2 timmar sedan, skrev Atom:
Thailändare är ett oerhört socialt folk och att äta tillsammans är en stor del av det sociala livet. Det spelar ingen roll om man har det knapert, en skål nudlar på byn har alla råd med, och visst är det trevligare än en limpmacka ensam vid köksbordet.
Man behöver dock inte åka hela vägen till Thailand för att upptäcka en kultur där maten spelar mycket större roll i det dagliga livet än i Sverige, det räcker att ta sig nedåt Alperna och ännu hellre till Medelhavet. Om något är det nog vi i Norra Europa som är avvikande; bara en par generationer tillbaka var det väl egentligen bara söndagslunchen som räknades, resten av måltiderna var bara för att överleva. "Västerlänningar äter för att leva och Kineser lever för att äta" lyder exempelvis ett kinesiskt ordspråk. Detta håller dock på att ändras, det verkar vara matprogram mer eller mindre varje dag i svensk TV och att gå ut och äta med kompisar är inte längre något märkligt, i alla fall inte i storstäderna.
Intressant inlägg som så ofta!
Men att bara Söndagsluncherna räknades var det så?
Svensk husmanskost är ju rätt bra, även om det bara är stekt saltat fläsk med sås gjord på lök och med potatis till...
Rotmos med fläsklägg...
Saltsill å potatis...
Allt gjort på råvaror som håller sej länge, även under vinterhalvåret när färska grönsaker var nåt att drömma om.
Frugan fick lära sej på sitt första jobb på en sunkig Thai-Takeaway: "Svenskar älskar salt, ta mera salt" delvis sant och delvis bullcrap, att salta maten var väl ett bra sätt att bevara den under de långa vintermånaderna.
Hörde nån undersökning som visade att prefabricerad mat tillverkad för den svenska marknaden innehåller dubbbelt så mycket salt som den som skall till Finland, varför det är så fattar jag icke...
Varför vi inte äter i bygemenskap till vardags vet jag inte, ont om tid eller nåt annat, som kanske att det är enklare att sitta på marken utomhus i stora grupper i skön värme, än att tränga in en massa människor i ett litet torp på vintern, höststormen eller annat skitväder?
Eller att vi är uppväxta i Glesbygd helt enkelt för att maten som jorden kunde producera på de korta sommarmånaderna inte räckte till en stor befolkning, det måste väl vara enklare att odla mat när man kan göra det 365 dagar om året?
MVH Tommy
