Jag önskar man kunde bli förvånad över den fanatism som tycks förblinda olika rökningsdiskussioner. Det är endast antingen eller. Antingen vill man gasa ihjäl alla icke-rökare eller så vill man arkubusera alla rökare. Det är politisk korrekt hit och missbrukare dit - världen ter sig nog så enkel i teorin iaf.
Det bästa av allt är att samma argument används av båda sidor. Man skall ta hänsyn. Fast egentligen handlar det om att man vill att andra skall ta hänsyn till just en själv och de personliga behoven. Att visa hänsyn åt andra verkar inte vara så viktigt. Framförallt inte om det handlar om politiskt korrekta personer eller missbrukare - för underförstått är de lite mindre värda..
Precis så.
Minns så väl hur det var att vara rökande missfit. "De", ickerökarna, kunde inte förstå hur jobbigt vi egentligen hade det.
Vi var slavar under en drog vi näst intill omöjligen, kanske helt omöjligt, kunde göra oss fria från.
När vi inte fick röka blev vi hjärnslöa, apatiska och trodde vi skulle dö.
"De", som klagade på oss, var bara missunsamma typer som levde friska liv med för lite problem.
För - kom igen - hur farligt är det egentligen med "lite rök"?
Sen slutade jag röka.
Nu inser jag att "de", rökarna, inte förstår hur jobbigt vi egentligen har det.
Vi som fötts som slavar under vår näsa och mun kan omöjligen göra oss fria från oket att andas.
Och när rökare befinner sig kring oss blir vi snurriga, illamående, får stegrad puls och kraftiga obehagskänslor.
Och vi påminns om dessa känslor ända tills röklukten försvinner ur våra kläder sådär ett halvt dygn senare.
"De", som klagar på oss, är missunsamma typer som inte lider av sin egen rök och har för få problem av den.
För - kom igen - de förstår faktiskt inte hur jobbigt det är med "lite rök".
Personligen tycker jag att rökarna får röka hur mycket de vill - var de vill - om de är utomhus.
Det enda kravet som borde ställas är att det inte finns andra människor/ickerökare i deras närhet.
