När jag nu träder in på forumet igen efter en tids frånvaro så kan jag ana både suckar och en viss nyfikenhet, han Rospiggen ( suck ) igen men samtidigt blir man så nyfiken på vad "stollen " skall skriva så man kan inte låta bli att läsa .... eller hur ? Det kan behövas ett, om inte troll, så någon som livar upp ibland sedan bananarne blev utkastad ( eller vad som hände ). Jag har inte läst eventuella kommentarer eller inlägg efter mina senaste besök, vilket jag kanske borde ha gjort, men tyvärr - tidsbrist. Här kommer däremot en fråga inlindad i en text.
Efter en tråkig start av dagen ( personligt ) så tvingade jag mig själv att på eftermiddagen besöka en av Stockholms två större Buddhistställen som hade Songkran-fest, d.v.s. nyårs-fest. Väldigt mycket folk- trevligt som snart började avta på eftermiddagen. Ett musikband spelade och någon sjöng och underhöll till de flesta thailändares glädje. Men farangen ( Rospiggen ) stod där som vanligt med ett " fågelbo " i munnen och fattade ingenting. Var fanns det medryckande i den thailändska musiken och sången ? Helt obegripligt hur thailändare kunde tycka att det var något att lyssna på. Jag kallar det mot bättre vetande ISAN musik. Min fru, som jag ofta gnäller på, håller i det fallet med mig till största delen, men så kommer hon från de ädla norra delarna också - tackar för det.
Men det som tydligen kallades musik , det började med en massa högljuudda trumslag följt av Brrrrr. Då gick kvinnorna igång. Undra om de hade en massagestav mellan benen, för riktigt lyriska blev det av musiken.
Kan någon farang i Thailand försöka förklara vad det är som thaikvinnorna tycker är så upphetsande och vackert med den typen av musik, det finns ju så mycket annan thailändsk musik som man skulle kunna spela.
Och till den som tycker att Rospiggen har avikande åsikter så kan jag berätta att både undertecknad och fru Rospigg är ( vad jag tror och upplever ) mycket omtyckta när man träffas privat. Kan t.e.x. berätta att rospiggen var den enda (?) , i alla fall den sista, farang som var med och hjälpte de kvarvarande thailändare och munkar på plats efter Songkran-festen. Men frågan kvarstår, hur i hela xxx kan en massa thailändska kvinnor gå i gång på sådan musik som jag kallar ISAN- musik ( kanske felaktigt beskriven ) med en massa dunk och ett flertal Brrrrrrr ..... i sången. Själv får jag nästan magvärk eller liknande tandvärk vid dylik musik.
Helt obegripligt, men får visst medhåll av thaifru 😍 😘 👍
Kanske borde sända med en bedrövlig musikslinga för de som inte har vett att förstå.
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)