Vad kan vi göra? Forts. av TiT tråden

Quote

Jag ær ingen tankelæsare, men jag har førstått att du har førstått att pengar bara hjælper før tilfællet t.ex en nødsituation.

Så jag antog att du hade ett helt vanligt sunt førnuft

Jerker jag har aldrig sett någon mäniska svält eller leva i nöd i Thailand därimot har jag sett mäniskor tigga.

Har inte varit i den djupaste delen av Isan men annars över allt och kan inte tänka mig att det är svält där.

Därimot ser jag mera glada mäniskor på landet även då de inte ser mig.

Vad beträffar mina svärföräldrar har de pengar att försörja mig så kan väl ge dig en poäng där Jerker .

Men även vi har släktingar där som går på droger och lever i missär pga av detta.

Men frugan säger att de har pengar att försörja sig och nu efter åtta år kan jag se att det fungera även för dem.  

Om Thailand skulle vilja ha det som i Sverige skulle detta kunnat genomföras omg men vem vill det?

Komunism är förbjudet enl Thailänsk Lag.

För att göra Thailand bättre och mera demokratiskt börja med säga ifrån ang Kungen.

Många år har han suttit där utan att reagera med bara mer och mer pengar.

Det fanns en som vågade utmana Kungen hur gick det för honom.

Phodee

Hej

Jag tycker självklart att var och en ska göra vad dom vill och kan för att hjälpa andra.

Att många av oss vill ge något tillbaka till Thailand som betyder så mycket för oss är inte konstigt.

Att ge bort begagnade kläder, fotbollar, skor, böcker, leksaker m.m är utmärkt , och att få se glädjen hos mottagarna är värt besväret och ev. kostnader, t.o.m tullen på flygplatsen brukar vara hjälpsam vid införsel av gåvor.

Sedan är det väl så att en del inte vill ge något av olika skäl, men jag tror dom skulle ändra sig om dom provade en gång.

Jag är övertygad om att det lilla alla kan bidra med har betydelse, många bäckar små o.s.v.

Dom som inte har förmågan att känna med dom behövande är nog mest illa ute själva.

Mvh Isan Lover

Quote

Jag kan hålla med dig om att min argumentation om "gör någonting eller håll käften" inte håller.

Jag är medveten om mina hårda ordval.

Jag står för det - för det är just så jag känner efter alla gnälltrådar och inlägg genom åren.

Jag antar att de flesta här har anknytning till Thailand.

Jag antar att den del har barn med thailändsk fru.

Det är inte för mycket att fråga om - nu är vi överens om att det finns saker som kan göras bättre - men hur kan vi/ni göra för att bidra till det bättre?

Som sagt - att konstatera är lättare än att åtstadskomma.

---

Man kan inte förändra världen, men om man vill kan man bidra till små förändringar.

---

Jag tror att även du kan göra små förändringar om du vill.

---

Jag kanske ta fel att du verkar bitter i ditt inlägg.

Men den uppfattning har jag fått efter att ha läst dina inlägg som skrivs på MPR i alla fall.

---

Ha det

Magrood

Detta ar en ganska spretande och forvirrad diskussion maste jag saga. Hogt och lagt blandas och resultatet blir ytterst magert.

Visst kan man alta Thailands relativa fattigdom och inkomstfordelning i en evighet. Vidare sa kan man ha manga olika synpunkter pa fordelningen av statliga medel. Man kan aven skicka en kanga till kungen och FN. osv. Dock ar allt detta i min mening relativt meningslost och leder knappast framat. Sarskillt som det i princip anvands som argument mot de som faktiskt forsoker gora nagot.

Som utlanning i Thailand med marginellt inflytande over de sfarer som de facto har inflytande (ekonomiskt, politiskt, rattsligt, religiost osv) over landets fortsatta utveckling tycker jag att det ar stralande att man diskuterar/analyserar vart faktiska handlingsutrymme. Det overgripande malet behover inte nonchaleras bara for att man inser sin begransning och fokuserar pa det man kan gora idag.

Visst kan man ifragasatta det hallbara i godtycklig och oftast kortsiktig valgorenhet och da bli frustrerad over att den thailandska staten inte tar sitt konstiutionella eller moraliska ansvar (samtidigt som man sitter pa sin ibland alltfor hoga hast). Dock kvarstar den verklighet som ar fylld av direkta behov som knappast har nagon nytta over att ett gang idealistiska turister/expats visar sitt missnoje pa ett forum alt. Bangkok Post's insandarsidor.

Jag tycker man skall uppmuntra alla former av initiativ som syftar till att bista sina medmanniskor. Visst finns det direkt egoistiska incitament for detta, men det saknar betydelse i sammanhanget.

