Jag håller mig till dem så kan ju ni som så villigt vill lätta på lädret fortsätta med detta och känna er medkännande och duktiga när ni hjälper släkten med pengar.
Förutom dessa rader gillade jag vad du skrev, men där sjönk du som ett blysänke...väljer..jävla fånigt uttryck, precis som att du håller dig till "dem", kräver du inkomstuppgift också innan du kryper dit?
All in för hustrun? Ja inte trohet i så fall ;-)
Jag berättar vad jag upplevt under 5 år i Thailand. Har du egna avvikande erfarenheter så är de välkomna i debatten.
Har tyvärr inga fem års erfarenhet. Men erfarenheten efter ngra mån i Bkk sa mig att äkta män gärna tar ett varv med en glädjeflicka ibland. DetJag berättar vad jag upplevt under 5 år i Thailand. Har du egna avvikande erfarenheter så är de välkomna i debatten.
Hej
Den "kollektivism" du hänvisar till i Sverige är ju inte frivillig utan påtvingad och frågan är hur många av oss Svenskar som verkligen skulle ta vårt ansvar och dela med oss om det var helt frivilligt?
Enligt mig skulle det troligen inte bli så många och det skulle definitivt inte räcka till den trygghet, välfärd och omsorg vi har idag.
Mvh isan lover
Så sant, jag skulle gärna betala lite mindre än vad jag gör nuförtiden.
Förutom dessa rader gillade jag vad du skrev, men där sjönk du som ett blysänke...väljer..jävla fånigt uttryck, precis som att du håller dig till "dem", kräver du inkomstuppgift också innan du kryper dit?
Om jag är på väg mot ett seriöst förhållande så är jag mycket tydlig med hur jag ser på förhållanden. Det brukar räcka men när man träffar någon brukar det relativt snabbt komma fram hur deras liv ser ut. Till skillnad från de som snabbt går in i ett förhållande och samtidigt börjar sända pengar och planera husbygge så föredrar jag att ordentligt känna den person som jag inleder ett seriöst förhållande med.
Min thaifamilj består endast av min tjej, hon har inga föräldrar och syskonen är långt ifrån fattiga. Ge lite ex utifrån din egen situatonOK ge mig din thaifamiljs behov och din förmåga och vilja att hjälpa.
Skitsamma vem som gör det bara det blir gjort.Räkna inte med att möta henne vid Pärlporten bara
Hehe, buddhist exfru Chang hoppas nog bli återfödd i en rik thailändsk familj.
Jag som är ateist försvinner väl bara ut i den eviga tomheten när jag avlider 
Herr Chang har talat.
Min thaifamilj består endast av min tjej, hon har inga föräldrar och syskonen är långt ifrån fattiga. Ge lite ex utifrån din egen situaton
Som sagt handlar det inte om siffror eller exakta belopp. Det är trams du håller på med.
Vad jag och min fru väljer att ge beror på familjens behov och våra möjligheter.
Inga beloppsramar som vara sig du eller någon annan har glädje av.
Jag gissar att ditt egentliga intresse av ämnet är att hitta ursäkter för att inte vilja ge även om det skulle behövas
genom att idi*tförklara de som vill. Om det glädjer dig så säg det rent ut.
.
Om du genom din fru har rik släkt i Thailand så ta reda på om de skulle hjälpa er bägge ifall ni råkar illa ut ekonomiskt.
Du kan komma att bli förvånad över svaret du får.
Hehe, buddhist exfru Chang hoppas nog bli återfödd i en rik thailändsk familj.
Jag som är ateist försvinner väl bara ut i den eviga tomheten när jag avlider
Herr Chang har talat.
Eviga tomheten, kanske man kan kalla den himlen där alla har var sin iPhone 38 som bara kan ringa Jobs.
Va inte så snabb att döma Moritz, jag frågar bara av ren nyfikenhet och förstår inte varför du inte vill lämna några siffror? Min tjej har varken fattig eller rik släkt.Som sagt handlar det inte om siffror eller exakta belopp. Det är trams du håller på med.
Vad jag och min fru väljer att ge beror på familjens behov och våra möjligheter.
Inga beloppsramar som vara sig du eller någon annan har glädje av.
Jag gissar att ditt egentliga intresse av ämnet är att hitta ursäkter för att inte vilja ge även om det skulle behövas
genom att idi*tförklara de som vill. Om det glädjer dig så säg det rent ut.
.
Om du genom din fru har rik släkt i Thailand så ta reda på om de skulle hjälpa er bägge ifall ni råkar illa ut ekonomiskt.
Du kan komma att bli förvånad över svaret du får.
Eviga tomheten, kanske man kan kalla den himlen där alla har var sin iPhone 38 som bara kan ringa Jobs.
Måste vara härligt att veta att alla du har försörjt, står och väntar på dig..
Då är det bara att börja om.. Upp med lädret igen. 
Rock on!
Måste vara härligt att veta att alla du har försörjt, står och väntar på dig..Då är det bara att börja om.. Upp med lädret igen.
Rock on!
Skulle inte förvåna mig om de bara står och väntar på att få försörja mig.
Någon nämnde i ett inlägg att han förmodligen satsat 100 000 tals kronor på utbildning i thaisläkten. Förvisso bra sak att hjälpa till med och det är väl förmodligen inget problem om man har jävla massa stålar. Men återigen och för sista gången, hade jag haft några hundra tusen som skulle ges bort så skulle jag ge dem till min son.
