Måste medge att denna tråd är förvirrande.
Jag har noterat en förändring hos Tommy och Buzzen efter deras tillbakaflyttning till Sverige. När de bodde i Thailand var det solklart att jag gillade deras åsikter, men ... något inträffade efter inträdet i det mörka nord. Depression eller något åt det hållet, kanske. En attitydförändring helt klart, hehe. Jag vill flytta till Thailand och bli mer positiv enligt min hemmagjorda teori, hmm.
Buzzen vill provosera i denna fråga, och det förstår jag, efter alla negativa SD-trådar, på denna sajt. Försöker förstå hans resonemang och tror att jag delvis förstår.
Jag själv har själv en invandrarbakgrund, mina farföräldrar invandrade från Finland 1950, till dalarna som behövde arbetskraft i gruvorna. Min far jobbade i gruvorna och även min övriga släkt kom hit. De var många, pga hög sexualdrift och fattigdom och ingen TV, hehe.
Jag har, som född 1957 i Sverige, fortfarande känningar av att jag inte är en riktig svensk, trots att jag är den mest försvarande av Sverige och svensk kultur i alla sammanhang. Jag har ett svenskt förnamn och efternamn, efter mina finlandssvenka föräldrar, och kan inte ett ord finska liksom mina saliga förfäder. Trots det, så vet jag, att jag inte i alla sammanhang är riktig svensk.
Om man jämför med tyskarna , som tog hem sina ättlingar och gav dem medborgarskap, efter kommunismens fall i Sovjetunionen, så framstår den svenska enfaldheten som ännu större. Man erkänner inte ens sitt eget folk i förskingring i sin iver att vara "internationella".
När blir man "riktig svensk", om inte modersmålet som är svenskt och namnet är som alla svenskar?
Jag jobbade för några år sedan med en svensk kille, Anders (som min broder heter också, men inte riktig svensk, hehe), som berättade att hans mormor, morfar, farmor och farfar, alla var från Stockholm. Det fanns en förening för dessa (om jag minns rätt). Enligt honom var de 1 200 personer som kunde kalla sig "stockholmare" enligt denna ursprungsmodell.
Jag, som känner mig som 100% svensk, undrar vad killar som Buzzen känner för Sverige, som är längre från mitt ursprung? Får han, över huvud taget, känna sig som svensk, eller är han en "blatte"?
Var går gränsen för att bli svensk? Någon som tänkt över det?
Jag har många gånger hört att "åk tillbaka över potten till Finland", men jag är född här och anser mig vara svenne.
Det finns en hel del "päron, äpplen och bananer" här som har en klar uppfattning om allt när det gäller invandring och jag undrar om denna "fruktkoktail" till specialister kan ge ett svar. När är jag svensk?