Valvaka

33 minuter sedan, skrev Boa52:

Bra inlägg igen 12 år eller hur kan inte bättre

Sluta mobba!!!

56 minuter sedan, skrev Tommy:

Sluta mobba!!!

Har du tittat i kristal kulan skrev du då skrev jag, inlägg 12 år eller var är mobbingen

från dej eller från mej

2 timmar sedan, skrev Boa52:

Tror dom skulle vinna 10 mandat när dom ser hur regeringen kommer att se ut, brun/blå

smörja och ingen av dom kommer att hålla sams, Tyvärr

Hålla sams var väl inte den röd-gröna smörjans adelsmärke direkt. Byggde mycket på utpressning 

Jag gillar inte Ulf Kristersson. Men jag gillar inte Morgan Johansson heller. För mig är det som att välja mellan pest och kolera. Och nu är det alltså pestens tid. Winter is coming. A long, hard krigs-winter som Mutti Magdalena varnade för in i det sista, med sina hesa, envist malande whiskyröst. Vi får se hur det går. På vänstersidan varnas det för folkmord. Många häpnadsväckande utfall de senaste dagarna. Timbuktus dårtweetande. Märtas varning om transpersoner som måste se sig om över axeln. Greider som vaknar upp i ”ett nytt Sverige”. Eller satt han törhända bara och sov i åtta år? Med näsan i Clarté.

”Det nya Sverige” har ju varit här en stund. Skjutningarnas, sprängningarnas, barnrånens, rasistkletandets. Det eviga. Och på toppen av detta: skenande mat-, bensin- och elpriser. Putins fel delvis. Men också en skattefråga. Det är häftigt att betala skatt kacklade Mona Sahlin en gång för länge sen. Höjda skatter är svaret på allt. Och fler fritidsgårdar. Men lek med tanken, om så bara för ett kort sekund, att det inte är så enkelt? Kanske finns det andra sätt än ”dialog” att neutralisera hänsynslösa mördare och terrorister? Inkapacitering. Inlåsning. På livstid. Låter hårt, jag vet, men ja… i sina celler kan de varken skjuta eller spränga.

Det är märkligt.

I åtta år var vi som försökte peka ut oroväckande nya trender ”alarmister”. Jag tror min själ att det bor en liten alarmist i såna som Märta, Göran och Timbuktu också. För nu är det fara å färde. Nu brinner det i knutarna. ”Sörj inte! Organisera!” som Joe Hill en gång sa. Och i andra änden av organisationsspektrat sitter, i detta nu, Åkesson och Pehrson och skålar bakom lykta dörrar, drar upp riktlinjerna för byggandet – inte bara av nya kärnkraftverk – utan även nya gaskamrar. Den såg man inte komma; Liberalerna i glad armkrok med Voldemort.

Man förstår att Annie inte orkade längre. Hon vek ner sig. Hon fick ett sista, lägligt dödshot dagen innan hon togs sin Mats ur skolan. Nota bene: hon avgick alltså inte för att hon sabbat sitt parti och hjälpte borgarna till seger utan för att hatet och hotet till slut blev för mycket. Jag förringar det inte. Det kan mycket väl vara så. Både hon, Ebba och Jimmie har verkligen stått i skottgluggen senaste åren. Ebba utmålad som muslimhatare över hela världen (av Sveriges Radio), på flera språk därtill. Så att ingen skulle missa det. Jimmie bakom larmen och säkerhetsdörrarna i sin Mexitegelvilla i Sölvesborg. Aldrig mer ett normalt liv. Aldrig mer en normal dag. Inte för Morgan och Annie heller. Folk kommer att minnas, i långlediga tider, vad de åstadkommit. De får gå runt med sina ansikten resten av livet. Mitt lilla fejs och jag. Precis som Reinfeldt. Och Wennerström.

Men hur blir det med Det Nya Sverige nu då? Allt är ju redan sagt och gjort som Marilyn Manson konstaterade i This is the New Shit från 2005. Allt är utrett och forskat på, utom invandring och kriminalitet för det tyckte Morgan var överkurs. I alla fall i början. Nåja. Annars vet vi ganska väl vilka problem vi har. Alla dessa spännande ”utmaningar” som staplats på hög de senaste åtta åren. Eller är det kanske sexton? Trettiotvå? Exponentiell segregation. Exponentiell förnekelse och idi*ti.

