Skolan vill ej ge min son ledigt för resa till Thailand

Ibland blir jag sur när någon gör inlägg i en seriös tråd och framför sina högst personliga åsikter i en fråga som om det vore fakta.

Fakta om rektorsutbildning kan du t.ex hitta här.

http://www.lararnasnyheter.se/chef-ledarskap/2010/04/29/vem-kan-bli-rektor

 

Jag själv är helt övertygad om att det finns ingen, säger ingen rektor, som inte är medveten om vilka regler som gäller i en fråga om hur länge ens barn kan beviljas ledighet från skolan.

 

OBS att jag lägger mig inte i debatten om TS ska ta med sitt barn till Thailand eller inte, den frågan överlåter jag till andra (självutnämda) experter på forumet.

 

Fritz..

Det är inga personliga åsikter att skolverket ger kritik till skolor för att de inte behåller rektorer så länge utan en upfattning som skolverket har! Att de flesta rektorer inte är utbildade som rektorer när de börjar jobba är inte heller någon personlig åsikt. Ofta har de en bra pedagogisk uppfattning men är inte så insatta i lagar och förordningar. Det är en stor bit i rektorsutbildningen, kan jag upplysa om. 

Att ingen rektor inte vet vad som gäller när det gäller alla aspekter av ledighet det är däremot en personlig åsikt, som du får stå för.

Jag har själv stött på en som inte visste och det är en personlig insikt.

samt att vi har en bebis som behöver bli lite äldre innan vi åker

Skyll inte på bebisen , Alec åkte till Thailand när han var 10 dar gammal, det är du som har planerat  dårligt.

Du ställer en fråga som du inte vill ha annat svar på än det du har bestemt dej för, nämligen åk.

Så det verkar som om du har lite halvtaskigt samvete för resan ? Annars varför fråga när

du redan bestämt dej ?

Det är en mängd hänsyn att ta och tänka över innan en tar hit en partner från andra sidan jordklotet,

en är att ha ekonomi till att tex göra nödvändiga resor ibland. Det är lätt att tänka att det ordnar sej, men

för eller senare kommer verkligheten ikapp.

Jag har själv stött på en som inte visste och det är en personlig insikt.

Jag utgick från att allt som skrivs här är personliga åsikter/insikter?

Har du en annan erfarenhet?

Vad kan man göra och vad händer om man skiter i vad rektorn säger?

Annars varför fråga när du redan bestämt dej ?

Han frågade väl om konsekvensen mer än om lov.

Han frågade väl om konsekvensen mer än om lov.

Jo, men i efterföljande inlägg .. vad vet jag?  förmodligen inget. som tur är

Hej

Det här med om vistelser för barn utomlands är bra eller dåliga dyker ju upp med jämna mellanrum och för mig är svaret givet, ett barn både utvecklas och mår bra av att se och uppleva andra kulturer och lära sig flera språk, alternativt behålla språk och kontakt med hemlandet, jag ser bara positivt på detta, och för dom som resonerar annorlunda tror jag att risken är stor att både föräldrar och deras barn kommer att ångra sig i framtiden, men då kan det vara för sent att reparera skadan.

Med vänlig hälsning isan Lover

Jag utgick från att allt som skrivs här är personliga åsikter/insikter?

Har du en annan erfarenhet?

Precis som Fritz så tycker jag att det är fel att en seriös tråd ska tappa spåret. I varje fall tolkar jag honom så det är väl i så fall en uppfattning som vi delar. I varje fall känner jag att detta inte är rätt tråd att diskutera frågan du ställer. Den kan vara mera komplicerad än vad det verkar.

Precis som Fritz så tycker jag att det är fel att en seriös tråd ska tappa spåret. I varje fall tolkar jag honom så det är väl i så fall en uppfattning som vi delar.

Tappa spåret...

TS ställer en fråga om konsekvensen och får en hög med fördömanden för intentionen.

Alla trådar tappar spåret ganska fort.

Men om du tolkar honom så? Vari kommer kritiken till handlande från din sida?

Enligt vad du själv skriver så har du med andra ord bidragit till OT?

När jag först läste frågan för några dagar sedan så tänkte jag, men vafan, åk bara.

Sedan har jag läst mer i tråden och förundrar mig över vilka olika svar du har fått.

Så mitt svar är nu efter mycket eftertanke.

