Thai är fantastiskt. Första gången jag kom hit blev jag överlycklig när dom hade hamburgare "hamburger" på hotellet. Jag hade då bott på Sumatra tre månader och levt mestadels på indonesisk mat + kinamat, året var 1985. När jag fick hamburgaren visade det sig att det var en franska med skinka och gurka på. Vilka frågetecken jag fick när jag försökte förklara att det måste blivit något fel på beställningen. Blev inte riktigt övertygad då de sa att detta var en hamburgare........ men insåg det orimliga i att dra det till sin spets.
Lärde mig att ta seden dit man kom, le och se glad ut, skratta och skämta och ha roligt åt det i framtiden. Vem vet det kanske kommer en dag när man kan dra dessa roliga historier för barnbarnen. För tillfället brukar det vara dottern som får ta till sig dessa fantastiska historier. Undra om hon tror att hälften är sanning, ens. Nu har hon tillbringat mycket av sin barndom i Thailand och anar att allt faktiskt är sant. Men många skulle nog tro att jag skarvar rätt bra när jag berättar.
I lördags kom jag till Suvan för vem vet hur många ggr. Oftast brukar vi ha bil som hämtar oss. Nu kom jag ensam och skulle vidare till Pitsanulok. I sista minut hade det blivit ändrade planer. Och jag hade inte köpt någon biljett i förväg. Morgonen började bra, TG961 var ca 35 minuter tidig. Trots det var köerna till immigration överfulla. Hade trots det tur, under tiden vi stod i kö byggdes dessa på så att de räckte långt in på taxfriområdet.
Efter jag hämtat väskan, och gått genom tullen, började jag leta efter transferbus till Don Muang. Det visade sig lättare sagt och gjort. Suvan har säkert flera hundra skyltar med texten Bus transfer, utsprida på ungefär lika många ställen. Efter att ha gått runt och letat en stund frågade jag en thailändsk vakt efter en toalett, "Hong Nam". Han pekade ut mot taxiplattan där jag vistte att det inte fanns några toaletter. Jag gick vidare dit jag trodde mig komma ihåg att det fanns toaletter. Efter toa besöket fick jag napp på frågan var jag skulle hitta transferbussen i en informationskiosk. Det visade sig dock vara i fel ända av plan 2 denna gång. När jag inte hittade i den delen efter att gått runt lite, fick jag en ny beskrivning. Andra ändan av plan 2 skulle det vara utgång 3 eller möjligen 2. Det visade sig rätt!!!!!
Nu skulle det visa sig att i Thailand är inte rätt alltid rätt utan kan vara fel. Naturligtvis var detta för dom som redan hade en flygbiljett från Donnan. Jag hade ju fått ändrade planer och tänkt köpa en biljett på Donnan. Man är inte sämre än man kan ändra sig. Hos TaT's informationsdisk fick jag rådet att det var bäst att köpa biljetten på Donnan då den knappast gick att köpa på Suvan. Hade lyckats låsa telefonen så jag hade gett upp att köpa via internet.
Nu fick jag tipset att åka minibuss till Donnan. De skulle gå långt bort från Plan 1, andra ändan av Suvan naturligtvis. Gick dit, men det var bara Pattay resenärer och de som skulle vidare till andra turistdestinationer där borta. Fick nu tipset att det skulle vara i andra ändan av Suvan. Nu slog varningsklockarna till. Kunde det vara transferbussarna på plan 2 som man bara kunde åka med om man hade biljett från Donnan. Nejj nej nej, det här var minibussar inte stora transferbussen. 50 baht skulle den kosta. Efter grundligt letande på andra ändan av plan 1 så var tipset att gå tillbaka till den ändan av plan 1 som jag besökte först.
Nytt försök igen på andra sidan av plan1. Gick runt ock hittade ingen som verkade ha någon önskan att åka iväg med mig till förutom någon taxichaffis. Nu hade jag bestämmt mig för att gå till botten med att lösa mysteriet med den försvunna transferbussen så att sitta bekvämt i en taxi var ingen lösning längre på mitt problem. Lite självplågan är bara bra ibland, man lär sig att livet inte bara är en promenad i parken.
Nu var det ingen park, utan en av de större flygplatserna i världen. Den måste det gå att ta sig vidare ifrån till den näst största flygplatsen i stan, utan att åka taxi eller limo. Det gick det faktiskt skulle det visa sig. Efter att ha uttömt alla möjligheter var jag tillbaka bland alla Pattayresenärer. Fanns en tjej som inte var upptagen där,utan långa köer men med stängd lucka. Kopplade på charmen ock frågade om hon visste något om mini bus till Donnan. Naturligtvis visste hon det! Det var bara att gå så långt jag kunde mot utfarten (där bilarna körde ut från plan 1). Hon vände sig om och pekade. Det står ingen minibus där just nu men de går därifrån. Över första körbanan till nästa längst ut på plan 1 fanns det transferbussar till Donnan. De angivna 50 bahten blev till 80 innan jag kom ombord. Men vad spelar det för roll när man löst mysteriet med den försvunna transferbussen.
Nu vissade det sig att lösningen på transportproblemet inte var Donnan men nog om det. Kanske blir en fortsättning.....
Hur svårt ska det vara att organisera och sätta upp skyltar så att man kan se hur man ska ta sig vidare. Att kommunicera med thailändare eller att få thailändare att beskriva något vet jag brukar bli rörigt. Struktur är inte för alla thai. Nu tog jag mig nog fram pga att jag även kan hjälplig thai. Det fungerar säkert bra om du ska till några vanliga turistställen men ska du ut på lite ovanligare vägar är det inte så enkelt.
Jag måste tillägga att jag förut gjort samma resa, men då var det betydligt enklare.
.