Till och med Miljöpartiet började tveka på slutet. Märta åkte till ”utsatta”, skattefinansierade Skäggetorp och batikdansade hemma hos en somalisk kvinna. DN var där och dokumenterade den historiska händelsen. Ululerande invandrarkvinnor, doften av puttrande couccousgrytor, Märtas moves… Dancing Queen, young and free… Inte ett öga torrt. Fast på väg hem kunde inte Märta hålla sig, det bara bubblade fram, hon var tvungen att säga till journalisten, lite i förbifarten, att man kanske ändå måste börja prata om barnbegränsning med dessa frodiga, entusiastiskt dansande – men inte förvärvsarbetande afrikanska kvinnor. Annars kommer samhällsekvationen inte att gå ihop. Den ekonomiska. Den demografiska. Timbuktu har rätt: tiden är på hans och hans kompisars sida. Alltså de godas. Dock inte på skattebetalarnas.

”Tiiii-hi-hi-hime… is on my side… Yes it is!” Som John Goodman sjunger, kusligt, i slutet på Fallen med Denzel Washington. Filmen handlar om en uråldrig demon som hoppar mellan kroppar. Mördar sig fram genom världshistorien.

Annies tid rann också ut, apropå demoniska shapeshifters. (Politiska!) Hon blev för orimlig till slut. Till och med för Sverige. Hennes återkommande cirkelresonemang och non-sequiturer fick även garvade teckentydare som Mats Knutson att klia sig i skallen. Vad menar människan? Vems breda mitt? Vilket fruktansvärt rasistiskt samhälle? Och nu kanske det blir Martin Ådahl istället. Som satiriker hoppas man ju. Innerligt. Kan bli en fest. Många intressanta förklaringar i pipeline där.

En förflugen tanke mitt i detta kaos: kanske växer rasismen ju mer vi pratar om den? Kanske är det precis som med SD? Man ska inte tiga ihjäl diskriminering och orättvisor, det är inte det jag menar. Men kanske ska man heller inte överdriva dem. Det har vi i alla fall fått lära oss: att så länge min bil inte brinner är det okej. Så länge min trappuppgång inte sprängs kan jag fortsätta spela padel och dricka vin. Lyssna på Bo Kaspers. Trycka gilla på Schyffert och Wisti. Med den logiken är det också okej att inte oroa sig för rasism om man inte själv drabbas av den.

Hänger ni med?

Inte jag heller.

On 2022-09-12 at 11:41, skrev Fritz:

Märkligt om det vore så eftersom det är regionerna som räknar rösterna och där är det sannerligen inte sossarna som styr.

Så här ser det politiska styret ut i landets 21 regioner. Borgeligt i 12, vänster i 1 och  blocköverskridande i 12.

Själv tror jag inte en sekund på nåt valfusk oavsett vilken sida som vinner riksdagsvalet eller vilka som styr i regionerna.

Då får nog räkna en gång till, du har fått ihop 25 styrande konstellationer i 21 regioner.

On 2022-09-13 at 10:14, skrev LTD:

du visste inte, nä eller hur

förklara gärna då varför du använder ordet brun?

vad är din avsikt med det?

 

 

Ett sätt som han har lärt sej på SVT.

2 timmar sedan, skrev Kenneth4618:

 

Jag gillar inte Ulf Kristersson. Men jag gillar inte Morgan Johansson heller. För mig är det som att välja mellan pest och kolera. Och nu är det alltså pestens tid. Winter is coming. A long, hard krigs-winter som Mutti Magdalena varnade för in i det sista, med sina hesa, envist malande whiskyröst. Vi får se hur det går. På vänstersidan varnas det för folkmord. Många häpnadsväckande utfall de senaste dagarna. Timbuktus dårtweetande. Märtas varning om transpersoner som måste se sig om över axeln. Greider som vaknar upp i ”ett nytt Sverige”. Eller satt han törhända bara och sov i åtta år? Med näsan i Clarté.

”Det nya Sverige” har ju varit här en stund. Skjutningarnas, sprängningarnas, barnrånens, rasistkletandets. Det eviga. Och på toppen av detta: skenande mat-, bensin- och elpriser. Putins fel delvis. Men också en skattefråga. Det är häftigt att betala skatt kacklade Mona Sahlin en gång för länge sen. Höjda skatter är svaret på allt. Och fler fritidsgårdar. Men lek med tanken, om så bara för ett kort sekund, att det inte är så enkelt? Kanske finns det andra sätt än ”dialog” att neutralisera hänsynslösa mördare och terrorister? Inkapacitering. Inlåsning. På livstid. Låter hårt, jag vet, men ja… i sina celler kan de varken skjuta eller spränga.