Jag har all forstaelse for de som inriktar sig pa att hjalpa sin absoluta narhet. Det ar saval logiskt som praktiskt och bor val alltid vara ett fullgott alternativ. Dock blir det da lurigare med sjalva behovsanalysen. I varje kvarter finns det alltid nagon som har det samre an andra. En del gliringar kom mot div. hjalporganisationer och deras adminstrationskostnader. Jag tycker det finns en poang med att stodja manga av dessa. De bedriver inte bara direkt valgorenhet men ocksa direkt aktionsforskning och advocacy for sakfragan. De hjalper till att se till att den specifika fragan finns med pa den politiska dagordningen samt att de har tillgang till information som innebar att pengarna oftast hamnar dar de behovs mest och gor mest nytta. Dessutom har de allra flesta thailandska alternativen olika typer av "kontrakt" med de som far stod som dikterar kriterier och motprestationer. Dessa organisationer ar overlag bra och ar i behov att folk stodjer dem (inklusive deras overhead-kostnader).

Nar det tex. galler stod till utbildning av fattiga barn i Thailand finns det ett 20-tal storre organisationer med tillfredstallande renomme.

Jag tycker saval Kim som Atom presenterar balanserade och pragmatiska losningar som fungerar for dem - stralande.

Magrood,

Jag tror mig forsta vad du menar och ger dig gladeligen fullhjartat stod i din ambition. Dock kan man papeka att ibland kan det bli lite svarsmalt att acceptera vissa saker i Thailand - darav det s:k gnallet kanske. Nar man tex. diskuterar ratten till utbildning i Thailand ar det svart att halla sinnet kallt nar man vet att det knappast ar en fraga om resurser utan snarare om mentalitet och varderingar. Att som privatperson acceptera franvaron av statligt ansvar, individuella skolchefers girighet osv och darmed ga in och sjalv hjalpa individer kan ocksa ses som att man ger staten sitt tysta medgivande till radande policy (eller franvaro av desamma). Gnallet blir ett utlopp for frustration snarare an nagot annat.

Svenskar ar ofta varldsbast pa att gnalla (men, a andra sidan tycker vi ju att vi ar varldsbast pa det mesta). Dock tror jag att Thailand skulle ma bra av lite mera gnall. Inte bara sucka "olika falla odets lott" utan lite gammal hederlig socialaktivism.

Wille,håller med dig i mycket men min uppfattning är att någon måste börja någonstans för det skall hända något.Att som privatperson förändra hela Thailand är det nog ingen som tror men börjar man lokalt så kanske man kan så ett intresse hos befolkningen att själva kunna lyfta sin livssituation,de är ju enligt min uppfattning överlevnadskonstnärer,med det menar jag inte att det skall vara ensidiga allmosor man kan kanske byta tjänster och erfarenheter med varandra(arbetskraft behövs alltid)det tror jag alla skulle tjäna på.Och då kanske man inte ser de kronor som skickas som nödhjälp eller allmosor(om det känns bättre)  Mvh Måne

Ja det blev en ganska konstig diskussion. Magrood kom med en trevlig idé och får sedan stå till svars för thailands alla tillkortakommanden. Frågan var väl mer vad vi kan göra på en individuell nivå och inte en revolution.

Själv så har jag praktiserat för en svensk biståndsorganisation i Kambodja och blev väl ganska bränd efter den upplevelsen. Något som jag däremot såg i Phnom Penh var en restaurang som hette Friends. Där arbetade föräldrarlösa ungdomar eller de som tidigare levde på gatan. De fick lära sig allt om att driva en restaurang samtidigt dom de även fick vanlig utbildning. Den formen av hjälp är för mig den bästa eftersom man kan se konkreta bevis omgående. Jag skulle själv vilja starta upp något liknande i Thailand i framtiden.

Fram tills dess erbjuder jag Thailand mina tjänster som kronprins. Jag tycker att det är väl det minsta jag kan göra efter allt roligt jag haft där och den nuvande killen verkar ju inte vara så poppis direkt.

Exactemente Te kl 10, kan man inte få det helt perfekt så är det inte lönt, tex get jag aldrig något till Rädda barnen eftersom de inte hjälper alla värdens barn.

[move]Perfektionisten Arne[/move]

Tja, vad kan man som farang göra för att förbättra det man tycker är fel i Thailand?

Man kan ju försöka driva en verksamhet där (och då menar jag inte bar ;-), där man ger något bättre arbetsvillkor och lön än thailändska företagare. Men kanske framför allt, uppmuntrar kritik och förslag på förbättringar vad gäller verksamheten från den thailändska personalen. Om det faller väl ut, finns det ju möjlighet att thailändska företagare kopierar...

