Sälj av allt och dra till Thailand!

Hej boys! Det skulle vara mycket intressant att läsa om någon eller några som bara har dragit iväg till Thailand. Hur tänkte ni? Vad hände där nere och lyckades ni leva på eran ide. Arbetstillstånd eller får ni åka in och ut i landet. Drog ni iväg utan någon säkerhet från Sverige, tänker på sjukkassa, pension etc..Berätta pls. Mikeus

Quote

Nä jag har inte gjort detta MEN.

Det finns ytterst få goda exempel på att detta lyckas och de som lyckats med detta är antingen oerhört starka mäniskor eller personer som haft turen att träffa en partner som är extraordinär.

Jag avråder å det grövsta från att göra detta, stäng inte dörren till Sverige, ta ett steg i taget och känn dig för.

Quote

Jag är inne på mitt 6:e år i Thailand och jag håller med Vaxet till 100%!

Waxet Jive mfl.

Är det någon er utflyttade som har lust/ork att utvekla/berätta om hur det var för er, när ni väl tog beslutet. Det måste ha varit en hel del blandade känslor.

//Janne

Man behöver inte stänga dörren till Sverige bara för att man tar sitt pick och pack och flyttar till Thailand. Det går alltid att flytta tillbaka. Jag förstår inte varför det hela tiden är så många som ska vara så äckligt förnuftiga och avråda alla till att göra slag i saken och pröva något nytt. Jag har mött så många som lyckats och inte ångrar ett dugg. Jag är imponerad på dom som vågar testa sin dröm även dom som misslyckas. Då kan dom åtminstone säga att dom försökt. Mycket bättre än att sitta kvar i Sverige och gnälla och säga till dom som försökt "vad var det jag sa" (det värsta utryck jag vet)

Jag har väl inte några direkta planer på att göra slag i saken. Men det skulle vara mer än intressant som sagt att höra från er som verkligen vågade ta steget. Vad fick er att vända hemåt eller är ni kvar.

Quote

Det handlar inte om att var äckligt förnuftig, inte vad jag tänker på i alla fall.

Kul att du träffat så många som lyckats med att efter att ha sålt av allt i Sverige skaffa sig ett liv i Thailand. Jag själv har mött mycket få som efter några år känner sig lyckliga med sitt beslut.

Anledningen är nästan alltid att man tagit sitt beslut att flytta hit på basis av semésterupplevelser.

Jag bor i Thailand, men har fortfarande ena foten i Svedala, vilket för mig känns bra.

Har sett alldeles för många olyckliga svenskar som genomfört sin dröm och flyttat hit för att starta bar eller restaurang. Ofta med ett förhållande till en tjej som den stora anledningen till flytten.

Jag vill inte ta någons dröm ifrån någon, men att prova att leva här en tag innan man flyttar för gott är absolut mitt råd.

Quote

Även om jag tror att min historia skulle vara intressant för många att läsa, så väljer jag att inte lägga ut den på ett öppet forum.

Igen - jag ställer mej helt bakom Vaxets inlägg!

Vad var det jag sa?? Hehe...

År 1998 tröttnade jag på Sverige, sålde 'nästan' allt jag ägde (dvs en rutten bil och lite annat smått o gott).

Tog min rygga, fyllde den med lite kläder och köpte en enkel biljett till USA.

Hej då, Sverige...

Efter ca 6 månader i USA tillsammans med min rygga, hade jag gått flera hundra mil och gått ner flera hundra kilo kändes det som kom jag fram till att USA var inte mitt drömland.

-Vad var det jag sa?? Fick man höra.

Men jag åkte inte tillbaka till Sverige. Köpte istället en enkelbiljett ifrån LAX till Bangkok (brorsan hade varit många gången i LOS och rekommenderade detta).

Landade i BKK, blev lurad av Tuk-tuk förarna, blev lurad av Taxi, hotell, glädjeflickor, osv. MEN gick alltid iväg med ett leende på läpparna. Hur man än blir lurad så kändes det ändå lite kul.

-Vad var det jag sa?? Fick man höra igen.

År 2000 hade jag varit i Thailand flera gånger utan att äga nåt varken här i Sverige eller Thailand, och det var på tiden att välja.

Valet var lätt. Efter 7 år i Thailand har jag provat på en hel del olika sätt att tjäna pengar. Och jag ångrar inte ett enda.

År 2007 - frugan har tjatat om att flytta till Sverige i flera år och jag hade bestämt sagt nej. Tills nu... Tänkte att det kan ju vara bra för ungarna och för frun också att få känna på riktig vardag i ett par år. 15 år var planen först, låta ungarna gå klart skolan och tjäna ihop lite pensions bonus.

