanske var jag för upptagen med att plugga för att slippa en bitter ålderdom.

 

För att återgå till trådstarten så menar du alltså att huvudanledningen till att thailändare i många fall ger upp en karriär, är att de inte blev itutade att det var fult med egenföretagande? Är det alltså en revolt mot 70-talets svenska socialdemokrater som får unga thailändare med universitetsutbildning att hellre sälja kopierade jeans än att kämpa på i en juristfirma? Det vore ju ett socialantropologisk genombrott med internationell genomslagskraft och jag antar att vi ska vara stolta att du delger oss här först. 

 

Japp, det var jag som först hänvisade till svensk politik; det du syftade på var givetvis bulgarisk politik med austro-hungariska inslag.

Jag glömmer aldrig Maitans berättelse om sin dåvarande fru.

Hon menade på fullaste allvar att om dom sålde en öl för 60 Bath, så var det 60 Bath vinst. Å det gick inte att förklara för henne att anskaffning, transport och återinköp ingick i mattematiken.. Suck. Han hade det inte alltför lätt.

Orkade inte läsa igenom alla svar utan jag gissar på status som det mesta hänger på.

Frugan har tjatat om hus länge nu och jag har stretat emot och till slut kröp det fram.

"Alla andra har hus,jag har aldrig ägt ett hus"

Problemet är att vi kan inte bo billigare än vad vi gör nu om vi inte vill flytta ut på landet.

Tveksam om det blir billigare för det eftersom vi är tvungna att ha två bilar.

Så jag har sagt nej och kommer fortsätta säga nej.

2 timmar sedan, skrev Odin:

Jag glömmer aldrig Maitans berättelse om sin dåvarande fru.

Hon menade på fullaste allvar att om dom sålde en öl för 60 Bath, så var det 60 Bath vinst. Å det gick inte att förklara för henne att anskaffning, transport och återinköp ingick i mattematiken.. Suck. Han hade det inte alltför lätt.

Klart hon hade rätt, Maitan betalade anskaffning, transport, återinköp, samt Maitan drack upp en del, avdragsgillt.

Jag ansluter till de tidigare talarna.

Thai verkar inte att kunna skilja på omsättning och vinst!

På samma sätt verkar de ha svårt att skilja på ränta och amortering!

Vem har inte hört hur en restaurang eller liknande drar in enorma vinster, samtidigt som den alltid verkar vara tom på gäster när man passerar!

Med Vänlig Hälsning.

Luttrad.

2 timmar sedan, skrev Lappen:

Orkade inte läsa igenom alla svar utan jag gissar på status som det mesta hänger på.

Frugan har tjatat om hus länge nu och jag har stretat emot och till slut kröp det fram.

"Alla andra har hus,jag har aldrig ägt ett hus"

Problemet är att vi kan inte bo billigare än vad vi gör nu om vi inte vill flytta ut på landet.

Tveksam om det blir billigare för det eftersom vi är tvungna att ha två bilar.

Så jag har sagt nej och kommer fortsätta säga nej.

Jag tror inte det hänger på status i första hand... jag tror snarare att det är en allmänt stark mänsklig drift att vilja ha ett eget boende. Ett eget revir om man så vill. Ett utrymme som man har total egen kontroll över. Utan tvivel är denna drift nedärvd ända sedan stenåldern.

Att hyra in sig hos någon är i grund och botten otillfredsställande, även om många får nöja sig med det. Det är väl inget fel att önska sig ett helt eget boende? Att det medför en viss status att ha det är väl snarare bara en trevlig bieffekt, ingen huvudorsak till önskan?

Vad beträffar nedärvt beteende kommer jag osökt att tänka på thailändares uppenbart starka lojalitet mot sin närmaste familj, något som förundrar många västerlänningar. För mig är det inte alls konstigt, för den som studerat lite genetik är det ju självklart att Moder Natur favoriserar de som håller ihop familjevis. Det är de generna som förs vidare... blod är tjockare än vatten.

Herr Chang har talat.