Själv har jag dock nog inte ork och entusiasm nog för att starta något i Thailand och stångas med byråkrati och korruption.

En annan intressant möjlighet är att det antagligen blir fler och fler thailändare som varit en längre tid i farangland, och som av olika skäl återvänder till Thailand. Dom har säkert tagit intryck av hur vissa saker sköts bättre i farangland, och är det någon som trovärdigt kan propagera för vissa förändringar så är det väl den kategorin. Vad farang säger tas säkert oftast med nypa salt...

Magrood kandidat i något kommande thailändskt val? Varför inte?

Herr Chang har talat.

Quote

Detta var en intressant tanke. När jag läste geografi var rulltrappsteorin en viktig del av den modern teoribildningen. Tanken är att människor i områden med relativt låga inkomster flyttar till "högutvecklade" områden. Flyttning kan ske inom ett land som t.ex. från Blekinge till Stockholm eller utrikes som t.ex. från Finland till Stockholm. En hög andel av de som flyttar till ett område med högre inkomster återvänder hem. De kan stanna en kort period eller hela yrkeslivet. Syftet med flyttet är att skaffa kapital och "humankapital". De studerar och/eller lär sig ett yrke och "klättrar" därmed på "(välståndets)rulltrappa". Om de flyttar hem som pensionärer tar de med sig ett stort kapital (pension, bil, osv.) som kommer att vara till stor nytta för den lokala ekonomin. Om de flyttar hem som unga har de yrkeskompentens/utbildning som de kan utnyttja i den lokala ekonomin.

Som exempel kan nämnas att Finland under 1950-talet drabbades av mycket stora problem efter krigen. Cirka 1 miljon finländare har levt i Sverige. Nu har Finlands ekonomin hunnit ikapp den svenska och ny invandringen från Finland är mycket låg. En stor del av Finlands mycket snabba ekonomiska uppgång beror på de återvändande utvandrare som anlände med värdefullt kapital och erfarenheter från Sverige. Samma utveckling kan konstateras med vandringen av miljoner Irländare till och från främst Storbritannien. Numera hör Irland till de mest utvecklade länder och är självt ett stor invandringsland.

Thailändare har visserligen inte samma möjlighet till massutvandring som finländarna och irländarna hade men de som gör kan säkerligen göra en viss skillnad i Thailands moderniserings process.

Hälsning

Svarten

Hälsning

Svarten

Så sant!

Quote

Mvh

Kimmo

Quote

Irland är ju definitivt rikt men utvecklade är de knappast eftersom så många fortfarande befinner sig på medeltiden, mentalt alltså

Lite konstigt synsatt fran vissa att om man inte kan forandra hela landet sa ar det ingen ide att hjalpa till alls. Hur manga har pa forumet kan gora nagot som forandrar Sverige? Vad vi kan gora ar att rosta men min rost ar bara en av fem miljoner sa det ar egentligen ocksa meningslost. Jag kan ga med i ett politiskt parti men da jag inte varit aktiv i nagot ungdomsforbund sa kommer jag sakert inte sa pass hogt i hierarkin att jag far nagot inflytande. Daremot sa kan jag hjalpa till i det "lilla", bli ledare for ett ungdomslag, bli stodforalder for ett "problembarn" mm.

Har i Thailand kan jag forvisso inte rosta (men jag har allt ett antal proxiroster genom in-laws  ). Men a andra sidan har jag en storre disponibel inkomst an jag skulle haft i Sverige. Ponera att jag ger 5,000 Baht i manaden till fem familjer, slaktingar och grannar, och de far, genom jobb och tjanster, 1,000 Baht var. I Sverige skulle de 200 kronorna varken gora till eller fran men har ar det en betydande skillnad. Dessa familjer tjanar mindre an 10,000 Baht/manad och minst 90% av inkomsten gar till "direkt livsnodvandiga utgifter". Mina 1,000 Baht alltsa mer an fordubblar de pengar de verkligen har att rora sig med. I min lilla varld ar det ganska betydande.

Tycker nog att man bör vara mycket försiktig då man funderar på att skänka bort saker, mottagaren rikserar att passiviseras och att hamna i bidragsfällan.

Nöden är uppfinningarnas moder.

[move]Onödige Arne[/move]

Quote

Exactemente!

Med bidragsgivarens död dör även bidragstagaren.

Just p.g.a detta hjälper det inte att ösa varken pengar eller saker. Hjälp till självhjälp är det bästa