År 2009 - Planen på 15 år har drastiskt krympt till max 2 år. I Juni flyttar vi tillbaka till Thailand.

Denna gång är det jag som säger till frugan: -Vad var det jag sa, i alla dessa år??

Efter att ha provat på både Thailand och Sverige, så känns det som en blandning är bäst. Precis som Vaxet säger, ha kvar en fot i Sverige tills man är riktigt säker på vad man vill. Å andra sidan så är det ju i slutändan alltid du som väljer. Bara för att man bor i Thailand idag, betyder ju inte att man aldrig kan flytta tillbaka till Sverige eller tvärtom.

Det bästa som kan hända är att man en dag vaknar upp och är 92 år gammal och hör sig själv säga: Skönt att jag inte lyssnade på alla de som sa "Vad var det jag sa??"

Om det är rätt eller inte beror nog väldigt mycket på vilken typ av människa man är.

Om man är trygghetsberoende så är det nog inte att rekommendera.

Har man inga problem med att förlora allt och börja om så kan det kanske vara att rekommendera.

Men... gemensamt för alla som kommit hit och förlorat allt är att de kommit hit utan förkunskaper

eller erfarenhet och bara blint (eller av diverse olika rädslor eller önskedrömmar) trott på första

bästa partner (kärleks , eller affärs).

Så mitt råd är att komma hit och försöka leva här en längre tid utan att sälja allt hemma först.

Om man kan pendla och åka hem och jobba 6 månader om året så skulle jag rekommendera det

några år först innan man tog det stora steget.

Quote

Hej Surin

Provade också att resa/bo/jobba i USA i 5 månader, året var 1983. Besvikelsen var stor, var var alla snygga amerikanskor som man sett på TV? Mest var det överviktiga.

Efter vistelsen återvände till trygga Sverige och jobba och hitta  på nåt annat. 1986 träffade en thailändska i Stockholm som ville att jag sulle träffa hennes syster. ´Hon kom till Sverige och jag träffade henne och vi gifte oss så småningom. Men efter 6 långa år kärleken hade tagit slut så vi skilde oss och träffade min nuvarande fru(också thai). Nu väntar vi att barnen blir så stora att de klarar för sig själva, vi kan gå ut i pension och kan flytta till värmen. Det är vå dröm. Vet att många av mina landsmän flýttar tillbaks till Finland när det är dags att pensionera sig men så kommer det inte bli i mitt fall. Det blir nog Thailand men först bara 6 månader i taget. Vintern nere sommaren här.

Sjalvklart ska man gora det man kanner for och tror pa, framforallt om det inte finns nagon familj som kan komma i klamm. Om det man kanner for ar att flytta till Thailand sa varfor inte? Innan man vet om man kommer att trivas och lyckas forsorja sig i Thailand sa kan det ju vara dumt att ha salt allt i Sverige, hyra ut verkar nagot mer sansat, framforallt i dagens ekonomiska klimat da man far daligt betalt for det man saljer och svart att hitta ny forsorjning. Ar man i sa desperat behov av pengar for att finansiera sin forsta tid i Thailand att man maste salja allt man ager och har sa ar det nog ingen bra forutsattning for att lyckas.

Jag ager ingenting i Sverige men jag flyttade hit pa vinst och forlust nar jag var 26 sa jag hade inte hunnit skaffa nagot av varde i Sverige. Jag borjar nu istallet tvartom tanka pa om man en dag ska skaffa sig en sommarstuga i Sverige istallet for att bo hemma hos mor och far nar man kommer till Sverige pa somrarna.

Quote

Om du var 26 år när du lämnade Sverige, hur gammal är du idag?

[move]

Den nyfikne  gubben

[/move]

Jag har bara viljan att flytta än så länge, har faktiskt ingen romantiserad bild om att öppna en bar el dyl. tjäna massor å sen blir allting rosenrött.

Min tanke är att jobba i Svedala 4-6 mån./år och bygga upp en liten rörelse i Los. Spara undan stålarna fr. Sverige investera lite undan för undan på företaget i Thailand. 

Köra så i några år och se vartåt det bär,

jag har inte tänkt att investera i nån rörelse som ger jättevinst snabbt utan ett litet företag som genererar en inte stor men dock stadig inkomst, utan att vara alltför personalkrävande.

Initialkostnaden är inte så hög med Svenska mått mätt och efter ca: 2 år bör den kostnaden vara täckt.

Jaja jag är inte helt klar än är fortfarande på planeringsstadie, en reell kostnadskalkyl är klar och den visar att vi kan leva på det här, ok inget lyxliv men man har ju lite allmosor från Moder Svea också.

Och varför i h-e ska man sitta här uppe och skotta snö å frysa röven av sej som pensionär

//Janne

Oj,Oj,OJ, de var inte lätt att flytta från svedala