Stefans lilla äventyr

3 timmar sedan, skrev Stefan:

2 timmar försening, äh, i loungen överlever man länge!

Ta det försiktigt tänk på att du börjar bli gammmal😉

på plats! 

3 minuter sedan, skrev Stefan:

på plats! 

Vilken fanatisk utsikt, har du med kikare så du kan kolla in genom alla fönster

1 timme sedan, skrev Stefan:

Nu har de ställt sig upp igen!

Vadå, spelas Sveriges national sång? 

Prag?

I så fall är jag avis

41 minuter sedan, skrev Kenneth4618:

Prag?

I så fall är jag avis

 

Japp, det tog en stund innan någon tog det. Sist jag var här fanns inte landet, jo  halva typ!

9 minuter sedan, skrev Stefan:

Japp, det tog en stund innan någon tog det. Sist jag var här fanns inte landet, jo  halva typ!

Tog det på spårvagnen + husen

3 timmar sedan, skrev Stefan:

på plats! 

Ser man inte en 8 kbm container på gatan!!

En mycket välsmakande lunch

Lite öl och Brandy provning!

Pragresan var lite som en test om jag skulle orka. Jag har haft en ganska jobbig höst, vinter och vår. Allt började i september började känna mig lite hängig och orkade inte hänga med som förut. När kisseriet började att strula förstod jag att det var något fel, något var jävligt fel! Och ja, första undersökningen visade vad jag befarade, förstorad prostata!  Min käre mentor och morfar gick bort en kort tid efter samma besked, det var dock väldigt länge sedan och mycket har hänt sedan dess. 
Det vart en halvjobbig behandling under hösten och vintern, men resultatet var possessivt, väldigt possessivt. Jag behövde inga kirurgiska ingrepp, dock gav medicineringen en del oönskade biverkningar, noll sexliv, och förstorade bröst! Detta var sjukt jobbigt men behandlingsplanen gick över förväntan, jag hade kommit in i så tidigt stadium så allt var i princip klart till i början av mars. Glad i hågen bokade jag en Songkran resa, nu ska det firas! 

Bara någon dag efter gick jag in i duschen innan avfärd ditt kontoret, bäst som jag stod där och tvålade in mig  small det till! En enorm smärta i nedre ryggslutet, jag kan med säkerhet säga att detta var fan värre än när ex frun födde barn! En sjukare smärta har jag inte trott vara möjlig, det vart iltransport till Nyköpings Lasarett, under färden, då de formligen dundrade in morfin i mig förstod jag att detta var slutet, inga mer äventyr, inga barnbarn. Ärligt talat ville jag bara dö, jag verkligen bad dem, skrek åt dem att avsluta mitt liv! Här följer några dagar där jag är helt borta, mina söner har dock koll och tröstar mig under de få vakna timmar jag har, jag tror att cancern har tagit mig! Men så illa visade sig att det inte var, jag hade fått ett massivt diskbråck mellan L1 och L2 som slog ut ischiasnerven. Den smärtan och ångesten som följde önskar jag ingen! Det vart mängder av skumma mediciner, morfin i massor. En av medikamenterna som bedövade nervändar, hade den otrevliga biverkningen att stöta bort implantat från kroppen, så där rök 3 tänder under denna pers!

På onsdag morgon bär det av mot Rayong, må alla skäggiga gubbar hålla tummarna för mig!

//S

Tråkigt att höra.

Skönt det är bättre nu.
Kör på.

Det lätt ironska är att jag har fått stöd av en medlem här på MPR, så sjuk oväntat av just den medlemmen, men det har faktiskt betytt oerhört mycket att bara få prata med någon! 

//S

Stefan nu hoppas vi det är slut på allt elände för dig. Du är värd bättre

Krya på dig och ha en skön resa 🏖

Krya på dig och jag hoppas verkligen att det blir en vändning snart.