Det går ju att leva på en ganska liten peng i Thailand och att starta många av dessa små företag kräver inte en så stor investering. Tror att det bidrar till att många vill vara sina egna. Precis som många andra skriver så tror jag också många vill undvika att ha en boss som styr och ställer.

Har diskuterat med frugan om hon vill starta något här i Sverige, men som tur är så förstår hon också att det inte är så lätt och att man faktiskt kan förlora sina investerade slantar. Det vi pratat om är någon liten restaurang, då hon är tycker det är kul och är en jävel på laga god mat. Vore ju lite lättare om man bara fick ställa ut en vagn i gathörnet och ställa upp några plastbord och stolar.

Jag är sen elva år egenföretagare. Jag är som en Manpowernisse och har flera uppdragsgivare som rycker i mig. Jag kan bara tala för mig själv och kanske inte är jämförbar med thailändare.
De första åren var lite oroliga då jag som många andra litat på anställningars trygghet. Men jag kom ganska fort in i ett stim och har sen dess fått tacka nej till många uppdrag.
Jag är 53 år och numera jobbar jag bara så mycket jag behöver. Jag gör 40h/vecka och någon lördag då och då om det är rätt pengar.
Jämförelsen med Thailand kan väl vara att det är skönt att vara sin egen boss. Behöver jag vara ledig så är jag ledig, inga fem veckor per år eller komma med mössan i hand och be för att på en nåder få en timme ledigt. Jag har små utgifter och kan unna mig att vara i Thailand nästan hela vintern. Målet är att slimma utgifterna så mycket att jag kan vara sex månader vardera.


Skickat från min SM-A320FL via Tapatalk

11 timmar sedan, skrev Atom:

Då växte du nog upp i en helt annan generation än vad jag gjorde. Farsan var småföretagare och jag upplevde aldrig någon aversion, men kanske var jag för upptagen med att plugga för att slippa en bitter ålderdom.

 

För att återgå till trådstarten så menar du alltså att huvudanledningen till att thailändare i många fall ger upp en karriär, är att de inte blev itutade att det var fult med egenföretagande? Är det alltså en revolt mot 70-talets svenska socialdemokrater som får unga thailändare med universitetsutbildning att hellre sälja kopierade jeans än att kämpa på i en juristfirma? Det vore ju ett socialantropologisk genombrott med internationell genomslagskraft och jag antar att vi ska vara stolta att du delger oss här först. 

 

Japp, det var jag som först hänvisade till svensk politik; det du syftade på var givetvis bulgarisk politik med austro-hungariska inslag.

Visst klagar småföretagare i Sverige något kopiöst. Skatter, bestämmelser, regleringar, enketer, undersökningar, byråkrati...... Med rätta. Alla som ger sig in i den svenska företagsvärlden är medvetna om detta. (kanske inte thailändare i Sverige) Men det var inte det jag skulle säga. 

I Thailand är det som många tidigare redan sagt status, slippa boss, frihet att bestämma själv, etc. Många av de som öppnar eget i Thailand får nog se att arbetstiden ökar. Frugans syster har ett matstånd utanför huset. Det dräller av liknande, är någon 5 baht dyrare säljer de inte. Thailändarna härikring är prismedvetna, utom när det gäller fest, od. Då gäller det att bräcka andra. Hon kliver upp kl 5 och drar iväg till marknaden sedan kommer hon hem och vilar en stund innan öppnar och har öppet till klockan 8 på kvällen. Någon större vinst blir det inte. Hon har skulder överallt, mestadels för att hon har spelat bort massor. Igår stängde alla mathak inom åtminstonne en km. Templet tog in noviser. Efter samma sträcka jobbade alla bilverkstäder (4st).  Här tror jag att vi har en annan anledning till att ha eget. 

