Nu har ju jag aldrig bott i Thailand men har trots det tillbringat ca 5 år där totalt om man räknar ihop alla dom många och långa semestrarna som tillbringats där sedan 90-talet. Så jag anser nog att jag har tillräcklig erfarenhet av landet för att bestämt hävda att jag personligen mycket hellre bor, lever och verkar i Sverige. Thailand är skitkul, intressant, fullt av charmiga människor med ett oftast behagligt klimat där man kan leva en ganska drömlik tillvaro (på andras bekostnad) om man har gott om pengar. Men det är också ett liv förknippat med många risker som jag ser det och skulle något tråkigt inträffa för en själv eller sin familj så är det nog inte lika roligt att leva där längre. Och risken att det ska hända något tråkigt anser jag vara mycket större där än i Sverige.
Så en förutsättning för fördelen med Thailand är som Vaxet redan skrivit att man är frisk, har gott om pengar samt inte råkar illa ut (olycka, sjukdom klammeri med rättvisan, ekonomiskt obestånd etc). Om man lever som singel må det vara hänt att man en dag plötsligt ligger död under en thailändsk lastbil utan framtida trygghetsförsäkran, men har man familj och barn att tänka så känns bristen på samhällstrygghet inte lika bra längre. Åtminstone för mig personligen. Att jag hitills i livet, med råge, kunnat försörja min familj genom eget arbete behöver inte betyda att jag kommer att kunna göra det livet igenom. Men bor vi och är verksamma i Sverige så vet jag dels att jag har ca 5-10 ggr mindre chans att t ex hamna under en lastbil, dels att familjen i så fall inte skulle behöva oroa sig över sin framtid ändå. Jag, och vi, är försäkrade upp över öronen vare sig vi önskar det eller inte och det ser åtminstone jag som en frihet.
Visst kan man ibland bli lite trött på svensk överbeskyddarmentalitet, man får inte åka bil utan bilbarnstol, cykla utan hjälm eller dricka en enda starköl till maten och sedan ta bilen hem. Men denna överskyddarmentalitet fyller i alla fall en funktion och man behöver inte i lika hög grad oroa sig för att vistas i trafiken med t ex sina barn. Varken som gående eller med fordon. Vi har en egen bil i Thailand och jag har kört ca 1000 mil per år med den sedan den inhandlades för snart 4 år sedan men jag är ständigt orolig för vad som kan inträffa när vi är ute och åker eftersom sannolikheten för en olycka känns så oerhört mycket högre i Thailand.
Vi har pga oron för vad som kan hända utrustat vår thailändska bil med bilbarnstolar, inte för att man måste utan för att jag passerat alldeles på tok för många otäcka trafikolycksplatser i Thailand och inte anser oss osårbara. Kommer b la ihåg en ny pickup liggande på taket med krossade rutor mitt i en korsning där nallar och andra barnkramdjur blandade med blodpölar låg utspridda över hela gatan. Inte så svårt att föreställa sig vilken hjälp en bilbarnstol hade gjort i det läget.
Nåja nu blev det mest funderat kring trafik och risker i övrigt och det var väl egentligen inte det jag tänkte skriva om så jag återgår till att skriva om att leva i Sverige vs Thailand istället. Tycker det är lite underligt att så många känner och uttrycker bitterhet antingen mot Thailand eller mot Sverige, att båda länderna har fördelar och är bra på sitt sätt tycks nästan vara förbjudet att tycka. Och att man faktiskt praktiskt kan ordna sitt liv så att det kan levas i båda länderna samtidigt tycks inte ha föresvävat alla. nej antingen eller ska det tydligen väljas.
Själv trivs jag ypperligt i båda länderna och faktiskt ännu bättre i Sverige sedan jag började tillbringa några månader om året i Thailand. Sverige är fantastiskt på många sätt och vis, tryggheten som jag beskrev är bara en av fördelarna. Det är också så rent och vackert här, allt är så lätt och obyråkratiskt i jämförelse med Thailand. Vädret är underbart lagom på sommaren och årstiderna ger oändliga möjligheter till att variera sin tillvaro. Man behöver inte fundera på skolor, sjukvård eller annat nödvändigt för barnens utveckling, samhället serverar det på fat på ett i mina ögon alldleles utmärkt och okomplicerat sätt. och barnen får en både trygg och aktiv uppväxtmiljö här i Sverige som bäddar för möjligheten till ett bra framtida liv.
Jag skulle inte vilja byta och istället bo i Thailand, semester någon/några månader per år där räcker gott för oss. Det vardagliga livet med arbete, skola, fritidsaktiviteter osv har jag mycket hellre i Sverige. Däremot som sagt, gärna långa årliga semestrar i Thailand för att regelbundet också kunna ta del av allt det som är en fördel i det landet. Att få leva i båda världarna, fast med basen i Sverige, är helt klart det optimala för oss personligen. Plocka russinen ur kakan kanske det brukade kallas.
