Förstår inte riktigt hur du får somligt av det du tar upp här till att höra ihop med tråden.
Men när du nu gjort det så tycker jag du allt kunde förklara dina tankegångar lite bättre.
Känner du dig kallad att hjälpa thaitjejer komna till Sverige till ett bättre liv och önskar därför en förteckning över dem?
Du säger att en bekymrad abott ofta besöker ert hem. Vad är det som bekymrar honom? Och vad är då anledningen till att han dryftar detta, som bekymrar honom, specifikt med er?
Du verkar ha många funderingar. Varför inte starta en tråd?
Och
eftersom din fru är mycket aktiv i Wat Sanghabaramee kan det vara bra för henne att veta att templet tidigare inte varit en gammal bondgård utan en skola...
Det är helt enkelt så att alla mina tankar om allting på nåt sätt påverkar varann och mina drömmar om ett bättre liv i Thailand. Nä, jag är inte socialarbetare, munken är och han försöker hjälpa många thaitjejer här i taskig situation, oftast när de separerat från deras svenska kille, vem/vad som än har orsakat det. De kommer ju ofta till honom med problemen. Han ringer ofta min fru (Yui Haglund på Facebook) om det mesta, tror hon kan fixa allt, senast var det om templets skatt - som en svensk kille hade fixat innan men försvann för 2 år sen, så hon fick kontakta deklarationsbyrå etc. här i Lund.
Om det var skola, vet hon nog, om jag fått för mej något annat, tja.. Har bara varit där några gånger, svårt med rollator.
Jag funderar mer på vad sjukpensionärer gör i Thailand. Kunde de inte hitta nåt de tyckte var viktigt i Sverige förutom jobbet, kanske det kan vara svårt i Thailand också. Man hör väl ofta nog att pensionärer helt försvinner bort i dimman utan ett jobb att gå till. Jag är gammal akademiker, fil.lic. i kärnfysik och har aldrig haft svårt att sysselsätta mej. Jag har varit intresserad av Israel och Mellanöstern sen slutet av 60-talet med många resor dit, och skriver nu blogg om antisemitism och alla vansinnigheter TT spyr ur sej om Mellanöstern utan att ha en aning om Pressens Etiska Regler http://israelisverige.blogspot.com . Det tar mycket nog tid med research över Internet - jag gjorde utmärkt väl samma sak från laptopen när jag var i fruns by för två somrar sen, och lär göra sammalunda där till sommaren. Många nog tycker det är nyttigt.
Det är alltså ett problem jag inte kan förstå. Nog måste man vara intresserad av NÅGOT förutom att jobba eller sport??? Sen blir det också 3 Chang om dan i Thailand, för vätskans skull förstås. Yuis mor där är matmamma för hela byn, och tar också hem lådor med Chang till mej 
Mitt jobb är att försöka tvinga mej ut och gå och träna mina dåliga ben lite var dag. Jag skrev lite om byn när vi var där sist, på http://harryharrysson.blogspot.se/2011/06/ban-mo-saraburi-province.html
Vet inte om jag klarade att vara i byn alltför länge, hittils två gånger en månad per gång, den är liten och bara Yui kan bra engelska. Men stannar jag längre är det självklart ett incentiv att lära mer Thai än en handfull ord. Jag hatar att frysa och här i lägenheten kan jag hålla 27° utan att betala extra.
Klarnar min psykologiska profil? Hade jag klarat mej i Thailand?
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
