Hjälp mig att hitta en särskola eller liknande i Surin med omnejd för vår handikappade dotter som har Downs syndrom och ska börja skolan nu. Hon kommer att gå höstterminen i Sverige sedan är det tänkt att vi ska låta henne gå i Surin.
Hej,
jag vet inte hur det ser ut i Surin men i Bangkok är det ont och skolor som är specialiserade på personer med downs syndrom, ute vid Pak Kred finns det en del barnhem och skolor med handikappade barn men av det jag har sett så är det mer förvaring än terapi. Skulle nog föreslå en privatlärare som har specialkompetens-kanske någon av de Svenska skolorna har något tipps om en lämplig lärare?
Finns en skola för barn med speciella behov utanför Surin i Prasat.
Vi känner en av lärarna där och om du vill kan du höra av dig så tar vi kontakt med skolan tillsammans ang. ert barn.
Hjälp mig att hitta en särskola eller liknande i Surin med omnejd för vår handikappade dotter som har Downs syndrom och ska börja skolan nu. Hon kommer att gå höstterminen i Sverige sedan är det tänkt att vi ska låta henne gå i Surin.
Hej, vi flyttade nyligen till Sverige med familjen, Jag, frugan, sonen 5år och dottern 4år gamla.
Största orsaken var att vår dotter Jasmine har Autism och det var svårt att hitta en bra vård/habilitering för henne i Bangkok.
Det finns en massa men det verkar vara väldigt låg kvalité på de staliga alternativen och de som var bra krävde goda kontakter plus pengar under bordet för att få plats. De frivliigt drivna ställena som lever på donationer är många och välmenande men väldigt överbelastade, privata alternativ är dyra...
Vi har varit på en massa olika sjukhus och skolor med henne samt talat med pedagoger och läkare, bland annat Thalands främsta auktoritet på Autism, hon och de flesta andra sa samma sak "i Thailand har vården inte kommit så långt, det bästa är nog att ni flyttar till Sverige eftersom ni kan göra det".
Så så fick det bli.
När vi väl flyttat var frugan imponerad att se handikappade som jobbar i samhället, tex har vi 2 med Downssyndrom på ICA maxi här i Partille, hon har sagt "Det verkar som att Svenskar inte skäms för sina handikappade barn, i Thailand gömmer de flesta sina barn i hemmet eller skickar bort dem på nån internatskola,"
En av frugans äldsta dotters kompisar har en lillebor som är Autistisk han är 9år nu, hans far är läkare och har valt att sända iväg sonen på internat, grabben kommer hem på längre helger.
Läkaren rekommenderade oss också att flytta hem...
Man ser inte många handikappade i det Thailändska samhället, men de finns lika stor procent som i Sverige, men de göms, för att det är pinsamt att visa upp dem.
Jag vet inte varför ni skall flytta, har inte med det att göra heller, men tycker att ni skall ta er en funderare och minst göra ett ordentligt studiebesök för att kolla upp alla alternativ för er dotter, om ni sedan väljer att flytta iaf så har ni torrt på fötterna.
Tänk på vad som händer den dag er dotter blir föräldralös, vem tar hand om henne då? Tempelboende är vanligt för äldre handikappade i "LOS"
Min fru bad mej att skriva detta, och hon hälsar att din fru (Thailändska antar vi) är välkommen att ringa henne med frågor (skicka PM så får ni hennes telefonnummer) om allt vi gjort för att hitta vård åt vår dotter, hon var mycket drivande och vi höll på i drygt 2 år innan vi flyttade till Sverige, förra sommaren.
Lycka till i vilket fall som helst
MVH Tommy
Hej, vi flyttade nyligen till Sverige med familjen, Jag, frugan, sonen 5år och dottern 4år gamla.
Största orsaken var att vår dotter Jasmine har Autism och det var svårt att hitta en bra vård/habilitering för henne i Bangkok.