Ähum, det var jag. Men du har fel i att det ligger någon motsättning i att satsa på mina barns morbröders och kusiners väl och ve vs mina egna barns. Mina barn kommer naturligtvis att få ekonomisk hjälp av mig den dag de behöver för sina studiers skull. Och lejonparten av det jag menade att jag sponsrat till studier är för min fru, alltså mina barns mamma. Och jag är tämligen övertygad om att det kommer att komma mina barn till del att deras mamma är välutbildad, att hon får ett bra jobb och att hon klarar av och förstår det svenska samhället lika bra som en infödd.
Vad gäller morbröderna i Thailand så har jag sponsrat ca 8000 kr/år i 4 år för studier på Thammasat i Bangkok för en av dem (han har ett välbetalt jobb idag och en ljus framtid), och hittills 3 år för den yngsta brodern, som ännu går på universitet i Surin. Men båda har naturligtvis lagt, och lägger, ännu mer pengar själv till kostnaderna för studierna. Mina bidrag täcker inte på långa vägar allt utan är bara ett tillskott.
Min fru har i sin tur snart studerat 7 år i Sverige utan studielån, dvs jag har sponsrat hennes leverne och dessutom har vi betalt bort hennes gamla thailändska studielån på runt 50 000 kr under tiden.
Så visst, jag har säkert sponsrat studier för en summa motsvarande vad ett husbygge i Thailand skulle ha kostat oss, men så har vi inget hus heller och det är inget vi saknar.
Och som sagt så kommer jag även i framtiden sponsra högre studier för de eventuella kusiner mina barn kommer att få i Thailand, än finns dock bara 1 och hon är bara 1,5 år än så det blir en senare fråga. MEN, det innebär naturligtvis inte att jag inte kommer att hjälpa mina egna barn den dag det är dags. Det ena utesluter inte det andra, och jag tycker det känns bra att hjälpa till med så vettiga investeringar som studier.
Helt klart så hjälper jag hellre våra mindre lyckligt lottade thailändska nära och kära till en ljusare framtid idag, än att jag sparar till dyra sportbilar eller jorden runt resor åt mina egna barn när de fyller myndig. Som Erkki påpekar, sån lyx får de fan i mig spara till själv. Jag planerar att göra mig av med det jag tjänar innan jag dör i alla fall.
Hur har lyckats du med detta på en lön, med tanke på att ni har tillbringat stora stunder i Thailand?Ähum, det var jag. Men du har fel i att det ligger någon motsättning i att satsa på mina barns morbröders och kusiners väl och ve vs mina egna barns. Mina barn kommer naturligtvis att få ekonomisk hjälp av mig den dag de behöver för sina studiers skull. Och lejonparten av det jag menade att jag sponsrat till studier är för min fru, alltså mina barns mamma. Och jag är tämligen övertygad om att det kommer att komma mina barn till del att deras mamma är välutbildad, att hon får ett bra jobb och att hon klarar av och förstår det svenska samhället lika bra som en infödd.Vad gäller morbröderna i Thailand så har jag sponsrat ca 8000 kr/år i 4 år för studier på Thammasat i Bangkok för en av dem (han har ett välbetalt jobb idag och en ljus framtid), och hittills 3 år för den yngsta brodern, som ännu går på universitet i Surin. Men båda har naturligtvis lagt, och lägger, ännu mer pengar själv till kostnaderna för studierna. Mina bidrag täcker inte på långa vägar allt utan är bara ett tillskott.
Min fru har i sin tur snart studerat 7 år i Sverige utan studielån, dvs jag har sponsrat hennes leverne och dessutom har vi betalt bort hennes gamla thailändska studielån på runt 50 000 kr under tiden.
Så visst, jag har säkert sponsrat studier för en summa motsvarande vad ett husbygge i Thailand skulle ha kostat oss, men så har vi inget hus heller och det är inget vi saknar.
Och som sagt så kommer jag även i framtiden sponsra högre studier för de eventuella kusiner mina barn kommer att få i Thailand, än finns dock bara 1 och hon är bara 1,5 år än så det blir en senare fråga. MEN, det innebär naturligtvis inte att jag inte kommer att hjälpa mina egna barn den dag det är dags. Det ena utesluter inte det andra, och jag tycker det känns bra att hjälpa till med så vettiga investeringar som studier.
Helt klart så hjälper jag hellre våra mindre lyckligt lottade thailändska nära och kära till en ljusare framtid idag, än att jag sparar till dyra sportbilar eller jorden runt resor åt mina egna barn när de fyller myndig. Som Erkki påpekar, sån lyx får de fan i mig spara till själv. Jag planerar att göra mig av med det jag tjänar innan jag dör i alla fall.
Inte illa pinkat...
Rock on!
Hur har lyckats med detta på en lön, med tanke på att ni har tillbringat stora stunder i Thailand?Inte illa pinkat...
Rock on!
Jag har en bra lön, jobbar mycket övertid samt är jävligt snål vad gäller lyxkonsumtion så det har gått bra. Och när frugan väl studerat klart vid årsskiftet och kan börja dra in stålar så kommer det att börja gå mycket bra för oss, i alla fall vad gäller ekonomin.
Logga in för att svara.