Jag tror nog att förväntningarna är högre än vad dom kan leverera. Därmed blir dom efter ett tag när allt dom förväntade sig skulle förändras inte infrias snabbt.
Verkar ju helt klart som juntan prioriterar stöd till jordbruk framför andra affärsverksamheter som exempel.
Man behöver naturligtvis få upp förtroendet för landet. Så utländska företag vågar investera i landet.
Tyvärr är det ganska populärt bland thailändare att vara protektionistisk. Och likt tidigare regeringar så begränsar man möjligheterna för utländska företagen att verka. Som sen slår sig på dom inhemska företagen likt dominobrickor som faller. Den Thailändska långsiktigheten är inte speciellt lång. Som till exempel var vi hos en kund som hade ett hål i avloppet till toaletten så man kunde köra in fingrarna i hålet.
När kunden fick veta att vi inte sysslade med ideellt arbete. Ville man inte ha jobbet gjort. Då man inte har pengar att reparera avloppet. När man köper en ny bil. Så struntar man i service. Då man tror det blir billigare att vänta och reparera.
Det Thailändska att leva för dagen mentaliteten. Kan många gånger ha sin charm. Men är inte vidare praktisk.
Det finns många åtgärder som regeringen kan ta för att förenkla för företag att verka.
Som jag ser det är det viktigaste att man gör nånting typ kronofogden. Och allmänt kreditregister. Detta för att man skulle kunna få igång kreditgivningen. Och på så sätt få mera fart på dom inhemska hjulen att snurra.
Som det är nu. Så litar ingen på ingen. Och det är väldigt riskfyllt att ge kredit. Då personer som inte vill betala. Helt enkelt kan strunta i detta utan att något händer.