Det är märkligt.

 

I åtta år var vi som försökte peka ut oroväckande nya trender ”alarmister”. Jag tror min själ att det bor en liten alarmist i såna som Märta, Göran och Timbuktu också. För nu är det fara å färde. Nu brinner det i knutarna. ”Sörj inte! Organisera!” som Joe Hill en gång sa. Och i andra änden av organisationsspektrat sitter, i detta nu, Åkesson och Pehrson och skålar bakom lykta dörrar, drar upp riktlinjerna för byggandet – inte bara av nya kärnkraftverk – utan även nya gaskamrar. Den såg man inte komma; Liberalerna i glad armkrok med Voldemort.

Man förstår att Annie inte orkade längre. Hon vek ner sig. Hon fick ett sista, lägligt dödshot dagen innan hon togs sin Mats ur skolan. Nota bene: hon avgick alltså inte för att hon sabbat sitt parti och hjälpte borgarna till seger utan för att hatet och hotet till slut blev för mycket. Jag förringar det inte. Det kan mycket väl vara så. Både hon, Ebba och Jimmie har verkligen stått i skottgluggen senaste åren. Ebba utmålad som muslimhatare över hela världen (av Sveriges Radio), på flera språk därtill. Så att ingen skulle missa det. Jimmie bakom larmen och säkerhetsdörrarna i sin Mexitegelvilla i Sölvesborg. Aldrig mer ett normalt liv. Aldrig mer en normal dag. Inte för Morgan och Annie heller. Folk kommer att minnas, i långlediga tider, vad de åstadkommit. De får gå runt med sina ansikten resten av livet. Mitt lilla fejs och jag. Precis som Reinfeldt. Och Wennerström.

 

Men hur blir det med Det Nya Sverige nu då? Allt är ju redan sagt och gjort som Marilyn Manson konstaterade i This is the New Shit från 2005. Allt är utrett och forskat på, utom invandring och kriminalitet för det tyckte Morgan var överkurs. I alla fall i början. Nåja. Annars vet vi ganska väl vilka problem vi har. Alla dessa spännande ”utmaningar” som staplats på hög de senaste åtta åren. Eller är det kanske sexton? Trettiotvå? Exponentiell segregation. Exponentiell förnekelse och idi*ti.

Till och med Miljöpartiet började tveka på slutet. Märta åkte till ”utsatta”, skattefinansierade Skäggetorp och batikdansade hemma hos en somalisk kvinna. DN var där och dokumenterade den historiska händelsen. Ululerande invandrarkvinnor, doften av puttrande couccousgrytor, Märtas moves… Dancing Queen, young and free… Inte ett öga torrt. Fast på väg hem kunde inte Märta hålla sig, det bara bubblade fram, hon var tvungen att säga till journalisten, lite i förbifarten, att man kanske ändå måste börja prata om barnbegränsning med dessa frodiga, entusiastiskt dansande – men inte förvärvsarbetande afrikanska kvinnor. Annars kommer samhällsekvationen inte att gå ihop. Den ekonomiska. Den demografiska. Timbuktu har rätt: tiden är på hans och hans kompisars sida. Alltså de godas. Dock inte på skattebetalarnas.

 

”Tiiii-hi-hi-hime… is on my side… Yes it is!” Som John Goodman sjunger, kusligt, i slutet på Fallen med Denzel Washington. Filmen handlar om en uråldrig demon som hoppar mellan kroppar. Mördar sig fram genom världshistorien.

 

Annies tid rann också ut, apropå demoniska shapeshifters. (Politiska!) Hon blev för orimlig till slut. Till och med för Sverige. Hennes återkommande cirkelresonemang och non-sequiturer fick även garvade teckentydare som Mats Knutson att klia sig i skallen. Vad menar människan? Vems breda mitt? Vilket fruktansvärt rasistiskt samhälle? Och nu kanske det blir Martin Ådahl istället. Som satiriker hoppas man ju. Innerligt. Kan bli en fest. Många intressanta förklaringar i pipeline där.