Enligt många som har anställda är det omöjligt att veta om folk kommer på jobbet eller inte. I Sverige sjuckanmäler vi oss. En del om vi är sjuka eller inte. Thailändarna klagar på att de inte vet om folk kommer till jobbet eller inte. De bara får ett plötsligt infall att imorgon ska jag göra något och går inte på jobbet. Eller också har det vetat i flera månader att den här dagen ska jag vara ledig, men säger ingenting om detta till chefen. Kommer ihåg frugans bror när han hade byggfirma. De åkte kl 7 härifrån till bygget. Bilen full med grejor och folk hela flaket. Var inte många dagar de kom iväg kl 7. Oftast någongång 7.30 - 8 då hade han ringt runt till grannar och bekanta till jobbarna för att höra varför de var sena. Av någon anledning hade de anställda ingen ström i batteriet på sin mobil eller något annat bekymmer med dom, när han ringde. Ofta skulle den anställde följa med någon annan och göra något.

Naturligtvis så frågar jag varför han inte kickar dom och tar in någon annan. Då har jag inte många arbetare säger han. Naturligtvis kan detta hänföras till frihet att göra som du vill. Mycket av denna frihet verkar ändå kunna ses tillhöra en del thailändares oförmåga att planera och tala om för cheferna att de behöver vara lediga en viss dag. Är det någon familjefest eller fest i byn kan många från ett visst område vara borta. Företaget har då kanske svårt att planera en vettig verksamhet för de övriga. På ett större bygge kanske ett helt arbetslag från en viss by är borta pga fest. Ofta pratas det om det så att många vet att idag kommer de inte då det är fest i byn för att någon dött.

Oftast inte cheferna, varför. Är det den thailändska manegementstilen som ställer till det? 

47 minuter sedan, skrev Wangthong:

Visst klagar småföretagare i Sverige något kopiöst. Skatter, bestämmelser, regleringar, enketer, undersökningar, byråkrati...... Med rätta. Alla som ger sig in i den svenska företagsvärlden är medvetna om detta. (kanske inte thailändare i Sverige) Men det var inte det jag skulle säga. 

 

I Thailand är det som många tidigare redan sagt status, slippa boss, frihet att bestämma själv, etc. Många av de som öppnar eget i Thailand får nog se att arbetstiden ökar. Frugans syster har ett matstånd utanför huset. Det dräller av liknande, är någon 5 baht dyrare säljer de inte. Thailändarna härikring är prismedvetna, utom när det gäller fest, od. Då gäller det att bräcka andra. Hon kliver upp kl 5 och drar iväg till marknaden sedan kommer hon hem och vilar en stund innan öppnar och har öppet till klockan 8 på kvällen. Någon större vinst blir det inte. Hon har skulder överallt, mestadels för att hon har spelat bort massor. Igår stängde alla mathak inom åtminstonne en km. Templet tog in noviser. Efter samma sträcka jobbade alla bilverkstäder (4st).  Här tror jag att vi har en annan anledning till att ha eget. 

 

Enligt många som har anställda är det omöjligt att veta om folk kommer på jobbet eller inte. I Sverige sjuckanmäler vi oss. En del om vi är sjuka eller inte. Thailändarna klagar på att de inte vet om folk kommer till jobbet eller inte. De bara får ett plötsligt infall att imorgon ska jag göra något och går inte på jobbet. Eller också har det vetat i flera månader att den här dagen ska jag vara ledig, men säger ingenting om detta till chefen. Kommer ihåg frugans bror när han hade byggfirma. De åkte kl 7 härifrån till bygget. Bilen full med grejor och folk hela flaket. Var inte många dagar de kom iväg kl 7. Oftast någongång 7.30 - 8 då hade han ringt runt till grannar och bekanta till jobbarna för att höra varför de var sena. Av någon anledning hade de anställda ingen ström i batteriet på sin mobil eller något annat bekymmer med dom, när han ringde. Ofta skulle den anställde följa med någon annan och göra något.

 

Naturligtvis så frågar jag varför han inte kickar dom och tar in någon annan. Då har jag inte många arbetare säger han. Naturligtvis kan detta hänföras till frihet att göra som du vill. Mycket av denna frihet verkar ändå kunna ses tillhöra en del thailändares oförmåga att planera och tala om för cheferna att de behöver vara lediga en viss dag. Är det någon familjefest eller fest i byn kan många från ett visst område vara borta. Företaget har då kanske svårt att planera en vettig verksamhet för de övriga. På ett större bygge kanske ett helt arbetslag från en viss by är borta pga fest. Ofta pratas det om det så att många vet att idag kommer de inte då det är fest i byn för att någon dött.

