En väsentlig orsak varför jag vill lämna Sverige om/när jag kan trots dålig hälsa - inser du om du läser
http://www.newsmill.se/artikel/2013/03/13/moderat-kommunpolitiker-kommunala-ekonomin-dr-neras-av-flyktingpolitiken
Sverige kommer helt enkelt att gå åt skogen och gör det med stormsteg, med de politiker vi har. Jag är sjukpensionär, 50 års diabetes, och ser hur sjukvården försämras från gång till gång eftersom regeringen tar in det ena 100.000-talet illiterata somalier efter det andra, samtidigt som sjukvården bara sjunker, liksom mycket annat. Hela EU är samma.
Min syrra har bott i Israel i 15 år (och vi är inte judar nån av oss om det skulle göra skillnad), hon var på sin första svenska jul i julas eftersom hennes man just hade dött, och - innan hade hon spekulationer på att flytta tillbaka till mörkret och kylan eftersom hon innan brukar komma 2 veckor i maj, nu har hon helt gett upp tanken. Hon mår så bra i sin villa i sin kibbutz på sin bergstopp i Galiléen.
Som handikappad sitter jag hela tiden vid datorn i Sverige, dålig balans, diabetessår i fötterna.. Få vänner här, har alltid varit den skrivande, inte tjafsande, typen, från när jag lärde engelska i skolan har jag haft brevkompisar i Asien och de har känts mycket verkligare än de få vänner jag har i Sverige. Var gång jag kommit tillbaka hit efter några månader ute har jag känt mej som en främling. Efter 3 år i en studio i en fransk by nära Géneve mitt på 80-talet har jag aldrig känt mej bra här.
Nu är huvudproblemet om jag medicinskt klarar mej i Thailand. Min thaifru sen 6 år, är högutbildad i både Thailand och Sverige, har mycket svårt att få datajobb här men hade omedelbart fått i Bangkok, hennes by, 12 mil norr därom, där äger hon en bit land och hennes föräldrar säger "kom kom"... Hennes far - i min ålder - lovar fixa rullstol när jag behöver, just nu är det bara rollator.
Ett par 3-4-månaders sejourer på Samui, aldrig någon sorts hemlängtan. I in frus hemby, tja, då var jag tvungen att lära thai, kan inte så många ord nu eftersom hon snackar väldigt bra engelska, men ingen annan i byn. Men internet var ok där sist, 2 somrar sen. Så vi hoppas vara där under juli, sen får vi se.
Och jag är övertygad om att min situation alls inte är ovanlig. De som är unga och starka inser inte hur lyckliga de är, vi som är vuxna inser hur lyckliga vi kan vara över att inte vara värre trots allt.