En förflugen tanke mitt i detta kaos: kanske växer rasismen ju mer vi pratar om den? Kanske är det precis som med SD? Man ska inte tiga ihjäl diskriminering och orättvisor, det är inte det jag menar. Men kanske ska man heller inte överdriva dem. Det har vi i alla fall fått lära oss: att så länge min bil inte brinner är det okej. Så länge min trappuppgång inte sprängs kan jag fortsätta spela padel och dricka vin. Lyssna på Bo Kaspers. Trycka gilla på Schyffert och Wisti. Med den logiken är det också okej att inte oroa sig för rasism om man inte själv drabbas av den.

Hänger ni med?

Inte jag heller.

 

 

Jag tycker Ganman oftast är rätt kul och träffsäker och håller med om nästan allt i ovanstående. Som så många andra relativt begåvade på den kanten så saknar han dock modet att gå lite djupare. De stannar alltid vid invandringen och ett allmänt missnöje med vänsterpolitiker; som om det vore roten till allt som gått fel i Sverige sedan 70-talet. Jag tror att Ganman med flera inser att den absurt höga invandringen och den närmast totala avsaknaden av integration inte är själva roten till problemet utan istället en av många, kanske det tydligaste, symptom på det egentliga problemet, men att ta upp det skulle alienera många av deras trognaste supportrar, så de undviker det.

Man behöver inte vara någon större samhällsanalytiker för att inse att Sverige, tillsammans med nästan alla andra västerländska demokratier, har blivit oerhört kravlösa ända sedan 60-talet och kanske har det accelererats de sista 10-20 åren. Detta är roten till att våra samhällen inte är lika "idylliska" som vi vill tro att de var på 60-talet. En överdrivet hög invandring med försumbar integrering som leder till brott och total avsaknad av västerländska värderingar är ett allvarligt symptom. Att våra ungar pluggar alldeles för lite, att vi jobbar för lite, engagerar oss för lite och gnäller för mycket är andra tydliga symptom, men det krävs mod för att kritisera sina egna fans och ingen politiker vågar heller ställa sig upp och säga som det är; "ni är för lata för att ha det så bra som ni tycker er förtjäna".

Kanske finns det någon bloggare, eller liknande, som säger det jag vill höra, kanske är jag bara för lat för att leta upp det 😉

46 minuter sedan, skrev Atom:

 

Jag tycker Ganman oftast är rätt kul och träffsäker och håller med om nästan allt i ovanstående. Som så många andra relativt begåvade på den kanten så saknar han dock modet att gå lite djupare. De stannar alltid vid invandringen och ett allmänt missnöje med vänsterpolitiker; som om det vore roten till allt som gått fel i Sverige sedan 70-talet. Jag tror att Ganman med flera inser att den absurt höga invandringen och den närmast totala avsaknaden av integration inte är själva roten till problemet utan istället en av många, kanske det tydligaste, symptom på det egentliga problemet, men att ta upp det skulle alienera många av deras trognaste supportrar, så de undviker det.

 

Man behöver inte vara någon större samhällsanalytiker för att inse att Sverige, tillsammans med nästan alla andra västerländska demokratier, har blivit oerhört kravlösa ända sedan 60-talet och kanske har det accelererats de sista 10-20 åren. Detta är roten till att våra samhällen inte är lika "idylliska" som vi vill tro att de var på 60-talet. En överdrivet hög invandring med försumbar integrering som leder till brott och total avsaknad av västerländska värderingar är ett allvarligt symptom. Att våra ungar pluggar alldeles för lite, att vi jobbar för lite, engagerar oss för lite och gnäller för mycket är andra tydliga symptom, men det krävs mod för att kritisera sina egna fans och ingen politiker vågar heller ställa sig upp och säga som det är; "ni är för lata för att ha det så bra som ni tycker er förtjäna".

 

Kanske finns det någon bloggare, eller liknande, som säger det jag vill höra, kanske är jag bara för lat för att leta upp det 😉

 

  

En stor del av "gängkrimilateten" handlar rätt och slätt om knarkhandel. 

Den är ju ganska omfattande i länder utan invandring som tex México. 

Så skärpta straff och fler poliser lär ju funka sisådär. 

Hur mycket knarkhandeln hade ökat utan invandring är oklart, kanske den skulle nåt samma nivåer men långsammare. 

Kända aktörer som Hells angels etc var ju redan igång innan invandrarna puttade ut dom ur marknaden, och förmodligen hade dom varit lika våldsamma om dom fått fortsätta. 

Man bör nog dra lärdom från Sydamerika som ligger decennier före. 

Att bekämpa knarkhandeln med ena handen på lagboken kommer inte funka.

