Jaha... Då har Wan åkt hem då efter att ha varit här med mig i 6 månader... Flög hem från Arlanda igår. Väldigt sorgligt att ta farväl 
Hon hade med sig en bunt dokument för ansökan om UT, hoppas väntetiden inte blir så lång och att hon är tillbaka här snart.
Hur hanterar man att vara ensam? Visst, ringa, skicka sms, e-post, kanske chatta ibland också när hon har möjlighet att uppsöka nåt internet-café, det kan man alltid göra. Men det här med att inte kunna laga mat tillsammans, äta tillsammans, skratta tillsammans, gå till sängs tillsammans, vakna tillsammans.
Hur gjorde ni andra för att mildra saknaden medan ni väntade på att er tjej/fru kom tillbaka?
// Keroan
Gud ske lov, vi hade aldrig det problemet.- Hon fick stanna kvar i norden efter att vi gift oss 4 månader senare. 