 

Oftast inte cheferna, varför. Är det den thailändska manegementstilen som ställer till det? 

 

 

 

 

Håller med fullständigt men tror att detta bekymmer uppstår oftare bland lägre utbildade.

Som arbetsgivare är det omöjligt att veta om någon är borta eller inte, det går inte räkna med att alla kommer dagen efter löning t.ex.

Nej jag är övertygad om att det inte främst är managementstilen utan beror mer på vanor, inställning och säkert mycket annat. Ofta har de utan utbildning en mer "mai pen rai" inställning och det går alltid att låna lite pengar av någon granne/släkting tills man fått ett nytt skitjobb om en arbetsgivare inte låtsas som att det regnar när de väljer bort att gå till jobbet ett tag. 

/ SatanG

1 timme sedan, skrev SatanG:

 

Håller med fullständigt men tror att detta bekymmer uppstår oftare bland lägre utbildade.

Som arbetsgivare är det omöjligt att veta om någon är borta eller inte, det går inte räkna med att alla kommer dagen efter löning t.ex.

Nej jag är övertygad om att det inte främst är managementstilen utan beror mer på vanor, inställning och säkert mycket annat. Ofta har de utan utbildning en mer "mai pen rai" inställning och det går alltid att låna lite pengar av någon granne/släkting tills man fått ett nytt skitjobb om en arbetsgivare inte låtsas som att det regnar när de väljer bort att gå till jobbet ett tag. 

 

/ SatanG

Visst är främsta orsaken som du skriver "mai pen rai" och vanligast hos "outbildade". Fast jag har också en känsla av att cheferna gärna vill visa sin makt och att det är svårt att prata ledighet med dom? Hur utbrett detta är har jag dock ingen aning om.

Vad jag vet är att lite lite större företag och mera attraktiva jobb har en betydligt hårdare inställning till ledighet och de anställda vill inte riskera att tappa jobbet för att de är borta utan att vara överens. Mutor eller krus för att få vara ledig förekommer, men jag tror också att många chefer kan vara egensinniga bara för att visa sin makt. 

8 timmar sedan, skrev JohanR:

Det går ju att leva på en ganska liten peng i Thailand och att starta många av dessa små företag kräver inte en så stor investering. Tror att det bidrar till att många vill vara sina egna. Precis som många andra skriver så tror jag också många vill undvika att ha en boss som styr och ställer.

 

Har diskuterat med frugan om hon vill starta något här i Sverige, men som tur är så förstår hon också att det inte är så lätt och att man faktiskt kan förlora sina investerade slantar. Det vi pratat om är någon liten restaurang, då hon är tycker det är kul och är en jävel på laga god mat. Vore ju lite lättare om man bara fick ställa ut en vagn i gathörnet och ställa upp några plastbord och stolar.

Ja, visst vore det lättare... jag glömmer aldrig när exfru Chang såg de tomma trottoarerna i Göteborg och fick den lysande idén "här skulle man ju kunna sälja thaimat!". Eller när hon fick veta att Systembolaget stänger i bästa fall 19.00... "jamen, jag kan öppna egen butik som har öppet till midnatt, det är ju på kvällen folk vill ha sprit!".

Jag fick tyvärr göra henne besviken.

Herr Chang har talat.

När man som anställd har problem med sina chefer som styr är ju steget till att bli sin egen ett helt naturligt steg.

Som enmansföretagare är det busenkelt att styra sin egen vardag tills man upptäcker att kunderna slutar köpa ens tjänster eller handlar hos grannen.

Är man duktig som företagare och entreprenör så blir man ändå tvungen att börja anställa personal till lägsta möjliga lönekostnad och ge order som en chef normalt gör.

Då är cirkeln sluten.

Man gav upp lönejobbet för att slippa en boss, nu har man egna opålitliga anställda som gör vad som helst för att slippa ha en boss. 

Skaffa en farang och starta en gourmetrestaurang med asfaltläggaren Rune i köket så är framgången given