Man måste ju underminera själva roten till det onda, dvs handeln med knark. 

Ultraliberaler vill såklart släppa det fritt så det kan införlivas i Icas övriga vinst. 

I Thailand tänker man att folk ska röka cannabis istället för att äta Jaba tablets. 

Själv lutar jag åt hållet knark på recept. 

Eller nåt, men iallafall mer radikalt än fler fängelser. 

9 minuter sedan, skrev apknug:

Man kan säga mycket om Reinfeldt, men det ska jag inte göra.

 

Han hade dock delvis modet att kritisera sina "fans" och folket i sin bok det sovande folket.

 

I Reinfeldts bok finns en formulering som emellanåt citeras: Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd

Är det inte lite väl sent och dumt att göra så efter att ha varit statsminister. Det känns inte

som ett mod utan egentligen hur han skötte sitt job . Han är en skitgubbe

3 minuter sedan, skrev Nicholas:

En stor del av "gängkrimilateten" handlar rätt och slätt om knarkhandel. 

Den är ju ganska omfattande i länder utan invandring som tex México. 

 

Så skärpta straff och fler poliser lär ju funka sisådär. 

 

Hur mycket knarkhandeln hade ökat utan invandring är oklart, kanske den skulle nåt samma nivåer men långsammare. 

Kända aktörer som Hells angels etc var ju redan igång innan invandrarna puttade ut dom ur marknaden, och förmodligen hade dom varit lika våldsamma om dom fått fortsätta. 

 

Man bör nog dra lärdom från Sydamerika som ligger decennier före. 

Att bekämpa knarkhandeln med ena handen på lagboken kommer inte funka.

 

Man måste ju underminera själva roten till det onda, dvs handeln med knark. 

Ultraliberaler vill såklart släppa det fritt så det kan införlivas i Icas övriga vinst. 

 

I Thailand tänker man att folk ska röka cannabis istället för att äta Jaba tablets. 

 

Själv lutar jag åt hållet knark på recept. 

Eller nåt, men iallafall mer radikalt än fler fängelser. 

 

Det bästa du skrivit under mina år på MPR. Det är inte bara invandringen som skapat gängproblemen den fanns förut också som du skriver. GW person sa på Tv att den

nya regeringens tankar kommer inte att göra nån skillnad det är andra saker som

måste till. GW är inte nån Gud men ganska insatt och klok

1 timme sedan, skrev apknug:

Det var iof 30 år sedan men ändå.

 

Hur är det man säger nu... Man känner andra som man känner sig själv....

Vad människan ljuger för att tro sej själv 30 år sen. 8 år har S suttit vid makten efter M

21 timmar sedan, skrev måne:

Har du tittat i kristallkulan igen?

Druckit ur den!!

3 timmar sedan, skrev Atom:

 

Jag tycker Ganman oftast är rätt kul och träffsäker och håller med om nästan allt i ovanstående. Som så många andra relativt begåvade på den kanten så saknar han dock modet att gå lite djupare. De stannar alltid vid invandringen och ett allmänt missnöje med vänsterpolitiker; som om det vore roten till allt som gått fel i Sverige sedan 70-talet. Jag tror att Ganman med flera inser att den absurt höga invandringen och den närmast totala avsaknaden av integration inte är själva roten till problemet utan istället en av många, kanske det tydligaste, symptom på det egentliga problemet, men att ta upp det skulle alienera många av deras trognaste supportrar, så de undviker det.

 

Man behöver inte vara någon större samhällsanalytiker för att inse att Sverige, tillsammans med nästan alla andra västerländska demokratier, har blivit oerhört kravlösa ända sedan 60-talet och kanske har det accelererats de sista 10-20 åren. Detta är roten till att våra samhällen inte är lika "idylliska" som vi vill tro att de var på 60-talet. En överdrivet hög invandring med försumbar integrering som leder till brott och total avsaknad av västerländska värderingar är ett allvarligt symptom. Att våra ungar pluggar alldeles för lite, att vi jobbar för lite, engagerar oss för lite och gnäller för mycket är andra tydliga symptom, men det krävs mod för att kritisera sina egna fans och ingen politiker vågar heller ställa sig upp och säga som det är; "ni är för lata för att ha det så bra som ni tycker er förtjäna".

 

Kanske finns det någon bloggare, eller liknande, som säger det jag vill höra, kanske är jag bara för lat för att leta upp det 😉

 

  

Tycker mig ha läst denna text förr från dig, den arbetsskygge svensken som pluggar för lite, har jag fel ?.

