Jomenvisst, invandrarna i dessa områden vill säkert inte assimileras. Säkerligen inte heller många andra invandrare som inte bor i utanförskapsområden. Och då åker de antagligen ut i ett SD-styrt Sverige. En bra lösning på problematiken med parallella samhällen, enligt ditt sätt att se på saken, eller?
En grupp som har det verkligen svårt att verkligen ingå i det svenska samhället är thailändare, det är mest deras män (oftast handlar om thailändskor) som lär sig att leva som thailändare än "deras" thailändskor som lär sig att leva som svenskor. Så frågan är vem assimilerar vem. Skillnaden är att eftersom de flesta kommer som familjeaknyttning då lär man inte sig att se "dem" som fiender, utom som en i familjen. Eftersom de blir en i familjen, faktiskt. Men det innebär inte att de assimileras i det svenska kulturen, det blir mest tvärtom. Det är inte konstigt att se latinamerikaner, japaner, jugoslaver, finländare etc som läkare, tv-folk, lärare, sjuksköterskor, forskare, bussförare, etc. Alla arbete som kräver förståelse av de kultur de lever i. Thailändskor jobbar mest som lokalvårdare, när de har en restaurang brukar vara mannen som tar hand om det flesta som kräver mer kulturkunskap, och det gör man gärna för de är så trevliga, men de har det verkligen svårt att anpassa sig och att förstå sig på det svenska kulturen, de låter detta skötas av sin man, som visst gör oftast gärna det i den mån han orkar och kan. Skulle vara krav om kultur och språk kunskaper, skulle många av de däremot misslyckas, har inte träffat en enda som verkligen kan om svensk historia, eller som klarar att läsa skön litteratur eller ens klarar att njuta av att läsa en tidning. De lever i sin Thai värld i Sverige, även om de lever med en svensk man, som också lär sig att leva i en thai "värld" i Sverige. Kanske är jag ute och cyklar men det känns så, och personligt har ingenting mot det. Jag lever i en sådan förhållande och klagar inte, det känns ändå ganska skönt.