Svenska för thailändare - Onlinekurs med Magrood

On 2019-03-10 at 08:23, skrev husse:

Välkommen tillbaka Magrod

Tack så mycket!

Kram

Magrood

On 2019-03-10 at 08:54, skrev Jive:

Hej Magrood och tack för den härliga överraskningen att få se dig här på MPR igen. Senast vi träffades för många år sedan, var du mitt uppe i en turbolent tid i ditt liv och strax därefter blev det tyst. Det glädjer mig oerhört att nu få veta att du fixade fortsättningen så galant. 😙

Tack så mycket Jive!

Dina ord värmer.

Det dyker upp prövningar då och då, men jag har lärt mig att hantera det på ett mycket effektivt och fridfullt sätt.

Livet är fortfarande underbart.

Ha det så bra!
Kram
Magrood

On 2019-03-10 at 09:59, skrev Atom:

Starkt och fint att vilja ”betala tillbaka” för den gåva du fick i form av begåvning. Jag vet inte om jag fick någon större gåva och även om jag fick det så är jag alldeles för egoistisk för att dela med mig till några andra än mina närmaste.

 

Jag vill tjäna ihop så mycket pengar att jag kan betala för den bästa utbildning min dotter kan få samt en behaglig tillvaro för mig och frugan. Visst gav vi frugans kusins betydligt mer än vad seden kräver vid gårdagens bröllop men annars är jag rätt snål.

 

Sedan sprider jag ju lite visdom på MPR med jämna mellanrum men hade det varit någon större tanke bakom visdomen hade jag nog tagit betalt för den 😉

Jag har inte upplevt dig som egoistisk.

Jag är tacksam att vi bor i ett land där vi slipper tänka på att betala massa pengar för att barnen ska få bästa utbildning.
Fick en fråga av min bror vid skilsmässan för fem sex år sedan om inte jag hade funderingar på att flytta tillbaka till Thailand.
Jag hade aldrig haft en sån tanke och har inte det nu heller.

Skulle vi bo i Thailand så skulle jag som ensamstående mamma behöva jobba så mycket för att ge barnens bra utbildning att vi knappt skulle ha tid att umgås. Det skulle vara meningslöst för vår del. Sen var det ju vårdnaden och barnens rätt till att ha tillgång till båda sina föräldrar.

Men är man farang och har bra jobb i Thailand... då fixar det sig säkert fint.  

Det är lättare att tänka på andra när man har sina behov tillgodosedda...vilket jag upplever att vi har det här i Sverige.

Med vänlig hälsning,
Magrood

12 hours ago, Magrood said:

Jag har inte upplevt dig som egoistisk.

Jag är tacksam att vi bor i ett land där vi slipper tänka på att betala massa pengar för att barnen ska få bästa utbildning.
Fick en fråga av min bror vid skilsmässan för fem sex år sedan om inte jag hade funderingar på att flytta tillbaka till Thailand.
Jag hade aldrig haft en sån tanke och har inte det nu heller.

 

Skulle vi bo i Thailand så skulle jag som ensamstående mamma behöva jobba så mycket för att ge barnens bra utbildning att vi knappt skulle ha tid att umgås. Det skulle vara meningslöst för vår del. Sen var det ju vårdnaden och barnens rätt till att ha tillgång till båda sina föräldrar.

Men är man farang och har bra jobb i Thailand... då fixar det sig säkert fint.  

Det är lättare att tänka på andra när man har sina behov tillgodosedda...vilket jag upplever att vi har det här i Sverige.

Med vänlig hälsning,
Magrood

Så är det, det finns plus och minus med alla beslut man tar och alla prioriteringar man gör. Det enda man kan göra är att tänka efter rejält innan man tar sina beslut och gör sina prioriteringar, annars finns risken att man sitter där bitter en dag och skyller på "otur" eller "samhället".

Har man pengar som västerlänning, och det behöver inte vara så särskilt mycket, så är Thailand ett väldigt lätt land att leva och trivas i och man behandlas oftast väl av thailändarna. Man får nog vara riktigt fattig och nedgången innan gemene thailändare börjar se ned på en. Thailändska staten är dock annorlunda, där är man som utlänning inte mycket värd. Sverige är väl egentligen precis tvärt om; staten är snäll och omtänksam men väldigt många svenskar har nog en "default-syn" på en thailändska som före detta prostituerad med alla fördomar som kommer med det. Majoriteten av västerlänningar som bosätter sig i Thailand har dessutom redan ekonomin säkrad via pension/besparingar eller en hyfsad expatlön och behöver därför inte bry sig om att lära sig språket, smälta in etc. Skulle tro att de flesta thailändskor som flyttar till Farangland, förutom studenter som oftast flyttar temporärt, är i 30-40 årsåldern och snabbt behöver ta sig ut i arbetslivet. Är det då ett land där engelska inte är officiellt språk så är det inte lätt att i den åldern lära sig ett helt nytt språk snabbt och dessutom snabbt förstå alla sociala koder. Jag är ytterst imponerad av dig och andra thailändskor som i vuxen ålder lyckats flytta till Sverige och etablera er i samhället.

Frugan har en ungdomskompis från Bangkoks medelklass, med allt vad det innebär av en maid som tar hand om städning och tvätt och flitiga restaurangbesök. Under ett år av språkstudier i England träffade hon en fransman och efter något år gifte de sig och hon flyttade till Frankrike. Från ett bra kontorsjobb i Bangkok till städjobb i Frankrike. Från mängder av kompisar att gå ut och käka med till några enstaka thailändska väninnor som hon inte hade något gemensamt med men som var de enda hon kunde prata med innan hon lärt sig riktig franska. Det sprack efter ett par år och hon flyttade hem till Bangkok igen "I'm rather a princess in hell than a slave in heaven" som hon uttryckte det. De problemen har inte vi västerlänningar.