Om ditt barn ska börja skolan med andra barn som redan är kompisar, Då är det självklart, 

Förklara för rektor och skola hur det ligger till.

En månad i första årskurs är ändå bara lek, ditt barn kommer att lära sig mer att åka med er.

Om inte han börjar med vänner så finns risken att han blir utanför gängbildning som alltid sker.

Det är risken om han inte känner andra som han börjar skolan med, Men om han känner dom så ligger han på + då han kommer hem.

Men om det inte går andra tåg än nu på flera år så skulle jag åka oavsett.

Det blir ett minne för den lille och han kommer att lära sig mer på den månaden än hans kompisar gör hemma i allafall.

Tack för alla bra och dåliga svar <br />ja jag frågade vad som händer om jag skulle strunta i vad rektorn sa inte om det är korrekt eller inte. blir bara trött och besviken när folk ska trakassera de som inte tycker samma som dem. Får väl ge fasiken att skriva här mer och bara vara med i resetrådar och mat-trådar<br /><br /><br />Sent from my iPhone using Tapatalk

Hej. Du får inte sluta att skriva här, vi förventas få lite rapport från din resa. Sedan när ni kommit hem vad hans skolkompisar frågar och är nyfiken om. Hoppas ni tar många

kort på allt möjligt och omöjligt och redovisar så vi blir avundsjuka.

Det var någon som sa att regler är till för att kringgås.

MVH ha en trevlig resa önskar stugan 5

Hej. Du får inte sluta att skriva här, vi förventas få lite rapport från din resa. Sedan när ni kommit hem vad hans skolkompisar frågar och är nyfiken om. Hoppas ni tar många

kort på allt möjligt och omöjligt och redovisar så vi blir avundsjuka.

 

Det var någon som sa att regler är till för att kringgås.

MVH ha en trevlig resa önskar stugan 5

tack

men just nu känner jag bara att jag orkar inte ta mer skit från de som tror de är så mycket bättre än andra

Jag blir djupt rörd över den enorma kompetens som verkar finnas i denna tråd när det gäller lärprocessen avseende barn. Många verkar också enormt välutbildade och erfarna när det gäller pedagogisk kunskap också. Dock blir väl många sin egen "professor" när det går att gömma sig "lite anonymt" på nätet i detta forum.

Jag har ibland framfört lite tillspetsat på pedagogiska konferenser, att det bästa skulle vara att sätta alla barn, till föräldrar som anser sig vara berättigade att ta sina barn ur skolan när det behagar, i specialklass tillsammans med de andra "vittberesta" och "no show" barnen. Då kanske den ordinarie läraren skulle kunna följa den läroplan som gäller utan att behöva avsätta sin fritid för alla som kommer och går som de vill och tror sig ha rätt till. Det kostar på att uppfylla läroplanen, (för en skitlön!)

Jag fick på en konferens ett kraftigt mothugg från en mycket erfaren lärare/pedagog. "Vet du vad som skulle hända då?" Inte direkt, svarade jag, men jag tänka mig att det bara blir 6-8 elever kvar i den ordinarie klassen!

Hon hade forskat om just detta med föräldrar som anser att barn kan vara borta när det behagar föräldrarna för det spelar ingen roll då de ska gå 12 år i skolan. Över 20 års tid hade hon minutprotokoll på varför barnen varit frånvarande. Jag som erfaren pedagog och föredragshållare lämnade givetvis ordet till henne. Det blev en utläggning av sällan skådat slag, och ALLA i auditoriet och jag själv blev helt förstummade. (Efter många minuters tystnad och sedan rungande applåder. Angivna frånvaroorsaker fick de flesta att häpna, alla ställde sig frågan vart är utbildningssystemet på väg?)

Jag har även sett och upplevt att fenomenet "vandrar uppåt" i vårt skattefinansierade utbildningssystem, numera så är det ca 50-60 % som går på föreläsningar på högskola/universitet och det är ett fenomen som kommit de senaste 4-5 åren. Tror ni det "invanda ledighetssyndromet" från tidigare skolsystem är orsak? Jättemånga studenter åker ju givetvis på "semester" när det är billigt, och tror att universitetsutbildning är som tidigare. Någon som lallar och daltar för att de har missat skriftliga inlämningar och obligatoriska seminarier. Deadlines har passerat och lösningar lämnats ut. Vem ska då göra nya uppgifter för de där studenterna som lärt sig från småskolan att mamma och pappa har sagt att man kan vara borta när man måste? Har vi för slappa regler i dagens skattefinansierade skolsystem? Skulle vi behöva ett parallellt avgiftsbelagt skolsystem för de som vill ha barnen i skolan lite till och från?

