En väldigt kort reseskildring av en bilresa i Sverige.
Dagens musik-tema?
Det sägs ju att Sverige är fantastiskt. Jag kan ju, i viss mån, absolut hålla med om det.
Skärgården, entre’n till vår huvudstad via sjövägen, är en förgyllande skönhet i dess stilla lugn, vårmorgon som sommarkväll.
Vi har de norrländska landskapen som enkelt kan jämföras med de legendariska högländerna i Skottland.
Vi har fantastiska hamnstäder längs våra kustremsor som ger liv åt alla sjöfarar-resor man läst om som liten.
Vi har kyrkbyggnader, ruiner och historik i bedårande bebyggelse landet över.
Vi har även Gävle, Västerås och Enköping, men va fan, ingen är perfekt.
För ett gäng år sedan så bestämde jag mig för att jag ville se mer av detta fantastiska Sverige. Jag och en polare stuvade bilen full en tidig juli-morgon, gav Stockholm fingret och vi påbörjade vår resa till det som skulle komma att bli hur jag lärde känna det svenska folket.
Klockan var 04, polaren satt vid ratten och jag hinkade bärs i passagerarsätet. Det hade jag gjort sedan kvällen innan. Hans nyinköpta, kanariegula Seat var plötsligt hur manlig som helst. Vi poppade stereon på hög volym, var exalterade som fan och kände oss hur rebelliska som helst. Varför? I stort sett alla vi kände var på Mallis, Cypern eller nåt annat soligt festar-ställe. Vi hade inte råd. Men vi valde att se oss rebelliska istället för fattiga; fuck the sun!!! Nu jäklar skulle vi göra Sverige, vårt fantastiska Sverige.
Jag somnade när vi hade kommit fram till Gävle.
Var detta allt Sverige hade att erbjuda?! Nån jäkla trist motorväg omgiven av åkrar, gråvuxen skog och ingenting alls??? Ingen sprit i hela världen hade kunnat skapa glädje av detta. Inte undra på att det dricks i detta land, tänkte jag och tömde bärsen innan jag slöt ögonen och drömde om solen.
Vi bestämde oss för att åka uppåt i landet. Norrland hade man ju hört så jäkla mycket om. Det skulle ju vara fantastiskt vackert. Enligt alla huvudstadsinvandrande norrlänningar, i alla fall. Där var männen gjorda av stål, kvinnorna av samma virke och spriten var sprit. Hail Norrland!! skrek vi och greppade krampaktigt efter nytt mod såväl som en ny bärs. ”Skål, motorvägen!!”.
Under denna resa så var det dessutom första gången jag moonade.
Min första upptäckt av Sverige var inte dess förändrade landskap längs vägen. Det var någonting helt annat.
När man stannade till vid vägkrogar, butiker och mackar så märkte man hur bemötandet blev alltmer förändrat. Kliv in på macken och fråga efter att få låna en telefon i Stockholm och du kommer bemötas av ”Va fan, skaffa ett jobb och köp en mobil”.
-Jo, nu har jag i och för sig både jobb och en mobil, men batterierna är liksom slut.
-Ha’ru en Ericsson så kan du köpa en laddare här. svarar han med en suck och pekar mot hörnet brevid hyllan där dom säljer ett Kul på stranden-pack för 399:-, innehållandes en frisbee, en plastboll och badmintonrack. ”Lite fantasi, tack!”.
Observera att han läser tidningen medan han pratar och har inte ägnat dig en enda blick. Det gör han inte förrän han hör prasslet från pengar.
Ett gäng mil från Stockholm och man blir plötsligt hälsad välkommen vid en tankning.
Jag minns särskilt väl en butik utanför Ljusdal (tror jag). Ok, är inte helt säker på orten, men det var inte Stockholm. Det var många, många mil därifrån.
Expediten:
-Ja tack?
Kharess:
-Ett paket röda prince hårdpack, tack.
Expediten tittar på tobakshyllan med en grubblande min:
-Tyvärr, vi har bara mjuka här. Vänta så ska jag se ute på lagret.
Kharess:
-Nej, men det är lugnt, jag kan ta mjuka.
Expediten, med ett leende:
-Neeej, det är klart att jag ska se om vi har den sort som du vill ha.
