SiamKap skriver:
Om tex hjärnan uppfattar att det finns ett spöke bakom gardinen,
så spelar det ingen roll för hjärnan om spöket finns eller inte,
för spöket finns i hjärnan, så att säga, oavsett som det finns utanför hjärnan eller inte.
(s.k. hjärnspöke)
Siam-Nilsson svarar:
Enkelt utryckt om tro och vetenskap:
1. Befinner jag mig själv framför gardinen, och spöket i sin tur "uppfattas"
befinna sig bakom samma gardin, så "tror" jag med all rätt att spöket är på nämnda plats.
Och känns det bra att tillägna sig en sådan "tro" så gör man bäst i att inte fuska och titta bakom gardinen.
2. Men befinner jag mig själv framför gardinen,
och då även ser spöket fladdra omkring framför samma gardin,
så "vet" jag med ganska stor säkerhet att spöket är på nämnda plats.
Och bedöms man vara vid sunda vätskor så faller då trosbegreppet av förklarliga orsaker.
--
SiamKap skriver:
Man får nog angripa problemet på ett lite Zen-Buddistiskt sätt.
Dvs genom att inte försöka förstå, kan man nå viss insikt.
Siam-Nilsson svarar:
Först ska det sägas till TS försvar att jag inte finner det dåligt eller felaktigt att välja att tro.
Att få göra så på sin kammare bör naturligtvis vara en oinskränklig rättighet och
ett personligt ställningstagande i kontras till bättre vetande.
Angående nådd "insikt":
Yes - Om man nu medvetet av olika orsaker väljer att inte förstå olika samband och företeelser,
så kan man "bevisligen" nås av insikten (convenient enlightenment) att livet helt plötsligt blev mycket bekvämare via "tron"
- speciellt om tron på samma gång döljer en del förargliga kunskapsluckor som man inte ids eller har förmågan att täppa till.
Mvh
Siam-Nilsson