Min erfarenhet kring arbete med unga som försökt ta livet av sig eller allvarligt skada sig själva säger att en helhetsinsats behövs. MIn kommentar skall dock ses enbart utifrån ett skolperspektiv. Initialt handlar det självklart om akutvård för att hantera den omedelbara problematiken som lett fram till självmordsförsöket. På sikt kommer dock ett helt annat typ av stöd behövas. I detta läge krävs det extraordinär samordning mellan de olika inblandade parterna. BUP, socialtjänst, allmänpsykiatrin, skolan och framförallt hemmet behöver ha ett nära samarbete för att kunna koordinera insatsen att stödja din son. Eftersom det föranligger sekretess i dessa ärenden så är det på vårdnadshavare att meddela tex. BUP om medgivande om att information delas med tex. rektor/mentor/kurator/skolpsykolog på aktuell skola. I annat fall kommer de inte med någon sorts automatik få information och därmed deras möjligheter att själva hjälpa och stödja radikalt minska och om inget annat iaf dra ut på tiden. Skolhälsovården skall enligt nya skollagen kunna tillhandahålla tex. psykolog till elever i behov av detta och som förälder skall du inte backa på detta krav.
Eftersom din son i dagsläget är intagen akut förutsätter jag att en grundligare utredning har påbörjats. Om inte annat bör detta göras snarast och en lokal psykiatiker/psykolog kopplas in. Som förälder skall man inte vara rädd för att ligga på myndigheterna och kräva svar kring vilka typer av insatser som görs/planeras.
Det är tragiskt att när man som familj behöver mest hjälp och kanske är som mest sårbar behöver man kanske stångas hårdast för att se till att man får den proffessionella hjälp som är lagstadgad till vår ungar.