Jag fattade ingenting. Jag kollade lite skamset på de två personerna bakom mig. Lite grann som att ”jag ber om ursäkt att jag dröjer, men det var liksom hon som…”. Jag märker då att dom inte bryr sig. En minut hit eller dit verkade kvitta ganska mycket.
Hade det varit hemma i Stockholm så hade dom suckat högt och gett mig en blick som lika gärna kunde ha varit en skarpladdad pistol: ”Tack för att du slösar bort 2 minuter av våra liv!!”. Jodå, för det är ju så jäkla viktiga minuter!
Dom minutrarna verkade ju inte så jäkla viktiga när du köpte dom där glasögonen. Hade du gett det hela 5 minuter till så kanske Loket inte hade anklagat dig för stöld. ”Spegel, tack!”
Fast det hade inte kunnat hända i Stockholm eftersom expediten bara hade ryckt på axlarna och mumlat att dom inte hade några röda prince hårdpack. ”Next!”
Jag fick mina hårdpack någon minut senare och ingen såg snett på mig.
Vi åkte upp mot Norrland. Vi såg Östersund, Sundsvall, Ö-vik med omnejder. Vi var där i tre dagar och jag älskade Norrland. Fan va folk var trevliga. Dom var ju inte alls lika buttra som norrlänningarna i Stockholm. Det började gå upp för mig att de utvandrande norrlänningarna var kanske utstötta just för att dom var så jäkla buttra? Dom sitter där och muttrar och vi andra har ingen aning om hur glada dom egentligen är. Dom har ju liksom inte kört kniven i någon. Än. ”Aha, han är alltså glad när han är så där?”.
Lite som att se en norrman tjafsa på en turk. Ni vet, det sjungandes norska språket och den hetsiga turkiskan.
Norrmannen är skitförbannad, men det låter som han ska hångla upp turken mot väggen när som helst.
Turken är bestört och ledsen, och ber tusen gånger om ursäkt i sin ledsammaste ton, men det låter som han ska skära halsen av norrmannen som en fiksrensande göteborgare på komp.
Låter för övrigt rätt otrevligt med åsynen av en norrman som hånglar upp en mustachprydd turk. ”Munvatten, tack!”.
Jag gillade verkligen Norrland och jag hade ingen aning om att det fanns så otroligt vacker natur i Sverige. Vi sket i resten av Sverige och valde att spendera all planerad tid där. Vi hann med nån rolig gatufest i Sundsvall, camping i de svenska högländerna och bakfylla på några schysta hotelrum. Vad mer kan man begära av en svensk semester? Solen sken ju även här hemma och vem fan blir nykter av att bada i varmt vatten?
Det var som när jag träffade min nuvarande. Hon bodde långt ut på de skånska slätterna i någon liten by, högt upp på en ås och jag älskade att dricka mitt morgonkaffe på hennes veranda, se ut över omgivningen och bara njuta av stillheten.
Vi lämnade Norrland.
På väg tillbaka till Stockholm.
Hurra, fan va kul, vi ska hem… *Muttrar* … ”En gravöl, tack!”
Ju närmre huvudstaden vi kom, desto tydligare framstod detta fenomen som jag valt att kalla Yäck. Folk blev allt mer stressade, kallare och otrevligare ju närmare vi kom. Folk suckar när dom får vänta en minut på maten dom beställt och ser ut över kön med en blick som dumförklarar den stackaren som jobbar arslet av sig för att få fram alla beställningar.
Visst, jag överdriver lite, men över lag så är stämningen kallare i storstaden, även om vi naturligtvis har trevliga butiksbiträden ach artighet även här.
Polarna kom tillbaka från solen och var sönderkrökade.
Vi kom tillbaka från Norrland och hade en helt ny syn på Sverige.
Dom var lika fattiga som vi.
Men vi var rebelliska.
Vi älskade Sverige.
Visst e Norden fantastiskt! Åkte inlandsvägen med husvagn,fru och ungar 1989 upp till Arjeplog. Vidare till Saltströmmen och Bodö.- Passerade Narvik , campade under Rombakbrua där vi hade ett fantastiskt fiske.- Riksgränsen,Kiiruna,Gällivare, Övertorneå,Kemi, Uleåborg, Kuopio, Outokumpu, Parikkala, Borgå,Helsingfors,Åbo, Stockholm,Söderköping, Kalmar, Mörrum,Hässleholm och sedan himmavid