Jag blir djupt rörd över den enorma kompetens som verkar finnas i denna tråd när det gäller lärprocessen avseende barn. Många verkar också enormt välutbildade och erfarna när det gäller pedagogisk kunskap också. Dock blir väl många sin egen "professor" när det går att gömma sig "lite anonymt" på nätet i detta forum.

 

Jag har ibland framfört lite tillspetsat på pedagogiska konferenser, att det bästa skulle vara att sätta alla barn, till föräldrar som anser sig vara berättigade att ta sina barn ur skolan när det behagar, i specialklass tillsammans med de andra "vittberesta" och "no show" barnen. Då kanske den ordinarie läraren skulle kunna följa den läroplan som gäller utan att behöva avsätta sin fritid för alla som kommer och går som de vill och tror sig ha rätt till. Det kostar på att uppfylla läroplanen, (för en skitlön!)

 

Jag fick på en konferens ett kraftigt mothugg från en mycket erfaren lärare/pedagog. "Vet du vad som skulle hända då?" Inte direkt, svarade jag, men jag tänka mig att det bara blir 6-8 elever kvar i den ordinarie klassen!

Hon hade forskat om just detta med föräldrar som anser att barn kan vara borta när det behagar föräldrarna för det spelar ingen roll då de ska gå 12 år i skolan. Över 20 års tid hade hon minutprotokoll på varför barnen varit frånvarande. Jag som erfaren pedagog och föredragshållare lämnade givetvis ordet till henne. Det blev en utläggning av sällan skådat slag, och ALLA i auditoriet och jag själv blev helt förstummade. (Efter många minuters tystnad och sedan rungande applåder. Angivna frånvaroorsaker fick de flesta att häpna, alla ställde sig frågan vart är utbildningssystemet på väg?"

 

Jag har även sett och upplevt att fenomenet "vandrar uppåt" i vårt skattefinansierade utbildningssystem, numera så är det ca 50-60 % som går på föreläsningar på högskola/universitet och det är ett fenomen som kommit de senaste 4-5 åren. Tror ni det "invanda ledighetssyndromet" från tidigare skolsystem är orsak? Jättemånga studenter åker ju givetvis på "semester" när det är billigt, och tror att universitetsutbildning är som tidigare. Någon som lallar och daltar för att de har missat skriftliga inlämningar och obligatoriska seminarier. Deadlines har passerat och lösningar lämnats ut. Vem ska då göra nya uppgifter för de där studenterna som lärt sig från småskolan att mamma och pappa har sagt att man kan vara borta när man måste? Har vi för slappa regler i dagens skattefinansierade skolsystem? Skulle vi behöva ett parallellt avgiftsbelagt skolsystem för de som vill ha barnen i skolan lite till och från?

 

Dagens_Pedagog.jpg

Det där låter lite som domedagsprofier som när VHS kasetten kom, ni dödar filmbranschen.

Eller som fri uppfostran, barnen måste få upptäcka själv.

Jösses, det finns hur många floskler som helst att dra upp.

Skolan kanske också måste börja anpassa sig till att familjer inte är på samma plats under flera 100 år som det var förut.

Skolan kanske också måste börja anpassa sig till att familjer inte är på samma plats under flera 100 år som det var förut.

Jag vet inte hur mycker erfarenhet du har av Australiens skolsystem. Är det några som anpassar sig så är det pedagoger! Varför ska utbildning vara ortsberoende?

Distansutbildningar är ett populärt fenomen,dock klarar inte många av dagens "curlade barn" av detta. Koh Lanta är ett populärt tillhåll för många CSN-beroende semesterfirande ungdomar!!

http://www.uk-ambetet.se/nyheter/studentertaralltfarrepoang.5.4149f55713bbd91756380004819.html

http://www.andreasbergh.se/blogg/2007/6/14/latta-poang-pa-koh-lanta.html

http://www.lanta.se/lanta_learning_center_koh_lanta.php