Undrar om inte thaitjejers ständiga risknaprande är lite av samma fenomen som suget efter socker eller salt som vissa människor har?
Ju mer man får i sig ju mer fodrar man.
Angående potatis istället för ris på risfälten. Nu vet jag inte riktigt om potatis trivs i den thailändska jordmånen och i det thailändska klimatet?
Men någon form av potatis finns ju att få tag i.
Har själv köpt potatis på best supermarket i Pattaya vid ett antal tillfällen när suget efter kokt potatis blivit för stort.
Jag tyckte den potatisen smakade likadant som våra sorter i Sverige.
Vissserligen imundigade jag potatisen tillsammans med stekt fläskfärs och sangsom,
men oavsett så smakade det ljuvligt gott efter ett helt år på nästan bara ris.
Minns denna kväll mycket tydligt.
Khun Gee från filipinerna skötte potatiskokningen, naturligtvis under broders varsamma överseende. Ville ju inte att potatisen skulle koka sönder eller bli söndersaltade.
Men resultatet blev klart godkänt.
En rejäl bukfylla som man stod sig några månader på sen efteråt.
Sen minns jag ochså att mama uppe i Kaemphaeng Phet kokade poatis till broder. Tom papa åt med glatt mod.
Tyvärr smolkades den kvällen av att mamas hjärta stannade så hon fick föras i illfart till närmsta sjukstuga.
Fast det var nog inte så allvarligt.
Två dagar efter besökte vi områdets högsta Buddha med hundra trappor upp och kärringen swischade förbi en vältränad broder under di sista 20 trappstegen.
Gott krut i dessa 60 åriga thaikärringar.
BTT
