57 minuter sedan, skrev Amigo:Själv och jag även är övertygad om att de flesta invandrare frän grannlandet i öst har inga problem med kultur och traditioner här i Sverige. Det jag syftar i min tidigare inlägg, är vissa människors syn på oss i Sverige, vi blir liksom inte riktigt accepterade i svenska systemet och det förekommer ofta vissa stereotypiska åsikter att vi är lite av belastning för svenska samhället. Klart att det finns en del hitkommna finnar som har kommit enbart för att ta del av olika förmåner, men det ingår nog i paketet för det har nog kommit ca 500 000 finnar hit sedan -50 talet (orkar inte leta det rätta siffran just nu men det finns ca 1 miljon invånare med finska rötter i Sverige, inkl andra, tredje o kanske fjärde generationens invandrare) Sen har vi själv bidragit i "segrationen" genom att umgås med varandra för det mesta. NÄr jag kom hit 1979 (herre gud är det 44 år sedan?) till Karlskoga via en kort stund i Göteborg behövde man inte kunna svenska, det fanns alltid en som kunde tolka och de flesta som man jobbade med var finnar, även förman o kontorister. Det flesta av finnar som kommit till Sverige är skötsamma och vill klara sig själv, så stolta är vi av karaktär.
I Finland blir man behandlat lite som landsförrädare också, man är välkommen att besöka en kort stund men att bosätta sig där igen kommer inte i fråga ens. När jag hade flyttfirma var det otaliga flyttlass som vi körde till Haparanda på 00 talet, med avsikt att de skulle senare flytta till sina hemtrakter, jag vågar säga att 90% av dem stannade i Haparanda eftersom de kände sig inte välkomna till avflyttningsorten. Har pratat med några efteråt och de flesta säger att man kände sig som invandrare i sitt födelseland. Och till saken hör att de är pensionärer som inte konkurerar varken om jobb eller partners. Jag medger att under de feta åren väckte man avundsjuka hos de som stannat kvar hos mors sovkammare när man kom med flotta bilar och rejält med kontanter för att spendera dem under de fyra fem veckor som industrisemestern varade. Tror att det var en ömsesidigt lättnad när man åkte iväg i början av augusti för att inte dyka upp igen förran än till jul för några dagar. För ett år sedaan när det var OS och jag hejade Sverige i Facebook blev jag kallat allt möjligt o omöjligt pga det, till o med hotat att bli misshandlat för det, av finnar som själv hade flyttat tillbaka till Finland från Sverige. Sen har man hört 44 år att vi finnar super och slåss och bär Morakniv är det inte konstigt att man inte anser det vara särskild roligt.
Det är möjligit att det beror på rotlöshet, man känner sig varken som finskt eller svenskt, och därmed blir man inte riktigt accepterat heller?
En bra text som jag helt håller med om. Jag växte upp i en liten industristad med många första och andra generationens finländska invandrare på 70-talet. Jag har aldrig gått i en klass eller spelat i ett fotbollslag med mindre än två Aki eller Petteri. Bra människor överlag men visst är det konstigt att du, 2023, fortfarande känner dig rotlös när våra två länder är så lika?
Vi med barn av blandad nationalitet borde rimligen ha ett större problem, för att inte tala om de med två invandrade föräldrar från ett land som typ Somalia eller Afghanistan.
Jag betvivlar inte alls dina problem men det borde öppna mångas ögon för hur svårt det verkligen är att flytta till ett annat land.
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