Problemet med ditt tänk är att du utgår från dig själv, jag skulle vilja påstå att vissa yrkesgrupper jobbar för

mycket för att det ska vara hälsosamt i långa loppet, tänker då närmast på människor med tunga jobb

inom industri, hantverk och vård.

Att en människa med skjortjobb (fritt översatt från engelska ) lägger 12 timmar/ dygn är en sak men kräva det

från ovanstående är totalt fel då det slutar med folk som inte kan njuta av sin pension för dom är arbetsskadade

och säkerligen kortare livslängd.

JOHAN HAKELIUS

Får man inte driva med svenska journalister?

Inflationen, elransoneringen, kriget, skjutningarna och till det ännu en stor kris som vår nya regering måste hantera: det stora uttåget.

Jan Guillou står först i kön bland dem som lovat att gå i exil vid ett regeringsskifte. Och att döma av de senaste veckornas skriverier på kultursidor, kolumnplatser och i kamptidskrifter står nationen inför en braindrain – jag använder begreppet en aning generöst – utan like.

Författare och rapartister, influencers och poddare, intersektionalister och spoken word-poeter, alla packar de nu frenetiskt för att hinna ta sig ut innan den ”klimatförnekande fascismen” – det är författaren Anita Goldmans ord – förhandlat klart sin regering, upprättat vägspärrar på Öresundsbron och börjat skicka ut Jomshofs Gestapo från dörr till dörr.

De vet att det kommer, för de har alla ägnat sommaren åt att läsa Uwe Wittstocks ”Februari 33”, en lysande bok om nazisternas maktövertagande påpassligt översatt inför valet. De har alla påmint sig om hur det gick för familjen Mann, under sitt dryga decennium i exil. Det är deras tur nu, det vet de. Det är bara en tidsfråga innan bokbussen blir bokbål i Sölvesborg.

Men alla tänker inte lämna landet. En del av dem som stannar var ute och demonstrerade mot valresultatet redan i början av veckan. Inte för att valet skulle vara framfuskat, utan för att väljarna röstat fel. 

Att rösta fritt är stort, men att rösta rätt är större.

Den här gruppen kan man kanske tänka på som vänsterns stay-behind, efter de CIA-sponsrade partisangrupperna som skulle hantera en sovjetisk ockupation. En motståndsrörelse mot väljarnas missbruk av sin rösträtt.

”Hopplösheten sprider sig i kroppen. Likaså ilskan och till viss del även frustrationen. Hur fan kunde det gå så här långt”, undrar en skribent på annan plats i medieekologin. Formuleringen är ganska mild i genren, även jämfört med ett och annat vrål av avsky i denna tidning. Men just sådana formuleringar – de är många – visar att stay-behinds fortfarande håller mediernas kommandohöjder.

Tongivande delar av journalistkåren ser valresultatet som en direkt förolämpning, för att inte säga ett hot. Deras sinnesstämning påminner om en fyllegruffares framåt tvåtiden på natten, när han stryker runt baren och anstränger sig för att tolka minsta ögonkast som ett överfall.

Säger en sverigedemokrat ”journalistrugby”, läggs det i samma korg som journalistmord i Burma. Om någon i branschen – Svenska Dagbladets Peter Wennblad i det här fallet – påpekar att det är en löjlig övertolkning av något som bara är ett ”nålstick mot en yrkesgrupp med uppblåst självbild”, föranleder det ilskna stormöten med krav på att ”ledningen agerar”.

Det svenska journalistkollektivet verkar för tillfället fast beslutet att följa sina amerikanska kollegor in i Trumpdimman och bli part i kulturkriget. Varken självinsikt eller självdistans är tillåtet. Att driva med journalister – något som ungefär motsvarar att driva med prosten och annan kyrklig överhet i det gamla bondesamhället – anses nu underminera demokratin. Den demokrati som just gett oss ett legitimt valresultat som de här kretsarna beskriver som fascistiskt, vämjelse- och vredesframkallande.

Det ansågs en aning genant att socialdemokraten Marita Ulvskog sade ”det kändes nästan som en statskupp”, när de borgerliga vann valet 1976. Nu låter det nästan balanserat.

2 timmar sedan, skrev Boa52:

Vad människan ljuger för att tro sej själv 30 år sen. 8 år har S suttit vid makten efter M

Det var 30 år sedan han skrev boken ärthjärna.