Så som uppvuxen på den svenska landsbyggden kan jag intyga att det inte bara är oblidade risbönder i Isan som brukar elda diverse gammalt skräp, trots att det kanske inte är så miljövänligt. Även många svenska bönder eldar gladeligen allt som går att elda, och ibland lite till. Det är ett praktiskt sätt att bli av med skräpet, och det är rätt kul, om det är något som brinner bra.
Jag skulle bli rätt jäkla irriterad om det kom någon dryg utböling från stan och försökte tala om för mig vad jag fick elda, eller inte elda, hemma på gården. Kanske något för Stefan att tänka på när han försöker uppfostra sina grannar. Varför inte bara ta seden dit man kommer, i stället för att vara en odräglig besserwisser? Vad gäller miljöaspekten är det ju dessutom helt patetiskt att en västerlänning som tagit flyget till Thailand gnäller på lokalbefolkningen för att de eldar lite gamla bildäck och plastpåsar.
Det förvånar mig dessutom storligen att Isan Lover försöker utbilda lokalbefolkningen inom hönsskötsel! Jag trodde att i Isan Lovers värld så visste befolkningen i Isan alltid bäst, punkt slut. Och i det här fallet skulle det inte förvåna mig om det faktiskt är så. Om det nu vore bättre att ha sina husbehovshöns i en hönsgård, varför springer det höns fritt i alla byar i hela Asien? Är alla asiatiska bönder dumma, eller vad? Att ha hönsen springande fritt ger förvisso säkert en del svinn, men det kräver å andra sidan mindre tillsatt foder, och innebär mindre arbete. Och det är nog dessutom betydligt trevligare för hönsen!
Mvh,
Kaj