Det finns en massa men det verkar vara väldigt låg kvalité på de staliga alternativen och de som var bra krävde goda kontakter plus pengar under bordet för att få plats. De frivliigt drivna ställena som lever på donationer är många och välmenande men väldigt överbelastade, privata alternativ är dyra...
Vi har varit på en massa olika sjukhus och skolor med henne samt talat med pedagoger och läkare, bland annat Thalands främsta auktoritet på Autism, hon och de flesta andra sa samma sak "i Thailand har vården inte kommit så långt, det bästa är nog att ni flyttar till Sverige eftersom ni kan göra det".
Så så fick det bli.
När vi väl flyttat var frugan imponerad att se handikappade som jobbar i samhället, tex har vi 2 med Downssyndrom på ICA maxi här i Partille, hon har sagt "Det verkar som att Svenskar inte skäms för sina handikappade barn, i Thailand gömmer de flesta sina barn i hemmet eller skickar bort dem på nån internatskola,"
En av frugans äldsta dotters kompisar har en lillebor som är Autistisk han är 9år nu, hans far är läkare och har valt att sända iväg sonen på internat, grabben kommer hem på längre helger.
Läkaren rekommenderade oss också att flytta hem...
Man ser inte många handikappade i det Thailändska samhället, men de finns lika stor procent som i Sverige, men de göms, för att det är pinsamt att visa upp dem.
Jag vet inte varför ni skall flytta, har inte med det att göra heller, men tycker att ni skall ta er en funderare och minst göra ett ordentligt studiebesök för att kolla upp alla alternativ för er dotter, om ni sedan väljer att flytta iaf så har ni torrt på fötterna.
Tänk på vad som händer den dag er dotter blir föräldralös, vem tar hand om henne då? Tempelboende är vanligt för äldre handikappade i "LOS"
Min fru bad mej att skriva detta, och hon hälsar att din fru (Thailändska antar vi) är välkommen att ringa henne med frågor (skicka PM så får ni hennes telefonnummer) om allt vi gjort för att hitta vård åt vår dotter, hon var mycket drivande och vi höll på i drygt 2 år innan vi flyttade till Sverige, förra sommaren.
Lycka till i vilket fall som helst
MVH Tommy
Tack Tommy för ditt uttömmande svar.
Vår dotter har gått ett par år i privat förskola och det var först när det var dags att böra i 1a klass som vi fick negativa svar ifrån privatskolorna. Dotterns handikapp är inte så svårt utan vi hoppas på att kunna stanna kvar i Thailand. Att vi vill flytta till Surin beror på att fruns syskon bor där och att vi tröttnat på trafik situationen i Pattaya. Familjesamanhålningen är jätefin och man får känslan av att man har en större acceptans för ett handikapp i Thailand och har mer tid över för varandra.
Sedan snart 1,5 månader har vi vistats i Sverige och dottern har börjat i klassen 0 och ska gå där vårterminen för att sedan gå i särskola till hösten.
Vi besökte också en skola i BKK där ägaren hade en syster som arbetade på särskola i Sverige och fick samma rekommendation av dom att flytta till Sverige som har betydligt bätre resurser för olika handikapp och att de försökte kopiera den Svenska modellen (dom var i alla all ärliga och inte bara ute efter pengar). Alternativt till särskola har vi också funderat på möjligheterna att anställa en nanny som skulle kunna hjälpa dottern med studierna vidsidan om den vanliga skolgången.Vår interntion är att dottern ska få hjälp med att lara sig själv med stöd ifrån någon i familjen och att vi ska kunna erbjuda henne någon meningsfull sysselsättning i familjeföretaget
Frun och dotern kommer till att börja med att stanna i Sverige till årsskiftet och jag försöka undersöka möjligheterna i Thailand så att vi kann stanna i värmen. Att starta om i Sverige igen känns inte som något alternativ i dagsläget
Tack än en gång för att du delar med dig av dina erfarenheter.
📦 Den här tråden är arkiverad och går inte att svara på.